Nedtonat drama med spänning under ytan
FILMENDen alltid lika spännande Casey Affleck gör med "Light of my Life" sin tredje film som manusförfattare och sin andra som regissör. Och, givetvis, han gör förstås huvudrollen i den också.
Ska man göra det enkelt för sig är "Light of my Life" en sorts variant av "Vägen" då båda filmerna skildrar en pappa och ett barn som försöker klara sig i en värld som drabbats hårt av en katastrof. I "Vägen" visste man inte riktigt vad som hade hänt, men i den här filmen är det en smitta som utplånat i princip alla kvinnor. Alla utom de som är immuna.
Affleck spelar Caleb som går runt i denna obalanserade värld med sin immuna dotter Rag (Anna Pniowsky). Ett årtionde har gått sedan smittans utbrott och då var Rag bara barnet. Nu är hon på randen till pubertet och annat som kommer att göra det svårare för henne att spela kille, för det är precis det hon måste göra. Av en oklar anledning är kvinnor eller immuna ett hett villebråd och det gör att Caleb är extra försiktig. De håller sig undan och när de väl stannar till i något övergivet hus eller liknande ser de alltid till att ha en flyktplan redo i fall det skulle bli skarpt läge - vilket det blir flera gånger om.
I kampen för hitta ett extra säkert ställe ger de sig av mot ett hus som Calebs farföräldrar bodde i, i hopp om att det ska skydda dem från omvärlden. Så blir det förstås inte.
Afflecks film är ett förhållandevis nedtonat drama men har ett spänningsmoment som hela tiden ligger precis under ytan, redo att tränga fram. Det gör det mot slutet av filmen och kontrasten blir väldigt effektfull. De intensiva scenerna får pulsen att sticka iväg. Väldigt bra.
Det som bekymrar mig en smula är att filmen inte känns speciellt originell. Förutom att den delar vissa likheter med "Vägen" har den även typiska inslag från var och varannan zombiehistoria där vanligt folk hankar sig fram och tar skydd från faror i övergivna hus. Lyckligtvis är filmen så pass välspelad att det inte känns som bortkastad tid att se den, men lite mer originalitet hade inte skadat.
Ska man göra det enkelt för sig är "Light of my Life" en sorts variant av "Vägen" då båda filmerna skildrar en pappa och ett barn som försöker klara sig i en värld som drabbats hårt av en katastrof. I "Vägen" visste man inte riktigt vad som hade hänt, men i den här filmen är det en smitta som utplånat i princip alla kvinnor. Alla utom de som är immuna.
Affleck spelar Caleb som går runt i denna obalanserade värld med sin immuna dotter Rag (Anna Pniowsky). Ett årtionde har gått sedan smittans utbrott och då var Rag bara barnet. Nu är hon på randen till pubertet och annat som kommer att göra det svårare för henne att spela kille, för det är precis det hon måste göra. Av en oklar anledning är kvinnor eller immuna ett hett villebråd och det gör att Caleb är extra försiktig. De håller sig undan och när de väl stannar till i något övergivet hus eller liknande ser de alltid till att ha en flyktplan redo i fall det skulle bli skarpt läge - vilket det blir flera gånger om.
I kampen för hitta ett extra säkert ställe ger de sig av mot ett hus som Calebs farföräldrar bodde i, i hopp om att det ska skydda dem från omvärlden. Så blir det förstås inte.
Afflecks film är ett förhållandevis nedtonat drama men har ett spänningsmoment som hela tiden ligger precis under ytan, redo att tränga fram. Det gör det mot slutet av filmen och kontrasten blir väldigt effektfull. De intensiva scenerna får pulsen att sticka iväg. Väldigt bra.
Det som bekymrar mig en smula är att filmen inte känns speciellt originell. Förutom att den delar vissa likheter med "Vägen" har den även typiska inslag från var och varannan zombiehistoria där vanligt folk hankar sig fram och tar skydd från faror i övergivna hus. Lyckligtvis är filmen så pass välspelad att det inte känns som bortkastad tid att se den, men lite mer originalitet hade inte skadat.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen inleds med en väldigt lång scen där Caleb berättar en sorts godnattsaga för sin dotter. Det är en Noaks ark-variant som är baserad på en saga Casey Affleck kom på någon gång när han nattade ett av sina barn och blev så pass nöjd med att han skrev ned den.
2. Sagan utvecklades till ett manus för en potentiell animerad film som han aldrig lyckades få gjord.
3. Scenen skulle egentligen vara mitt i filmen, men Affleck kände att den bromsade upp berättelsen och flyttade den därför till filmens absoluta början.
2. Sagan utvecklades till ett manus för en potentiell animerad film som han aldrig lyckades få gjord.
3. Scenen skulle egentligen vara mitt i filmen, men Affleck kände att den bromsade upp berättelsen och flyttade den därför till filmens absoluta början.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
