Vågat och imponerande av Coppola
FILMENJag vill minnas att publiken buade ut Sofia Coppolas "Marie Antoinette" under Cannesfestivalen, ändå läser jag att filmen vann ett pris där. Jag vill också ömsom jubla och ömsom... ja, kanske inte bua, men ändå knorra lite surt för jag får inget riktigt grepp om filmen.
Filmen skildrar Marie Antoinettes intåg i den franska kungafamiljen som ung österrikisk flicka tills hon tvingas fly slottet Versaille under den franska revolutionen. I verkligheten rör sig detta om en 20-årsperiod men som i filmen känns - och är - betydligt kortare. Det är i och för sig inget att hänga upp sig på.
Det är Kirsten Dunst som spelar den unga kvinnan som blev Frankrikes hatade drottning. Hon bär upp rollen helt klart. Inledningsvis har hon stor press på sig efter att ha blivit gift med Ludvig XVI, vid tillfället kronprins. Det vill sig nämligen inte sexuellt mellan de båda, vilket är upprörande då äktenskapet inte är fullbordat och Marie Antoinette är pressad på att leverera en tronföljare inte bara för att bli accepterad av hovet utan för att alliansen mellan Frankrike och Österrike ska bevaras. Dessutom tvingas hon leva med ett evigt tisslande och skvallrande bakom ryggen på henne.
Men när torra träbocken Ludvig äntligen kommit loss, och blivit kung, kan Marie Antoinette slappna av. Livet i hovet har fram tills dess varit tråkigt och mallat, och nu lever hon ut medan den nyblivne kungen får ta hand om landets politik och ekonomi. Men Marie Antoinettes överdrivet lyxiga leverne vänder folket emot det styrande kungaparet och revolutionen bryter ut.
Resten av historien, som visserligen inte skildras fullt ut i filmen kommer ni ihåg från historielektionerna i grundskolan.
Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att inte bli helt kompis med filmen. Det är inte Sofia Coppolas lite djärva tilltag att skildra Marie Antoinette som en rich bitch i samma stil som Paris Hilton och hennes följe, med småhundar, shopping och snaskiga bakverk (dessutom till modern musik) - det tycker jag bara är kul och en intressant jämförelse mellan generationerna. Nej, jag kan inte sätta fingret på vad det är. Dock vill jag poängtera att jag inte tycker filmen är dålig på något sätt, men möjligtvis hade jag förväntat mig något annat.
Det som dock är mest förbluffande med filmen är att Sofia Coppola gjort ett sådant här storslaget kostymdrama. Det är verkligen imponerande miljöer och kläder precis som det ska vara i den här typen av filmer, och Coppolas mod till att våga göra det måste premieras. Så jubel åt det, och lite surt knorr till filmen i helhet.
Filmen skildrar Marie Antoinettes intåg i den franska kungafamiljen som ung österrikisk flicka tills hon tvingas fly slottet Versaille under den franska revolutionen. I verkligheten rör sig detta om en 20-årsperiod men som i filmen känns - och är - betydligt kortare. Det är i och för sig inget att hänga upp sig på.
Det är Kirsten Dunst som spelar den unga kvinnan som blev Frankrikes hatade drottning. Hon bär upp rollen helt klart. Inledningsvis har hon stor press på sig efter att ha blivit gift med Ludvig XVI, vid tillfället kronprins. Det vill sig nämligen inte sexuellt mellan de båda, vilket är upprörande då äktenskapet inte är fullbordat och Marie Antoinette är pressad på att leverera en tronföljare inte bara för att bli accepterad av hovet utan för att alliansen mellan Frankrike och Österrike ska bevaras. Dessutom tvingas hon leva med ett evigt tisslande och skvallrande bakom ryggen på henne.
Men när torra träbocken Ludvig äntligen kommit loss, och blivit kung, kan Marie Antoinette slappna av. Livet i hovet har fram tills dess varit tråkigt och mallat, och nu lever hon ut medan den nyblivne kungen får ta hand om landets politik och ekonomi. Men Marie Antoinettes överdrivet lyxiga leverne vänder folket emot det styrande kungaparet och revolutionen bryter ut.
