En stark, tänkvärd, klyschig besvikelse
FILMEN"Livet är svårare än döden" filosoferar japanen strax innan sluttexterna börjar rulla. En enkel men ack så djupsinnig beskrivning av det mänskliga tillståndet, och en passande sammanfattning av filmens budskap. Fast det skulle gått lika bra med den gamla klassikern "War is hell" också.
Filmen skildrar japanernas intåg i Kinas dåvarande huvudstad Nanjing år 1937, en massaker vars officiella (och bestridda) dödssiffra blev 300 000 under den sex veckor långa belägringen. Det som först återges som ett antal våldsamma händelser utan någon särskild förklaring mynnar sakteliga ut i ett personligt drama med kinesiska fångar, japanska soldater och de utomstående som hamnar i kläm i staden.
Den svartvita filmen ger en dokumentär känsla, speciellt de första fyrtio minuterna som nästan känns som en samling journalfilmer. Det är mycket övertygande, och är möjligen menat att göra mig som tittare lika desorienterad som människorna jag ser på bild, men jag kliar mig mest i huvudet och undrar vad det är för händelser jag tittar på egentligen. Som tur är formar filmen om sig allteftersom, och ju längre man kommer desto mer följer man färre personer då den omsvepande krigsgalenskapen liksom sipprar bort.
Tyvärr, när filmen är över, känner jag inte att jag blivit särskilt mycket klokare när det gäller vad som hände, rent historiskt sett. De personer jag lärt känna – visserligen verkliga människor, men ändå med förmodligen ganska fiktiva karaktäriseringar - känns som standardiserade krigsfigurer. Den stolte kinesiske fången som står upp mot japanerna och leder fångarnas kamp mot förödmjukelsen, den motvillige japanske soldaten som kämpar för att inte bli galen i krigets vansinne, kinesen som jobbar för japanerna och säljer ut sitt eget folk för att rädda sitt eget skin, den utomstående tysken som försöker rädda kineser i smyg, och så vidare.
Nog är det påkostat, och realismen är påtaglig. Japanerna tar kål på en hel del människor bland annat genom att begrava dem levande, men några tre hundra tusen människor ser jag inte. Läser man dessutom om den verkliga händelsen så är filmen faktiskt ganska återhållsam. Filmen saknar på nåt sätt den skala jag förväntat mig, och hela staden ser faktiskt inte ut att bestå av mer än ett par kvarter.
Jag blev besviken på "City of Life and Death". Man lyckas inte berätta en ordentlig historia om vare sig massakern i Nanjing eller några av människorna som var där. Strukturen funkar inte särskilt bra, även om jag uppskattar idén att börja i förvirring och smalna av allt eftersom. Fokus på konstant dödande i stället för starka karaktäriseringar gör att det helt enkelt inte håller. Det är starkt och tänkvärt, men jag lärde mig bra mycket mer av att läsa om händelsen på Wikipedia. Fast det stora sång- och dansnumret på slutet var rätt fint.
Filmen skildrar japanernas intåg i Kinas dåvarande huvudstad Nanjing år 1937, en massaker vars officiella (och bestridda) dödssiffra blev 300 000 under den sex veckor långa belägringen. Det som först återges som ett antal våldsamma händelser utan någon särskild förklaring mynnar sakteliga ut i ett personligt drama med kinesiska fångar, japanska soldater och de utomstående som hamnar i kläm i staden.
Den svartvita filmen ger en dokumentär känsla, speciellt de första fyrtio minuterna som nästan känns som en samling journalfilmer. Det är mycket övertygande, och är möjligen menat att göra mig som tittare lika desorienterad som människorna jag ser på bild, men jag kliar mig mest i huvudet och undrar vad det är för händelser jag tittar på egentligen. Som tur är formar filmen om sig allteftersom, och ju längre man kommer desto mer följer man färre personer då den omsvepande krigsgalenskapen liksom sipprar bort.
Tyvärr, när filmen är över, känner jag inte att jag blivit särskilt mycket klokare när det gäller vad som hände, rent historiskt sett. De personer jag lärt känna – visserligen verkliga människor, men ändå med förmodligen ganska fiktiva karaktäriseringar - känns som standardiserade krigsfigurer. Den stolte kinesiske fången som står upp mot japanerna och leder fångarnas kamp mot förödmjukelsen, den motvillige japanske soldaten som kämpar för att inte bli galen i krigets vansinne, kinesen som jobbar för japanerna och säljer ut sitt eget folk för att rädda sitt eget skin, den utomstående tysken som försöker rädda kineser i smyg, och så vidare.
Nog är det påkostat, och realismen är påtaglig. Japanerna tar kål på en hel del människor bland annat genom att begrava dem levande, men några tre hundra tusen människor ser jag inte. Läser man dessutom om den verkliga händelsen så är filmen faktiskt ganska återhållsam. Filmen saknar på nåt sätt den skala jag förväntat mig, och hela staden ser faktiskt inte ut att bestå av mer än ett par kvarter.
Jag blev besviken på "City of Life and Death". Man lyckas inte berätta en ordentlig historia om vare sig massakern i Nanjing eller några av människorna som var där. Strukturen funkar inte särskilt bra, även om jag uppskattar idén att börja i förvirring och smalna av allt eftersom. Fokus på konstant dödande i stället för starka karaktäriseringar gör att det helt enkelt inte håller. Det är starkt och tänkvärt, men jag lärde mig bra mycket mer av att läsa om händelsen på Wikipedia. Fast det stora sång- och dansnumret på slutet var rätt fint.
EXTRAMATERIALET
Två trailers för andra filmer.
TRE SAKER
1. Omslaget berättar att filmens språk är "kinesiska/engelska" och, som med den nyligen recenserade "Farewell", är det inte riktigt sant. Förmodligen vill man ha med engelska där för att inte skrämma bort de som helst ser en film på ett "vanligt" språk, men sanningen är att filmen till 95% är på mandarin och japanska.
2. Japan har bett om ursäkt för de dåd man utfört i Nanjing. Dock finns det en stark rörelse som hävdar att det aldrig har hänt, och att det är en kinesisk konspiration för att smutskasta japanerna.
3. En historisk händelse som inte är med i filmen är japanernas tävling "Döda hundra människor med ett svärd" som gick som en följetong i två dagstidningar. Två officerare var i tävlan, och de båda hade ihjäl långt fler än så, vilket gjorde det omöjligt att avgöra vem som vann.
2. Japan har bett om ursäkt för de dåd man utfört i Nanjing. Dock finns det en stark rörelse som hävdar att det aldrig har hänt, och att det är en kinesisk konspiration för att smutskasta japanerna.
3. En historisk händelse som inte är med i filmen är japanernas tävling "Döda hundra människor med ett svärd" som gick som en följetong i två dagstidningar. Två officerare var i tävlan, och de båda hade ihjäl långt fler än så, vilket gjorde det omöjligt att avgöra vem som vann.
HENRIK ANDERSSON (2011-01-27)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
