Illa kryddad thrillersoppa
FILMENOm man dekonstruerar en film, plockar isär innehållet till dess mest grundläggande element, så får man inte sällan ganska lite kvar. Det i sig betyder inte alls att en film är dålig, för det viktiga är hur man sätter ihop dessa delar och vilket "murbruk" man använder. Ta en skräckfilm som "Evil Dead" där man grovt sett kan säga att handlingen är "en man jagas av en ondskefull kraft i ett avlägset hus". Använder man sen ett murbruk som består av Sam Raimi, Bruce Campbell, tonvis med fejkblod, geniunt läskig stämning och en ordentlig nypa svart humor så får man en kultklassiker.
I den spanska thrillern "Deadly Cargo" kan man bryta ner handlingen till "skeppsbrutna smyger ombord på smuggelfartyg och försöker undvika upptäckt". Här inser den vane filmtittaren att han troligen kommer att utsättas för 100 minuter av smygande och springande i skeppskorridorer, och han har helt rätt. Man orkar inte ens tråka ut oss med de standardkaraktärer vi väntar oss (nörden, starka kvinnan, sportfånen, den hysteriske, etc) utan placerar bara ett antal ansiktslösa människor framför kameran och förväntar sig att tittaren ska sympatisera per automatik. Istället finner vi oväntat nog dynamiken i skeppets besättning. De betraktar sig själva nästan som en familj, även om vissa håller på med saker de andra inte vet om...
Förstås finns det några spännande scener i filmen. Idén har ju potential för det och det är ju därför man valt den. Ofta blir det dock långdraget och när jag verkligen hade tröttnat på det hela så insåg jag att det var en hel halvtimme kvar att se. Nej, murbruket i den här filmen består bara av samma gamla tradiga scener vi sett förr. En efter en plockas karaktärerna av tills någon eller några står kvar, och man har inte kryddat soppan det minsta. Ignorera.
I den spanska thrillern "Deadly Cargo" kan man bryta ner handlingen till "skeppsbrutna smyger ombord på smuggelfartyg och försöker undvika upptäckt". Här inser den vane filmtittaren att han troligen kommer att utsättas för 100 minuter av smygande och springande i skeppskorridorer, och han har helt rätt. Man orkar inte ens tråka ut oss med de standardkaraktärer vi väntar oss (nörden, starka kvinnan, sportfånen, den hysteriske, etc) utan placerar bara ett antal ansiktslösa människor framför kameran och förväntar sig att tittaren ska sympatisera per automatik. Istället finner vi oväntat nog dynamiken i skeppets besättning. De betraktar sig själva nästan som en familj, även om vissa håller på med saker de andra inte vet om...
Förstås finns det några spännande scener i filmen. Idén har ju potential för det och det är ju därför man valt den. Ofta blir det dock långdraget och när jag verkligen hade tröttnat på det hela så insåg jag att det var en hel halvtimme kvar att se. Nej, murbruket i den här filmen består bara av samma gamla tradiga scener vi sett förr. En efter en plockas karaktärerna av tills någon eller några står kvar, och man har inte kryddat soppan det minsta. Ignorera.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den spanska originaltiteln "Cámara Oscura" betyder "camera obscura" vilket i sin tur är en primitiv form av kamera. Jag antar att titeln syftar på att en av karaktärerna har en kamera med sig.
2. Den engelska titeln "Deadly Cargo" syftar möjligen på de där två ormarna som dyker upp i någon minut mot slutet. Det är det enda jag kan tänka mig.
3. Omslagets recensionscitat lyder "Effektfull jakt-thriller", men snokar man rätt på hela recensionen så hittar vi ett extra ord: "fairly effective chase-thriller". "Ganska", alltså.
2. Den engelska titeln "Deadly Cargo" syftar möjligen på de där två ormarna som dyker upp i någon minut mot slutet. Det är det enda jag kan tänka mig.
3. Omslagets recensionscitat lyder "Effektfull jakt-thriller", men snokar man rätt på hela recensionen så hittar vi ett extra ord: "fairly effective chase-thriller". "Ganska", alltså.
HENRIK ANDERSSON (2010-03-10)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Unax Ugalde (3)
Unax Ugalde (3)
