I de mörkaste vatten finns vidrigheterna
FILMENÄven om jag aldrig skulle skriva med den om jag pressas till att författa en topp tio-lista över mina favoritfilmer så måste jag ändå säga att "Erin Brockovich" borde vara med där. Varje gång den nu 20 år gamla filmen visas på tv har jag svårt att byta kanal även om jag kommer in mitt i den. En riktigt bra verklighetsbaserad film om små människor som kommit i hälsomässigt kläm när ett storföretag utfört miljövidriga handlingar.
Varför börjar jag i den här änden? Jo, därför att "Dark Waters" skildrar precis samma sak. Det är en verklighetsbaserad historia om just små människor som kommit i hälsomässigt kläm när ett storföretag utfört miljövidriga handlingar. I "Erin Brockovichs" fall var Julia Roberts huvudroll ingen advokat men tog sig ändå an ett omöjligt uppdrag och blev hjälte. I "Dark Waters" är Mark Ruffalo karaktär Rob Bilott en advokat, en sådan som försvarar storföretag, men när han blir uppsökt av en arg farmare från sin hemort ändrar Rob sida.
I och för sig är det inte gjort i en handvändning. Farmaren Wilbur Tennant (Bill Camp) har åkt långt och tränger sig in i det fina advokatkontoret med en låda videoband. Trots att han hänvisar till Robs farmor får han ingen hjälp. "Jag är inte den sortens advokat", menar Rob. Men ändå kan inte släppa det hela och reser hem för att prata med Wilbur. Det är en hemsk historia han får höra om hur företaget Dupont byggt en soptipp i anslutning till hans farm och plötsligt har djur efter djur dött.
Något är uppenbarligen fel och Rob försöker lite försiktigt reda ut det hela genom att kommunicera med Dupont via deras advokat Phil Donnelly (Victor Garber) och ganska snabbt går det hela från en enkel fråga till något avsevärt större och mer komplicerat. Det som "Dark Waters" framför allt gör bra är att skildra att rättsprocessen är lång och utdragen. Vi ser det via tydliga årtalsskyltar men även genom Robs barns åldrande - för att inte tala om hans eget åldrande. Han har investerat mycket i fallet, ja - i princip allt, och det har kostat på. Mark Ruffalo gör rollen bra. Vid sin sida har han bland annat Anne Hathaway som orolig fru och Tim Robbins som uppmuntrande chef.
Jag gillar den här typen av filmer, men samtidigt blir jag en anings störd av att den inte ger något direkt nytt till genren (förutom ovan nämnda tidsaspekt) eftersom det är väldigt likt "Erin Brockovich" i form och utveckling. Men om man temporärt blundar för det - eller kanske inte har någon relation till Julia Roberts-filmen alls - så kommer "Dark Waters" att bjuda på två timmar spänning, som möjligen kan fortsätta under nattens drömmar. Det gjorde den nämligen för mig...
Varför börjar jag i den här änden? Jo, därför att "Dark Waters" skildrar precis samma sak. Det är en verklighetsbaserad historia om just små människor som kommit i hälsomässigt kläm när ett storföretag utfört miljövidriga handlingar. I "Erin Brockovichs" fall var Julia Roberts huvudroll ingen advokat men tog sig ändå an ett omöjligt uppdrag och blev hjälte. I "Dark Waters" är Mark Ruffalo karaktär Rob Bilott en advokat, en sådan som försvarar storföretag, men när han blir uppsökt av en arg farmare från sin hemort ändrar Rob sida.
I och för sig är det inte gjort i en handvändning. Farmaren Wilbur Tennant (Bill Camp) har åkt långt och tränger sig in i det fina advokatkontoret med en låda videoband. Trots att han hänvisar till Robs farmor får han ingen hjälp. "Jag är inte den sortens advokat", menar Rob. Men ändå kan inte släppa det hela och reser hem för att prata med Wilbur. Det är en hemsk historia han får höra om hur företaget Dupont byggt en soptipp i anslutning till hans farm och plötsligt har djur efter djur dött.
Något är uppenbarligen fel och Rob försöker lite försiktigt reda ut det hela genom att kommunicera med Dupont via deras advokat Phil Donnelly (Victor Garber) och ganska snabbt går det hela från en enkel fråga till något avsevärt större och mer komplicerat. Det som "Dark Waters" framför allt gör bra är att skildra att rättsprocessen är lång och utdragen. Vi ser det via tydliga årtalsskyltar men även genom Robs barns åldrande - för att inte tala om hans eget åldrande. Han har investerat mycket i fallet, ja - i princip allt, och det har kostat på. Mark Ruffalo gör rollen bra. Vid sin sida har han bland annat Anne Hathaway som orolig fru och Tim Robbins som uppmuntrande chef.
Jag gillar den här typen av filmer, men samtidigt blir jag en anings störd av att den inte ger något direkt nytt till genren (förutom ovan nämnda tidsaspekt) eftersom det är väldigt likt "Erin Brockovich" i form och utveckling. Men om man temporärt blundar för det - eller kanske inte har någon relation till Julia Roberts-filmen alls - så kommer "Dark Waters" att bjuda på två timmar spänning, som möjligen kan fortsätta under nattens drömmar. Det gjorde den nämligen för mig...
EXTRAMATERIALET
Inget. Filmen släpps enbart på digital hyrvideo i Sverige.
TRE SAKER
1. I slutet av filmen visar det sig att några att de verkliga personerna varit med i filmen, som sig själva eller i perifera biroller.
2. Filmen är baserad på The New York Times Magazine-artikeln "The Lawyer Who Became DuPont's Worst Nightmare" skriven av Mario Correa.
3. Företaget Dupont är urgammalt och grundades av familjen Du Pont som fortfarande är involverade på vissa sätt. En annan i familjen som filmats är John Eleuthère du Pont, galenpannan i "Foxcatcher", en film som även den innehöll Mark Ruffalo i en av huvudrollerna.
2. Filmen är baserad på The New York Times Magazine-artikeln "The Lawyer Who Became DuPont's Worst Nightmare" skriven av Mario Correa.
3. Företaget Dupont är urgammalt och grundades av familjen Du Pont som fortfarande är involverade på vissa sätt. En annan i familjen som filmats är John Eleuthère du Pont, galenpannan i "Foxcatcher", en film som även den innehöll Mark Ruffalo i en av huvudrollerna.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA