Nästan based on a true story
FILMENGrundhistorien i den här filmen är nästan snårigt komplicerad. I 70-talets London har polisen problem med en svart frihetskämpe som kallar sig Michael X (Peter De Jersey), efter idolen Malcolm X. Det är ingen tvekan om att Michael X har något fuffens för sig, men han klarar sig ur alla knipor då han har hett utpressningsmaterial förvarat i ett bankvalv; nämligen bilder på en medlem i kungafamiljen i en sexorgie.
Underrättelsepolisen kommer fram till att det enda sättet att komma åt bilderna är att arrangera ett avancerat bankrån, och via en fotomodell som hamnat i knipa (Saffron Burrows) hamnar uppdraget hos Terry (Jason Statham). Han är en småtjuv som är skyldig en massa pengar och behöver snabbt få in kapital för att överleva. Han samlar ihop ett gäng kumpaner och rånet genomförs och hela bankvalvet töms.
Men Terry har huvudet på skaft och inser att hans gäng bara är enkla marionetter i ett större sammanhang och utnyttjar bilderna för att bli garanterade frihet och nya identiteter. Problemet är bara att det fanns fler hemligheter lagrade i bankvalvet - andra foton på prominenta herrar på bordeller och en liggare med en lista över korrumperade och mutade poliser i London. Snart är alla på jakt efter bankrånarna och härvan växer.
Filmen klämmer till med "Based on a true story" redan i vinjetten, och det är delvis sant. Rånet begick på den bank som skildras i filmen, tillvägagångssättet var det samma och hemlighetsmakeriet förekom det med, men motivet är helt fabulerat och här känns det som manusförfattarna tagit i lite för mycket. Upplägget med att tre helt skilda hemligheter skulle lagras på samma plats är för enkelt och osannolikt, vilket gör plotten smått påtvingad.
I övrigt känns filmen hyfsad. 70-talskänslan är god, tempot och spänningen lika så, men av någon anledning sitter jag och väntar hela tiden på att filmen ska bli Guy Richie-skruvad, vilket aldrig händer. Jason Statham har etablerat sig som en av Englands främsta actionhjältar och får i filmen tillfälle att banka på folk med knytnävarna med lyckat resultat, men det hjälper föga för att balansera plottens osannolikhet.
"The Bank Job" blir därför bara en godkänd film, men det finns betydligt bättre "heist"-filmer på marknaden att se istället.
Underrättelsepolisen kommer fram till att det enda sättet att komma åt bilderna är att arrangera ett avancerat bankrån, och via en fotomodell som hamnat i knipa (Saffron Burrows) hamnar uppdraget hos Terry (Jason Statham). Han är en småtjuv som är skyldig en massa pengar och behöver snabbt få in kapital för att överleva. Han samlar ihop ett gäng kumpaner och rånet genomförs och hela bankvalvet töms.
Men Terry har huvudet på skaft och inser att hans gäng bara är enkla marionetter i ett större sammanhang och utnyttjar bilderna för att bli garanterade frihet och nya identiteter. Problemet är bara att det fanns fler hemligheter lagrade i bankvalvet - andra foton på prominenta herrar på bordeller och en liggare med en lista över korrumperade och mutade poliser i London. Snart är alla på jakt efter bankrånarna och härvan växer.
Filmen klämmer till med "Based on a true story" redan i vinjetten, och det är delvis sant. Rånet begick på den bank som skildras i filmen, tillvägagångssättet var det samma och hemlighetsmakeriet förekom det med, men motivet är helt fabulerat och här känns det som manusförfattarna tagit i lite för mycket. Upplägget med att tre helt skilda hemligheter skulle lagras på samma plats är för enkelt och osannolikt, vilket gör plotten smått påtvingad.
I övrigt känns filmen hyfsad. 70-talskänslan är god, tempot och spänningen lika så, men av någon anledning sitter jag och väntar hela tiden på att filmen ska bli Guy Richie-skruvad, vilket aldrig händer. Jason Statham har etablerat sig som en av Englands främsta actionhjältar och får i filmen tillfälle att banka på folk med knytnävarna med lyckat resultat, men det hjälper föga för att balansera plottens osannolikhet.
"The Bank Job" blir därför bara en godkänd film, men det finns betydligt bättre "heist"-filmer på marknaden att se istället.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Rolling Stones-sångaren Mick Jagger gör en okrediterad biroll som en bankman. Omöjligt för det tränade ögat att ta miste på Jagger dock.
2. Manusförfattarna Dick Clement och Ian La Frenais förra skrivjobb var The Beatles-influerade musikaldramat "Across the Universe", som jag tycker mycket om. Det här var ingen vidare uppföljare.
3. Det är gott om nakenscener i filmen och för att få den riktiga 70-talskänslan fick några kvinnor gå omkring i könshårsperuker. Jag visste inte ens att det fanns sådana!
2. Manusförfattarna Dick Clement och Ian La Frenais förra skrivjobb var The Beatles-influerade musikaldramat "Across the Universe", som jag tycker mycket om. Det här var ingen vidare uppföljare.
3. Det är gott om nakenscener i filmen och för att få den riktiga 70-talskänslan fick några kvinnor gå omkring i könshårsperuker. Jag visste inte ens att det fanns sådana!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA