Smart och spännande
FILMEN"Hiss till galgen" är en smart fransk thriller från 1958, där affärsmannen Julien mördar sin chef så att han på allvar kan inleda ett förhållande med dennes fru. Mordet iscensätts som ett självmord, men Julien glömmer bort en viktig detalj, och i ett desperat försök att rätta till misstaget fastnar han till råga på allt i kontorsbyggnadens hiss. Samtidigt blir hans bil bestulen av ett ungt par på glid, och genom ett antal olyckliga omständigheter flätas karaktärernas historier samman.
Filmen känns tämligen Hitchcockiansk, och särskilt när det kommer till Juliens kamp mot den fastsittande hissen. Genom att göra brottslingen till ett offer för tingens förbannelse skapas en paradoxal sympati för honom, inte olikt hur Hitchcock hanterade sin mördare i "Frenzy". Också det sätt på vilket filmens till synes spretande trådar snyggt knyts samman ju närmare upplösningen man kommer påminner om den brittiske mästarens filmer.
Genom att storyn växelvis skildrar Juliens, hans älskarinnas och det unga parets vedermödor får den ett skönt flöde och blir aldrig tråkig. Scenariot känns rätt verklighetstroget, vilket ger mig ökad sympati för karaktärerna och inlevelse i filmen. Spänningen är hög och inte förrän i den allra sista scenen har man någon egentlig aning om hur allt ska lösa sig.
Jag hade knappt hört talas om regissören Louis Malle innan jag såg "Hiss till galgen", så jag har svårt att säga hur den placerar sig i relation till hans övriga filmer. Men om han håller samma standard karriären igenom som här, är det helt klart en filmskapare jag ska skaffa mig bättre koll på i framtiden.
Filmen känns tämligen Hitchcockiansk, och särskilt när det kommer till Juliens kamp mot den fastsittande hissen. Genom att göra brottslingen till ett offer för tingens förbannelse skapas en paradoxal sympati för honom, inte olikt hur Hitchcock hanterade sin mördare i "Frenzy". Också det sätt på vilket filmens till synes spretande trådar snyggt knyts samman ju närmare upplösningen man kommer påminner om den brittiske mästarens filmer.
Genom att storyn växelvis skildrar Juliens, hans älskarinnas och det unga parets vedermödor får den ett skönt flöde och blir aldrig tråkig. Scenariot känns rätt verklighetstroget, vilket ger mig ökad sympati för karaktärerna och inlevelse i filmen. Spänningen är hög och inte förrän i den allra sista scenen har man någon egentlig aning om hur allt ska lösa sig.
Jag hade knappt hört talas om regissören Louis Malle innan jag såg "Hiss till galgen", så jag har svårt att säga hur den placerar sig i relation till hans övriga filmer. Men om han håller samma standard karriären igenom som här, är det helt klart en filmskapare jag ska skaffa mig bättre koll på i framtiden.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Louis Malle tillhörde precis som Jean-Luc Godard, som jag tidigare tampats med, den så kallade Franska nya vågen. Malle är dock betydligt mer lättbegriplig än Godard.
2. Filmens musik är framimproviserad av Miles Davis och en kvartett franska musiker.
3. Malle fotade skådespelerskan Jeanne Moreau med befintlig belysning och utan smink. Detta var tydligen högst kontroversiellt i Frankrike på 50-talet.
2. Filmens musik är framimproviserad av Miles Davis och en kvartett franska musiker.
3. Malle fotade skådespelerskan Jeanne Moreau med befintlig belysning och utan smink. Detta var tydligen högst kontroversiellt i Frankrike på 50-talet.
JOEL FORNBRANT (2007-12-24)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
