Vackert, dystert och sevärt
FILMENDet algeriska befrielsekriget påbörjades 1954 och avslutades först 1962, när president de Gaulle tillerkände Algeriet som en självständig stat. Marocko och Tunisien hade släppts av kolonialmakten utan vidare våld, men det algeriska kriget kom att bli blodigt och långdraget, med många civila dödsoffer. Dessutom var kriget hemligt. Franska staten erkände inte sin krigsinsats förrän 1999, och då hade ändå omkring en miljon franska soldater deltagit.
På ena sidan: olika muslimska grupperingar (FLN – Nationella befrielsefronten). På andra sidan: franskalgeriska soldater och ditskeppade fransmän från kontinenten. Kriget fördes, som de flesta moderna krig, utan en tydlig front, och med små väpnade insatser i civilas närhet. FLN dolde sig i bergsmassiv och blandade sig med lokalbefolkningen. Liksom i Vietnam började båda sidorna snart begå krigsförbrytelser.
"I fiendens närhet" är en arketypisk berättelse om ung, naiv soldat som möter krigets grymheter och förändras i grunden. Idealistiske franske löjtnanten Terrien (Benoît Magimel) tilldelas en pluton i ingenmansland. De tilldelas snart uppdraget att få tag i FLN-ledaren Slimane. Krigets meningslöshet, uppdragens ringa framgång, och sergeant Dougnacs (Albert Dupontel) hårdföra metoder bryter ner Terrien bit för bit. Snart måste han omvärdera hela sitt jag. Det går inte att vara humanist i krig. Förr eller senare står man alltid inför ett val att skjuta, och kanske överleva, eller inte skjuta.
Och till vilken nytta dör männen i plutonen? För rätten att kolonisera ett land som inte rättmätigt tillhör dem?
"I fiendens närhet" är en vacker och dyster krigsfilm. Fotot över de karga bergsvidderna, den vemodiga musiken, och ensemblens skicklighet, gör den mycket sevärd.
På ena sidan: olika muslimska grupperingar (FLN – Nationella befrielsefronten). På andra sidan: franskalgeriska soldater och ditskeppade fransmän från kontinenten. Kriget fördes, som de flesta moderna krig, utan en tydlig front, och med små väpnade insatser i civilas närhet. FLN dolde sig i bergsmassiv och blandade sig med lokalbefolkningen. Liksom i Vietnam började båda sidorna snart begå krigsförbrytelser.
"I fiendens närhet" är en arketypisk berättelse om ung, naiv soldat som möter krigets grymheter och förändras i grunden. Idealistiske franske löjtnanten Terrien (Benoît Magimel) tilldelas en pluton i ingenmansland. De tilldelas snart uppdraget att få tag i FLN-ledaren Slimane. Krigets meningslöshet, uppdragens ringa framgång, och sergeant Dougnacs (Albert Dupontel) hårdföra metoder bryter ner Terrien bit för bit. Snart måste han omvärdera hela sitt jag. Det går inte att vara humanist i krig. Förr eller senare står man alltid inför ett val att skjuta, och kanske överleva, eller inte skjuta.
Och till vilken nytta dör männen i plutonen? För rätten att kolonisera ett land som inte rättmätigt tillhör dem?
"I fiendens närhet" är en vacker och dyster krigsfilm. Fotot över de karga bergsvidderna, den vemodiga musiken, och ensemblens skicklighet, gör den mycket sevärd.
EXTRAMATERIALET
Skivan innehåller inget extramaterial.
TRE SAKER
1. Benoît Magimel ser ut som en fransk Jude Law. Ett rart babyface med stort drama i blicken.
2. Aurélien Recoing har iklätt sig en förunderlig skepparkrans i filmen. Han spelar commandant (ungefär major) Vesoul, en bullrig ledare som inte tvekar att sätta in några tunnor napalm i en nyckelscen.
3. I reklamen för filmen jämför man den med "Apocalypse now", fast det ska man nog passa sig för. "I fiendens närhet" spelar inte alls i samma division. Däremot tycker jag att temat går igen i "Plutonen". Jag jämför hellre med den – om man nu ska jämföra – och eventuellt "Född den fjärde juli".
2. Aurélien Recoing har iklätt sig en förunderlig skepparkrans i filmen. Han spelar commandant (ungefär major) Vesoul, en bullrig ledare som inte tvekar att sätta in några tunnor napalm i en nyckelscen.
3. I reklamen för filmen jämför man den med "Apocalypse now", fast det ska man nog passa sig för. "I fiendens närhet" spelar inte alls i samma division. Däremot tycker jag att temat går igen i "Plutonen". Jag jämför hellre med den – om man nu ska jämföra – och eventuellt "Född den fjärde juli".
TOBIAS JOHANSSON (2009-06-28)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Benoît Magimel (2)
Benoît Magimel (2)
