Från fin till ett haveri på två timmar
FILMENDet är inte ofta som den absolut sista rutan en film räddar den från ett smärre haveri. Men så är faktiskt fallet med "South of Heaven", en film som dessvärre successivt blir allt sämre och sämre ju mer av de två timmarna som går.
Uttrycket "South of Heaven" antar jag är en omskrivning av helvetet. Det var i alla fall så jag tolkade det 1988 när Slayer släppte ett album med samma namn vars omslag i allra högsta grad skildrade ett helvete. Och det är inte en speciellt munter film vi har att göra med här. I inledningen träffar vi huvudpersonen Jimmy Ray (Jason Sudeikis) som sitter i fängelse. När han suttit tolv av 15 år har han möjlighet att be om att bli frisläppt i förtid. Trots att han har skrivit ett långt brev med sina argument lägger han det åt sidan och berättar i stället att anledningen till att de ska släppa ut honom är för att hans älskade Annie (Evangeline Lilly) har diagnostiserats med lungcancer och har bara ett år kvar livet. Han vill ge henne ett sista år för att gottgöra för de tolv han tagit ifrån henne. Och argumentet fungerar. Jimmy blir utsläppt.
Så här långt i filmen kan man se den som en fin kärlekshistoria men med ganska dystra inslag. Jimmy har fått en övervakare (Shea Whigham) som direkt från starten är en väldigt lömsk figur som snart ser chansen att använda Jimmy till kriminella handlingar. Eller han ger inte Jimmy någon chans.
Från den här punkten ändrar filmen karaktär och blir mer thrillerbetonad, för en helt absurd slump gör att Jimmy får en riktigt farlig typ (Mike Colter) efter sig och situationen blir allt mer allvarlig och farlig. Och även ganska osannolik. Scen efter scen staplas på varandra det blir successivt svårare att acceptera vad som faktiskt händer och till slut går det så långt att filmen praktiskt taget faller ihop.
Men så kommer den där sista bildrutan som ändå stöttar upp de sönderfallande beståndsdelarna så att filmen räddas åtminstone till en viss del. Jag säger inte att det här slutet är så magiskt att det räddar allt, för det gör det inte, men jag får i alla fall en hyfsat god eftersmak när eftertexterna rullar. Så "South of Heaven" är ganska långt ifrån en fantastisk film. Den har en hel del intressanta skådespelare men det finns så pass allvarliga problem med storyn att inte ens bra skådespelare kan rädda filmen från det haveri den dessvärre blir.
Uttrycket "South of Heaven" antar jag är en omskrivning av helvetet. Det var i alla fall så jag tolkade det 1988 när Slayer släppte ett album med samma namn vars omslag i allra högsta grad skildrade ett helvete. Och det är inte en speciellt munter film vi har att göra med här. I inledningen träffar vi huvudpersonen Jimmy Ray (Jason Sudeikis) som sitter i fängelse. När han suttit tolv av 15 år har han möjlighet att be om att bli frisläppt i förtid. Trots att han har skrivit ett långt brev med sina argument lägger han det åt sidan och berättar i stället att anledningen till att de ska släppa ut honom är för att hans älskade Annie (Evangeline Lilly) har diagnostiserats med lungcancer och har bara ett år kvar livet. Han vill ge henne ett sista år för att gottgöra för de tolv han tagit ifrån henne. Och argumentet fungerar. Jimmy blir utsläppt.
Så här långt i filmen kan man se den som en fin kärlekshistoria men med ganska dystra inslag. Jimmy har fått en övervakare (Shea Whigham) som direkt från starten är en väldigt lömsk figur som snart ser chansen att använda Jimmy till kriminella handlingar. Eller han ger inte Jimmy någon chans.
Från den här punkten ändrar filmen karaktär och blir mer thrillerbetonad, för en helt absurd slump gör att Jimmy får en riktigt farlig typ (Mike Colter) efter sig och situationen blir allt mer allvarlig och farlig. Och även ganska osannolik. Scen efter scen staplas på varandra det blir successivt svårare att acceptera vad som faktiskt händer och till slut går det så långt att filmen praktiskt taget faller ihop.
Men så kommer den där sista bildrutan som ändå stöttar upp de sönderfallande beståndsdelarna så att filmen räddas åtminstone till en viss del. Jag säger inte att det här slutet är så magiskt att det räddar allt, för det gör det inte, men jag får i alla fall en hyfsat god eftersmak när eftertexterna rullar. Så "South of Heaven" är ganska långt ifrån en fantastisk film. Den har en hel del intressanta skådespelare men det finns så pass allvarliga problem med storyn att inte ens bra skådespelare kan rädda filmen från det haveri den dessvärre blir.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Jag tror bara att jag sett Jason Sudeikis i en enda roll tidigare som inte varit i ett komiskt sammanhang. Det var i "Kodachrome" där han också spelade en kille med en nära relation till en döende person. Inga likheter i övrigt, för även om Sudeikis är helt okej i den här filmen, så rekommenderar jag alla gånger "Kodachrome" framför denna.
2. Jag är så pass van vid att se Evangeline Lilly i någon form av längre mörkt hår att jag inte alls känner igen henne här först när hon har en kort och blond frisyr som påminner om Annie Lennox typiska hårstil.
3. Originaltiteln till filmen var "Till Death" som har multipla meningar och är en fiffig och bra titel. Men det kom en annan film med samma namn samma år som denna och då var det bara att ändra.
2. Jag är så pass van vid att se Evangeline Lilly i någon form av längre mörkt hår att jag inte alls känner igen henne här först när hon har en kort och blond frisyr som påminner om Annie Lennox typiska hårstil.
3. Originaltiteln till filmen var "Till Death" som har multipla meningar och är en fiffig och bra titel. Men det kom en annan film med samma namn samma år som denna och då var det bara att ändra.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
