Ett drama som blir successivt allt mörkare
FILMEN"The Beguiled" hette "De bedragna" när filmen visades på bio och är skriven och regisserad av Sofia Coppola. Historien utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget och handlar om hur en irländsk Nordstatssoldat hittas sårad i skogen inte långt från en flickskola i Virginia. En av de unga studenterna, Amy (Oona Laurence) hittar fiendekorpralen John McBurney (Colin Farrell) och släpar på något sätt med sig honom hem till sina skolkamrater och skolans rektor Miss Martha Farnsworth (Nicole Kidman) och lärarinnan Edwina Morrow (Kirsten Dunst).
Trots att det finns militära regler om vad som ska göras när fienden påträffas går samvete och moral före, och Miss Martha lappar ihop McBurneys sår och han får vila upp sig i skolans musikrum. Åsikterna om vad de ska göra med honom går åt olika håll, men det är väldigt klart att McBurneys närvaro påverkar alla kvinnor på skolan, gamla som unga. Tonåringen Alicia (Elle Fanning) är tuff och hård i sina åsikter men är samtidigt lätt upphetsad av situationen. I takt med att McBurney repar sig och börjar rafsa runt i skolans snåriga trädgård, påverkas kvinnorna ännu mer och dramat blir successivt allt mörkare.
Och när jag skriver "blir successivt allt mörkare" så är det både bildligt och bokstavligt för mot slutet av filmen är bilden nästan kolsvart hela tiden. Det är otroligt svårt att se vad som händer och det blir faktiskt riktigt irriterande. I bakomfilmerna får man se samma scener under inspelningen och då är de klara och tydliga som bara den, så det här presentationsvalet gillar jag inte alls. I kombination med att filmen är aningens för långsam och seg blir det tyvärr ingen bra helhetsupplevelse jag får med mig när filmen väl är slut.
Det är lite synd, för det finns ändå något intressant i historien och skådespelet är mycket med fina insatser från samtliga inblandade. Men varför så jäkla mörkt?!
Trots att det finns militära regler om vad som ska göras när fienden påträffas går samvete och moral före, och Miss Martha lappar ihop McBurneys sår och han får vila upp sig i skolans musikrum. Åsikterna om vad de ska göra med honom går åt olika håll, men det är väldigt klart att McBurneys närvaro påverkar alla kvinnor på skolan, gamla som unga. Tonåringen Alicia (Elle Fanning) är tuff och hård i sina åsikter men är samtidigt lätt upphetsad av situationen. I takt med att McBurney repar sig och börjar rafsa runt i skolans snåriga trädgård, påverkas kvinnorna ännu mer och dramat blir successivt allt mörkare.
Och när jag skriver "blir successivt allt mörkare" så är det både bildligt och bokstavligt för mot slutet av filmen är bilden nästan kolsvart hela tiden. Det är otroligt svårt att se vad som händer och det blir faktiskt riktigt irriterande. I bakomfilmerna får man se samma scener under inspelningen och då är de klara och tydliga som bara den, så det här presentationsvalet gillar jag inte alls. I kombination med att filmen är aningens för långsam och seg blir det tyvärr ingen bra helhetsupplevelse jag får med mig när filmen väl är slut.
Det är lite synd, för det finns ändå något intressant i historien och skådespelet är mycket med fina insatser från samtliga inblandade. Men varför så jäkla mörkt?!
EXTRAMATERIALET
Två korta bakomfilmer kompletterar filmen. I "A Shift in Perspective" berättas det om att filmen är en remake och att den nu berättar historien ur kvinnornas perspektiv. Intressant, men dessvärre ebbar bakomfilmen ut i det sedvanliga kärleksströsslandet där alla inblandade berättar hur fantastiska alla är. Synd på ett intressant anslag.
Den andra, "A Southern Style", handlar mer om filmens utseende och inspelningsplatser. Klart mer givande att se, även om bakomfilmerna sammantaget inte ger speciellt mycket mervärde.
Den andra, "A Southern Style", handlar mer om filmens utseende och inspelningsplatser. Klart mer givande att se, även om bakomfilmerna sammantaget inte ger speciellt mycket mervärde.
TRE SAKER
1. Originalfilmen kom 1971 och bär den svenska tidstypiskt bökiga titeln "Korpral McB - anmäld saknad". I filmen som regisserades av Don Seigel var det ingen annan än Clint Eastwood som gjorde rollen som korpralen.
2. Båda filmerna baseras en roman av Thomas P. Cullinan som kom 1966.
3. Sofia Coppola har valt den lite udda bildration 1.66:1 som inte är överdrivet vanlig nu för tiden. Tanken var att skapa en klaustrofobiskt känsla. Ser man filmen på en modern tv betyder det att två svarta spalter omringar bilden, och det bidrar faktiskt till en lätt ihoptryckt känsla. Smart.
2. Båda filmerna baseras en roman av Thomas P. Cullinan som kom 1966.
3. Sofia Coppola har valt den lite udda bildration 1.66:1 som inte är överdrivet vanlig nu för tiden. Tanken var att skapa en klaustrofobiskt känsla. Ser man filmen på en modern tv betyder det att två svarta spalter omringar bilden, och det bidrar faktiskt till en lätt ihoptryckt känsla. Smart.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Colin Farrell (21)
Colin Farrell (21)
