Stilbrott ger bästa miniserien hittills
FILMEN"Svarta tornet" (1985) bjuder på ett välbehövt stilbrott i serien om Adam Dalgliesh. Redan i de inledande minuterna blir Dalgliesh skjuten i samband med ett tillslag hos en knarkdistributör. Dalgliesh blir inte bara sårad fysiskt utan även psykiskt och han tappar lusten för allt vad polisarbete heter. Efter att blivit besökt av sin gamla vän Fader Baddeley beslutar han sig för ta ut lite semester och besöka Baddeley vid Dorsetkusten och där skriva sin avskedsansökan.
Men när Dalgliesh ankommer har Baddeley dött och det är inte det första dödsfallet i trakten. Här ligger nämligen vårdhemmet Toynton Grange, lett av den positiva Wilfred Anstey, en man som blivit mirakelkurerad från MS och nu försöker bota andra sjuka. Nyligen dog den rullstolsbundna Victor när han rullade nedför ett stup i anlslutning till det mäktiga svarta torn som står i närheten. Uppenbarligen en olycka eller ett självmord, och Baddeleys död verkar också vara "naturlig"... eller?
Trots att Dalgliesh officiellt är på semester, och mentalt på väg bort från polisen, så kan han inte låta bli att ta reda på allt han kan om vårdhemmet, dess personal och dess patienter och det är brokig och märklig skara. Någon skickar anonyma och hotfulla brev, det finns en otrohetsskandal, någon försöker mörda Wilfred Anstey och hela Toyntons Grange existens är i fara. Många suspekta typer.
Den lokala polisen kommer ingenstans men en av dem har en idé som tilltalar Dalgliesh, men det tar lång tid innan alla bitar ramlar på plats.
I vanliga fall brukar det vara tämligen omöjligt att lista ut vem som är skurken i P.D. James historier, men den här gången lyckas jag faktiskt komma på vem det logiskt borde vara, men motivet är svårare. Det finns dock en smart återkoppling i upplösningen som gör "Svarta tornet" till en av mina stora favoriter i de här filmatiseringarna.
Det roliga är dock stilbrottet från de tidigare historierna. Dalgliesh hamnar mitt i händelsernas centrum utan att riktigt fatta det, och uppenbarligen behövde han låta bli att vara polis för att bli polis igen. Dock känns upplösningen aningens snabb och rumphuggen, lite som det hade behövts fem minuter till för att runda av det hela.
Men när Dalgliesh ankommer har Baddeley dött och det är inte det första dödsfallet i trakten. Här ligger nämligen vårdhemmet Toynton Grange, lett av den positiva Wilfred Anstey, en man som blivit mirakelkurerad från MS och nu försöker bota andra sjuka. Nyligen dog den rullstolsbundna Victor när han rullade nedför ett stup i anlslutning till det mäktiga svarta torn som står i närheten. Uppenbarligen en olycka eller ett självmord, och Baddeleys död verkar också vara "naturlig"... eller?
Trots att Dalgliesh officiellt är på semester, och mentalt på väg bort från polisen, så kan han inte låta bli att ta reda på allt han kan om vårdhemmet, dess personal och dess patienter och det är brokig och märklig skara. Någon skickar anonyma och hotfulla brev, det finns en otrohetsskandal, någon försöker mörda Wilfred Anstey och hela Toyntons Grange existens är i fara. Många suspekta typer.
Den lokala polisen kommer ingenstans men en av dem har en idé som tilltalar Dalgliesh, men det tar lång tid innan alla bitar ramlar på plats.
I vanliga fall brukar det vara tämligen omöjligt att lista ut vem som är skurken i P.D. James historier, men den här gången lyckas jag faktiskt komma på vem det logiskt borde vara, men motivet är svårare. Det finns dock en smart återkoppling i upplösningen som gör "Svarta tornet" till en av mina stora favoriter i de här filmatiseringarna.
Det roliga är dock stilbrottet från de tidigare historierna. Dalgliesh hamnar mitt i händelsernas centrum utan att riktigt fatta det, och uppenbarligen behövde han låta bli att vara polis för att bli polis igen. Dock känns upplösningen aningens snabb och rumphuggen, lite som det hade behövts fem minuter till för att runda av det hela.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. "Svarta tornet" har tveklöst högst body count i serien hittills.
2. Dalglieshs eviga kollega Massingham är i denna serie endast med per telefon.
3. Actionsekvenser har inte haft någon betydande plats i denna deckarserie, och när man ser slagsmålsscenen i "Svarta tornets" final så förstår man varför. Inte så trovärdigt.
2. Dalglieshs eviga kollega Massingham är i denna serie endast med per telefon.
3. Actionsekvenser har inte haft någon betydande plats i denna deckarserie, och när man ser slagsmålsscenen i "Svarta tornets" final så förstår man varför. Inte så trovärdigt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
David Webb (2)
David Webb (2)
