Skruvat om spelrättigheter
FILMENDet är något visst med de här berättelserna som har någon sorts grund i techvärlden. Det kan handla om Facebook, Apple eller Spotify, eller till och med om komiska startups - det är ändå en viss känsla som finns där och kittlar tittaren. I alla fall denna tittare.
Så även "Tetris" som är döpt efter och handlar om det ryska dataspelet med samma namn. Eller snarare rättigheterna kring det. Spelet skapades under kommunisttiden av programmeraren Alexey Pajitnov (Nikita Efremov) vid stadsorganet ELORG. Robert Stein (Tovy Jones) från Andromeda Software fick rättigheterna och lät brittiska Mirrorsoft distribuera spelet.
Men exakt hur omfattande rättigheter Stein har, är vår väg i i filmen för vår historia börjar 1988 när Henk Rogers (Taron Egerton) från spelföretaget Bullet-Proof Software får se Tetris på en mässa och blir som besatt. Det är det perfekta spelet, anser han, och efter att ha rotat i rättigheterna köper han Tetris-licensen för dator, konsol och arkad för Japan. Han gör en överenskommelse med Nintendos vd Hiroshi Yamauchi (Togo Igawa) om ett partnerskap och tar stora lån med sitt eget liv som insats för att producera kassetter och arkadmaskiner. Men plötsligt försvinner arkadrättigheterna och det ser illa ut för Rogers. Yamauchi skickar då honom till Seattle där han som en av de första i världen introduceras för GameBoy och plötsligt blir Rogers stora mission att få rättigheterna till bärbara enheter.
Men även här är det krångligt med vem som äger vad och varför och till slut väljer Rogers att resa till Sovjetunionen för att förhandla direkt med ELORG. Mirrorsoft är också redo att göra samma sak, precis som Stein som ändå redan har ett luddigt avtal och ett horn i sidan till Mirrorsoft på grund av uteblivna royalties. Alltså blir det trångt i Sovjet och Rogers riskerar mer än någonsin tidigare när han verkligen ger sig in i spelet.
Filmen använder sig så klart av 8-bitarsestetik för att introducera miljöer ("levels") och karaktärer ("players") och till en början är filmen en hyfsat rapp historia som känns lite Aaron Sorkin light men när vi väl hamnar i Sovjetunionen blir allting stramare och hårdare och mer Kalla kriget-thriller i sitt uttryck. Det går visserligen hand i hand och fungerar på ett visst plan men blir också lite tristare. Samtidigt blir narrativet mer skruvat och i och med det osannolikt. Det finns liksom inte en chans att allt det som händer i filmer har hänt, åtminstone inte så som det skildras.
Men som jag skrev inledningsvis - jag kittlas av den här typen av techbaserat drama och "Tetris" underhåller precis som spelet.
Så även "Tetris" som är döpt efter och handlar om det ryska dataspelet med samma namn. Eller snarare rättigheterna kring det. Spelet skapades under kommunisttiden av programmeraren Alexey Pajitnov (Nikita Efremov) vid stadsorganet ELORG. Robert Stein (Tovy Jones) från Andromeda Software fick rättigheterna och lät brittiska Mirrorsoft distribuera spelet.
Men exakt hur omfattande rättigheter Stein har, är vår väg i i filmen för vår historia börjar 1988 när Henk Rogers (Taron Egerton) från spelföretaget Bullet-Proof Software får se Tetris på en mässa och blir som besatt. Det är det perfekta spelet, anser han, och efter att ha rotat i rättigheterna köper han Tetris-licensen för dator, konsol och arkad för Japan. Han gör en överenskommelse med Nintendos vd Hiroshi Yamauchi (Togo Igawa) om ett partnerskap och tar stora lån med sitt eget liv som insats för att producera kassetter och arkadmaskiner. Men plötsligt försvinner arkadrättigheterna och det ser illa ut för Rogers. Yamauchi skickar då honom till Seattle där han som en av de första i världen introduceras för GameBoy och plötsligt blir Rogers stora mission att få rättigheterna till bärbara enheter.
Men även här är det krångligt med vem som äger vad och varför och till slut väljer Rogers att resa till Sovjetunionen för att förhandla direkt med ELORG. Mirrorsoft är också redo att göra samma sak, precis som Stein som ändå redan har ett luddigt avtal och ett horn i sidan till Mirrorsoft på grund av uteblivna royalties. Alltså blir det trångt i Sovjet och Rogers riskerar mer än någonsin tidigare när han verkligen ger sig in i spelet.
Filmen använder sig så klart av 8-bitarsestetik för att introducera miljöer ("levels") och karaktärer ("players") och till en början är filmen en hyfsat rapp historia som känns lite Aaron Sorkin light men när vi väl hamnar i Sovjetunionen blir allting stramare och hårdare och mer Kalla kriget-thriller i sitt uttryck. Det går visserligen hand i hand och fungerar på ett visst plan men blir också lite tristare. Samtidigt blir narrativet mer skruvat och i och med det osannolikt. Det finns liksom inte en chans att allt det som händer i filmer har hänt, åtminstone inte så som det skildras.
Men som jag skrev inledningsvis - jag kittlas av den här typen av techbaserat drama och "Tetris" underhåller precis som spelet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Europe får lite sköna STIM-pengar för "The Final Countdown" som spelas i en nyckelscen. Jag har nog faktiskt aldrig tänkt på hur dess text kan betyda olika saker för olika människor.
2. Henk Rogers och Alexey Pajitnov har bekräftat att manuset är ett "Hollywood-manus", kraftigt förstärkt och överdrivet för att bli en mer rafflande film.
3. För en mer korrekt genomgång av historien bakom spelet finns den timslånga dokumentären "The Story Of Tetris" på YouTube som inspirerade spelfilmen.
2. Henk Rogers och Alexey Pajitnov har bekräftat att manuset är ett "Hollywood-manus", kraftigt förstärkt och överdrivet för att bli en mer rafflande film.
3. För en mer korrekt genomgång av historien bakom spelet finns den timslånga dokumentären "The Story Of Tetris" på YouTube som inspirerade spelfilmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