Resten av historien, som visserligen inte skildras fullt ut i filmen kommer ni ihåg från historielektionerna i grundskolan.
Jag vet inte riktigt vad det är som får mig att inte bli helt kompis med filmen. Det är inte Sofia Coppolas lite djärva tilltag att skildra Marie Antoinette som en rich bitch i samma stil som Paris Hilton och hennes följe, med småhundar, shopping och snaskiga bakverk (dessutom till modern musik) - det tycker jag bara är kul och en intressant jämförelse mellan generationerna. Nej, jag kan inte sätta fingret på vad det är. Dock vill jag poängtera att jag inte tycker filmen är dålig på något sätt, men möjligtvis hade jag förväntat mig något annat.
Det som dock är mest förbluffande med filmen är att Sofia Coppola gjort ett sådant här storslaget kostymdrama. Det är verkligen imponerande miljöer och kläder precis som det ska vara i den här typen av filmer, och Coppolas mod till att våga göra det måste premieras. Så jubel åt det, och lite surt knorr till filmen i helhet.
EXTRAMATERIALET
Making of-filmen är av det där slaget att den täcker in allt i en och samma film. Prat om tankarna bakom filmen varvas med bilder från inspelningen. Man får en fin bild av hur Sofia Coppola är som regissör och blir ännu mer imponerad av hur välgjord filmen är scenografiskt.
Det finns två korta borttagna scener att titta på, båda med detaljerade kommentarer i text av Sofia Coppola var scenerna skulle ha varit och varför de inte togs med. Sådant uppskattar jag.
Ett vansinnigt roligt inslag på DVD:n är en "Cribs"-parodi där Ludvig XVI visar upp Versaille precis i samma stuk som i MTV-serien. Sovrummet kommenteras med klassikern "This is where it all happens" (vilket i och för sig inte är sant eftersom inte mycket hände där) och så vidare. Mycket komiskt och Jason Schwartzman glänser.
Avslutningsvis finns det trailers både för filmen och andra titlar på DVD:n.
Det finns två korta borttagna scener att titta på, båda med detaljerade kommentarer i text av Sofia Coppola var scenerna skulle ha varit och varför de inte togs med. Sådant uppskattar jag.
Ett vansinnigt roligt inslag på DVD:n är en "Cribs"-parodi där Ludvig XVI visar upp Versaille precis i samma stuk som i MTV-serien. Sovrummet kommenteras med klassikern "This is where it all happens" (vilket i och för sig inte är sant eftersom inte mycket hände där) och så vidare. Mycket komiskt och Jason Schwartzman glänser.
Avslutningsvis finns det trailers både för filmen och andra titlar på DVD:n.
TRE SAKER
1. Filmen har varit på gång sedan de tidiga 2000-talet, men när Sofia Coppola körde fast skrev hon "Lost in translation" som avkoppling och i och med den succén kunde hon komma tillbaka till "Marie Antoinette" med nya krafter.
2. Jag gillar Jason Schwartzman, främst för sin roll i mästerliga "Rushmore", men här tycker jag han är lite outnyttjad. Mest för att Ludvig XVI verkar vara en sån jäkla torrboll. Lyckligtvis lyfter "Cribs"-inslaget in honom i ljuset.
3. Skickliga komikern Steve Coogan gör en nedtonad och betydande roll i filmen som rådgivare till Marie Antoinette och hennes enda egentliga länk till hemlandet Österrike. Mycket fint spelat av mannen som vi mest känner som Alan Partridge.
2. Jag gillar Jason Schwartzman, främst för sin roll i mästerliga "Rushmore", men här tycker jag han är lite outnyttjad. Mest för att Ludvig XVI verkar vara en sån jäkla torrboll. Lyckligtvis lyfter "Cribs"-inslaget in honom i ljuset.
3. Skickliga komikern Steve Coogan gör en nedtonad och betydande roll i filmen som rådgivare till Marie Antoinette och hennes enda egentliga länk till hemlandet Österrike. Mycket fint spelat av mannen som vi mest känner som Alan Partridge.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Steve Coogan (18)
Steve Coogan (18)
