Verklighetsbaserad övernaturlighet
FILMENDen spanska skräckfilmen "De bortglömda" är unik såtillvida att den använder sig av rysarens genrekonventioner för att belysa verkligheten. Ytligt sett är det en ren spökberättelse men handlar egentligen om människans egna mörka förflutna, och specifikt Argentinas blodiga historia. Till det sydamerikanska landet återvänder syskonparet Malena (Ruth Diaz) och Pablo (Javier Pereira) för att träffa sin far för sista gången.
Fadern har haft cancer och ligger hjärndöd på sjukhuset, och syskonens reser egentligen bara dit för att skriva på papper som tillåter läkarna att stänga av apparaten som andas åt honom. Pablo, som tycker mer om sin pappa än Malena gör, vill dock göra en sista resa till sitt barndomshem innan de undertecknar några dokument. För att ta sig dit använder de faderns gamla bil, något som får oanade konsekvenser när Pablo upptäcker en gammal dagbok gömd bakom ett av fordonets hjul.
Dagboken skildrar hur en familj mördas på ett hotell 20 år tidigare. Syskonen tar inte så allvarligt på det som står där och bestämmer sig för att övernatta på samma hotell när möjligheten uppenbarar sig, i rummet bredvid det där morden ska ha begåtts. Det hela blir mer än ett kusligt äventyr när ljud mitt i natten börjar höras från andra sidan väggen, och det fruktansvärda mordet utspelar sig på nytt.
"De bortglömda" tar sig tid med att rigga sin komplicerade spökhistoria. Snart kämpar Pablo och Malena mot en osynlig mördare och upptäcker att om de gör rätt val kan de ändra det förflutna och rädda offren som dog för 20 år sedan. De märker också att mordfallet har en privat koppling till deras eget förflutna och även till Argentinas historia, där militärjuntan genom sitt "smutsiga krig" kidnappade, torterade och dödade oliktänkande.
Skräcken är välgjord men inte överdrivet spännande. Filmen förlitar sig på bleka spöken och tortyr för att skapa fasa, och just de två inslagen måste väl vara genrens mest uttjatade dessa dagar. Det mesta har man sett förut, och en tortyrscen känns nästan direkt lyft från 2006 års utmärkta "Turistas", bara med smådetaljer utbytta. Skådespeleriet är som väl är genomgående bra.
Just den historiska kopplingen är den mest spännande delen av "De bortglömda", men det känns aldrig som att man lyckas göra något vettigt av den. Filmskaparna har även försökt dra lite långsökta paralleller till mer aktuella händelser. Filmen utspelas år 2001, och skälet till det blir inte uppenbart förrän i den sista scenen, när en optimistisk karaktär reflekterar över sina upplevelser genom att säga "jag lovar att världen kommer vara en bättre plats från och med imorgon". Scenen utspelas den tionde september...
"De bortglömda" har ett intressant koncept, men skräckhistorien är inte tillräckligt originell för att fånga mitt intresse. Historiekopplingen är långt mer spännande, men fungerar i slutänden endast som motivation för karaktärerna, och filmen kommer inte fram till mer meningsfulla slutsatser än "fascism och tortyr är dåligt". Det är inte helt bortkastad tid att titta på "De bortglömda", men det finns bättre filmer inom både spök- och tortyrgenren, och vill man veta mer om de blodiga delarna av Argentinas historia finns dokumentärer och böcker.
Fadern har haft cancer och ligger hjärndöd på sjukhuset, och syskonens reser egentligen bara dit för att skriva på papper som tillåter läkarna att stänga av apparaten som andas åt honom. Pablo, som tycker mer om sin pappa än Malena gör, vill dock göra en sista resa till sitt barndomshem innan de undertecknar några dokument. För att ta sig dit använder de faderns gamla bil, något som får oanade konsekvenser när Pablo upptäcker en gammal dagbok gömd bakom ett av fordonets hjul.
Dagboken skildrar hur en familj mördas på ett hotell 20 år tidigare. Syskonen tar inte så allvarligt på det som står där och bestämmer sig för att övernatta på samma hotell när möjligheten uppenbarar sig, i rummet bredvid det där morden ska ha begåtts. Det hela blir mer än ett kusligt äventyr när ljud mitt i natten börjar höras från andra sidan väggen, och det fruktansvärda mordet utspelar sig på nytt.
"De bortglömda" tar sig tid med att rigga sin komplicerade spökhistoria. Snart kämpar Pablo och Malena mot en osynlig mördare och upptäcker att om de gör rätt val kan de ändra det förflutna och rädda offren som dog för 20 år sedan. De märker också att mordfallet har en privat koppling till deras eget förflutna och även till Argentinas historia, där militärjuntan genom sitt "smutsiga krig" kidnappade, torterade och dödade oliktänkande.
Skräcken är välgjord men inte överdrivet spännande. Filmen förlitar sig på bleka spöken och tortyr för att skapa fasa, och just de två inslagen måste väl vara genrens mest uttjatade dessa dagar. Det mesta har man sett förut, och en tortyrscen känns nästan direkt lyft från 2006 års utmärkta "Turistas", bara med smådetaljer utbytta. Skådespeleriet är som väl är genomgående bra.
Just den historiska kopplingen är den mest spännande delen av "De bortglömda", men det känns aldrig som att man lyckas göra något vettigt av den. Filmskaparna har även försökt dra lite långsökta paralleller till mer aktuella händelser. Filmen utspelas år 2001, och skälet till det blir inte uppenbart förrän i den sista scenen, när en optimistisk karaktär reflekterar över sina upplevelser genom att säga "jag lovar att världen kommer vara en bättre plats från och med imorgon". Scenen utspelas den tionde september...
"De bortglömda" har ett intressant koncept, men skräckhistorien är inte tillräckligt originell för att fånga mitt intresse. Historiekopplingen är långt mer spännande, men fungerar i slutänden endast som motivation för karaktärerna, och filmen kommer inte fram till mer meningsfulla slutsatser än "fascism och tortyr är dåligt". Det är inte helt bortkastad tid att titta på "De bortglömda", men det finns bättre filmer inom både spök- och tortyrgenren, och vill man veta mer om de blodiga delarna av Argentinas historia finns dokumentärer och böcker.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Värt att nämna är att svenska produktionsbolaget Film i Väst var med och producerade "De bortglömda".
2. Dessutom har Sverige en egen koppling till Argentina och militärjuntan i och med det på 70-talet mycket uppmärksammade fallet med den kidnappade Dagmar Hagelin.
3. Omslaget säger att "De bortglömda" är i samma anda som "Pans labyrint", men den enda likheten är att karaktärerna talar spanska i båda filmerna.
2. Dessutom har Sverige en egen koppling till Argentina och militärjuntan i och med det på 70-talet mycket uppmärksammade fallet med den kidnappade Dagmar Hagelin.
3. Omslaget säger att "De bortglömda" är i samma anda som "Pans labyrint", men den enda likheten är att karaktärerna talar spanska i båda filmerna.
JOEL FORNBRANT (2008-09-29)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
