Far och dotters jakt efter sanningen
FILMENRashida Jones kom in under min radar när hon gjorde entré några säsonger in i amerikanska "The Office" och jag föll direkt för hennes naturliga stil. Hon känns alltid äkta, oavsett vilken typ av roll hon gör.
Här spelar hon författaren Laura. Vi ser inledningsvis ganska romantiska och härliga scener från hennes bröllop med Dean (Marlon Wayans) och sen kastas vi kanske tio år framåt i tiden. Det är inte så att deras äktenskap knakar i fogarna på något sätt, men det har kanske blivit mycket vardag och en typisk obalans i karriärerna där han gör braksuccé inom affärslivet medan hennes skrivande får stå tillbaka lite medan hon ansvarar för barnen.
Dean jobbar mycket och när han kommer hem sent en kväll efter en affärsresa är han väldigt passionerad för att sedan framstå som han blev besviken när han insåg att det var sin egen fru han hittade i sängen. Detta väcker ett frö av oro inom Laura. Varför reagerade han så och umgås han inte lite väl mycket med sin närmaste assistent?
Den lätta oron utvecklas till något betydligt värre när Lauras småexcentriska och förmögna pappa Felix (Bill Murray) lägger sig i. Han är en notorisk kvinnokarl som svikit många, däribland Lauras mamma, och är det någon som kan se tecknen på en misstänkt otrohet så är det han. I samband med Lauras födelsedag inleder far och dotter ett litet märkligt äventyr ihop för att komma till botten med sanningen kring Dean. Vad håller han på med, egentligen?
Det är Sofia Coppola som skrivit och regisserat filmen och det är en New York-skildring som givetvis får mig att längta tillbaka till min favoritstad, även om den kanske generellt sett rör sig i delar av staden som är lite finare än de jag varit i. New York i sig har kanske ingen större del i handlingen, men jag är ändå lite svag för det.
Historien balanserar på den där delikata linjen mellan drama och komedi. Jag tycker kanske inte att den är överdrivet rolig och blir mest lite förbluffad av de komiska scenerna, men till slut landar filmen ändå i en ganska charmig historia som man kan lägga 90 minuter på utan att känna att det är bortkastat. Det är ingen film som kommer att gå till historien, men som ändå har sina poänger. En tydlig poäng är Rashida Jones, en annan är Bill Murray och en tredje är deras scener ihop.
Här spelar hon författaren Laura. Vi ser inledningsvis ganska romantiska och härliga scener från hennes bröllop med Dean (Marlon Wayans) och sen kastas vi kanske tio år framåt i tiden. Det är inte så att deras äktenskap knakar i fogarna på något sätt, men det har kanske blivit mycket vardag och en typisk obalans i karriärerna där han gör braksuccé inom affärslivet medan hennes skrivande får stå tillbaka lite medan hon ansvarar för barnen.
Dean jobbar mycket och när han kommer hem sent en kväll efter en affärsresa är han väldigt passionerad för att sedan framstå som han blev besviken när han insåg att det var sin egen fru han hittade i sängen. Detta väcker ett frö av oro inom Laura. Varför reagerade han så och umgås han inte lite väl mycket med sin närmaste assistent?
Den lätta oron utvecklas till något betydligt värre när Lauras småexcentriska och förmögna pappa Felix (Bill Murray) lägger sig i. Han är en notorisk kvinnokarl som svikit många, däribland Lauras mamma, och är det någon som kan se tecknen på en misstänkt otrohet så är det han. I samband med Lauras födelsedag inleder far och dotter ett litet märkligt äventyr ihop för att komma till botten med sanningen kring Dean. Vad håller han på med, egentligen?
Det är Sofia Coppola som skrivit och regisserat filmen och det är en New York-skildring som givetvis får mig att längta tillbaka till min favoritstad, även om den kanske generellt sett rör sig i delar av staden som är lite finare än de jag varit i. New York i sig har kanske ingen större del i handlingen, men jag är ändå lite svag för det.
Historien balanserar på den där delikata linjen mellan drama och komedi. Jag tycker kanske inte att den är överdrivet rolig och blir mest lite förbluffad av de komiska scenerna, men till slut landar filmen ändå i en ganska charmig historia som man kan lägga 90 minuter på utan att känna att det är bortkastat. Det är ingen film som kommer att gå till historien, men som ändå har sina poänger. En tydlig poäng är Rashida Jones, en annan är Bill Murray och en tredje är deras scener ihop.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Rashida Jones är ju rena kändisbarnet. Hennes far är musikern och producenten Quincy Jones och hennes mor var skådespelaren Peggy Lipton ("Twin Peaks") som tråkigt nog gick bort strax innan filmningen inleddes.
2. Det är intressant att se Marlon Wayans i en sådan här samlad roll. Han har ju gjort många tramskomedier tidigare och jag förstod inte riktigt att det faktiskt var han i rollen.
3. Det är förstås svårt att inte tänka på "Lost in Translation" när Bill Murray regisseras av Sofia Coppola. Till skillnad mot denna är det en film som kommer att gå till historien.
2. Det är intressant att se Marlon Wayans i en sådan här samlad roll. Han har ju gjort många tramskomedier tidigare och jag förstod inte riktigt att det faktiskt var han i rollen.
3. Det är förstås svårt att inte tänka på "Lost in Translation" när Bill Murray regisseras av Sofia Coppola. Till skillnad mot denna är det en film som kommer att gå till historien.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
