Så mycket historia, så lite tid
FILMENMedan engelska titeln och omslaget för tankarna åt en "hipp" gangsterrulle i Guy Ritchie-stil, är "Kings of Crime" från 2005 (eller "Romanzo Criminale" som är originaltiteln) ett helt och hållet seriöst italienskt kriminalhistoriskt drama, baserat på händelser från 70- och 80-talen. Det följer ett Rom-baserat gäng småskurkar, dess uppgång inom den undre världen samt dess oundvikliga fall. Trots att filmen är lång med sina 140 minuter gäller det att hänga med i svängarna, för det är många karaktärer och intriger som ska avhandlas innan eftertexterna rullar.
Historien tar sin början någon gång på 60-talet, där en grupp kriminella ungdomar snor en bil och kör på en polis. Den efterföljande jakten resulterar i en av kamraternas död och långa fängelsestraff för de övriga, och händelsen tjänar som utgångspunkt för det kriminella maktövertagande gänget inleder när de många år senare släpps fria.
De är en brokig skara, med olika anledningar att jävlas med systemet. Det främsta skälet stavas dock pengar, något de tänker fixa genom att kontrollera "horor, knark och spelande", som en av medlemmarna utrycker saken. Initialt är organisationen framgångsrik, vilket vi får följa genom de vanliga uppgörelserna, skottduellerna och knivslagsmålen. Någonstans i halvtid blir dock våra protagonister för stora för sitt eget bästa, och drömmen om gangsterlivet försvinner i en malström av svek, hämnd och våld.
Detta är ganska standardiserad gangsterdramatik, men den blir extra intressant sedd mot sin historiska bakgrund. Problemet är bara att man velat berätta alldeles för mycket. Förutom gängets uppgång och fall skildras arbetet hos polisen som ska sätta dit dem, och inte mindre än tre kärlekshistorier avhandlas. Hela det ambitiösa projektet skriker miniserie, och jag blir inte förvånad när jag får veta att just en sådan spelades in några år efter filmen.
Som en konsekvens av det ständigt rusande tempot är det svårt att lära känna karaktärerna, och ja, filmen förväntar sig faktiskt att vi ska känna empati för dem fram emot det förvånansvärt sentimentala slutet. Poliskommissarien, gangstern Freddo och deras respektive kärleksintressen är de som framträder tydligast, men åtminstone i den förstnämndes fall hade jag gärna sett ett tydligare porträtt. Övriga karaktärer är smärtsamt underutvecklade.
Precis som med "Der Baader Meinhof Komplex", som täckte ungefär samma tidsperiod och har vissa tematiska likheter, är det här en fördel att kunna lite om ursprungslandets nutidshistoria, kunskaper jag uppenbarligen har vissa luckor i då jag stundtals hade svårt att hänga med i "Kings of Crime". Exempelvis kretsar en viktig sekvens kring gängets kopplingar till Röda brigaderna, sprängningen av tågstationen i Bologna 1980, och därtill relaterade eventuella myndighetskonspirationer, något som framstod som rena grekiskan för mig.
"Kings of Crime" är trots allt inte någon direkt dålig film, och till det positiva hör fina skådespelarinsatser och ett kanonbra infångande av tidsperioden. Stundtals kan man faktiskt låta sig luras att man ser ett 70-talsdrama. Den historiska kopplingen är högintressant, och det är inte utan att jag blir nyfiken på tv-serien från 2008.
Historien tar sin början någon gång på 60-talet, där en grupp kriminella ungdomar snor en bil och kör på en polis. Den efterföljande jakten resulterar i en av kamraternas död och långa fängelsestraff för de övriga, och händelsen tjänar som utgångspunkt för det kriminella maktövertagande gänget inleder när de många år senare släpps fria.
De är en brokig skara, med olika anledningar att jävlas med systemet. Det främsta skälet stavas dock pengar, något de tänker fixa genom att kontrollera "horor, knark och spelande", som en av medlemmarna utrycker saken. Initialt är organisationen framgångsrik, vilket vi får följa genom de vanliga uppgörelserna, skottduellerna och knivslagsmålen. Någonstans i halvtid blir dock våra protagonister för stora för sitt eget bästa, och drömmen om gangsterlivet försvinner i en malström av svek, hämnd och våld.
Detta är ganska standardiserad gangsterdramatik, men den blir extra intressant sedd mot sin historiska bakgrund. Problemet är bara att man velat berätta alldeles för mycket. Förutom gängets uppgång och fall skildras arbetet hos polisen som ska sätta dit dem, och inte mindre än tre kärlekshistorier avhandlas. Hela det ambitiösa projektet skriker miniserie, och jag blir inte förvånad när jag får veta att just en sådan spelades in några år efter filmen.
Som en konsekvens av det ständigt rusande tempot är det svårt att lära känna karaktärerna, och ja, filmen förväntar sig faktiskt att vi ska känna empati för dem fram emot det förvånansvärt sentimentala slutet. Poliskommissarien, gangstern Freddo och deras respektive kärleksintressen är de som framträder tydligast, men åtminstone i den förstnämndes fall hade jag gärna sett ett tydligare porträtt. Övriga karaktärer är smärtsamt underutvecklade.
Precis som med "Der Baader Meinhof Komplex", som täckte ungefär samma tidsperiod och har vissa tematiska likheter, är det här en fördel att kunna lite om ursprungslandets nutidshistoria, kunskaper jag uppenbarligen har vissa luckor i då jag stundtals hade svårt att hänga med i "Kings of Crime". Exempelvis kretsar en viktig sekvens kring gängets kopplingar till Röda brigaderna, sprängningen av tågstationen i Bologna 1980, och därtill relaterade eventuella myndighetskonspirationer, något som framstod som rena grekiskan för mig.
"Kings of Crime" är trots allt inte någon direkt dålig film, och till det positiva hör fina skådespelarinsatser och ett kanonbra infångande av tidsperioden. Stundtals kan man faktiskt låta sig luras att man ser ett 70-talsdrama. Den historiska kopplingen är högintressant, och det är inte utan att jag blir nyfiken på tv-serien från 2008.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Alla ganstrarna går under smeknamn, vilka i textningen översatts direkt från italienskan med halvlyckat resultat. "Snobben" och "Libanesen" är väl okej, men "Kall" och "Benknotan", nja.
2. Karaktärerna är inte bara underutvecklade, de är så många att jag stundtals inte hade en susning om vilka vissa av dem var.
3. Den tidigare nämnda sprängningen av tågstationen i Bologna innehåller filmens enda riktigt ambitiösa specialeffekt. Tanken är god och scenen har bra chockvärde, men CGI-arbetet är tyvärr ganska genomskinligt.
2. Karaktärerna är inte bara underutvecklade, de är så många att jag stundtals inte hade en susning om vilka vissa av dem var.
3. Den tidigare nämnda sprängningen av tågstationen i Bologna innehåller filmens enda riktigt ambitiösa specialeffekt. Tanken är god och scenen har bra chockvärde, men CGI-arbetet är tyvärr ganska genomskinligt.
JOEL FORNBRANT (2009-12-21)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Pierfrancesco Favino (5)
Pierfrancesco Favino (5)
