Djärvt gjord klaustrofobisk enmansshow
FILMENDet verkar pågå en liten minitrend med filmer om män i lite udda situationer som blir rena enmansuppvisningarna för skådespelarna. Först Sam Rockwell som avlägsen rymdstationsman i "Moon", sen Ryan Reynolds levande begravd i "Buried" och så nu James Franco som klättraren som fastnade i "127 timmar".
När det började skrivas om filmen så avslöjades hela poängen med den lite väl öppet. De flesta som läst något om filmen vet vad som händer och vad som är den stora scenen i filmen. Jag tänkte dock inte avslöja det i detalj, men man kan nog dra sina slutsatser utifrån vad jag kommer att skriva.
Franco spelar Aron Ralston, en ung klättrare som just denna dag inte berättar för någon var han ska, något han kommer att bittert ångra. Efter att ha badat lite med ett par tjejer kommer han till ravinen Blue John Canyon där han ramlar ned i en reva och fastnar med högerarmen mellan bergväggen och en stor sten. Aron sitter hjälplöst fast och det går inte att rubba stenen en millimeter.
Aron Ralston är en verklig person och händelsen precis lika verklig. Det skedde 2003 och Ralston skrev om sina upplevelser i den fiffigt betitlade självbiografin "Between a Rock and a Hard Place" året därpå. Med det sagt fattar ni att han klarar sig ur knipan, men hur? Ja, det är just det jag inte tänker avslöja, men scenen fick folk att kräva läkarvård när den visades på bio...
Poängen med filmen är alltså inte att Aron fastnar, för det vet vi redan på förhand, och det är heller inte hur han tar sig loss, vilket vissa eller alla redan vet, utan det är att skildra vad som pågår psykiskt under de 127 timmar han satt fast. Hur klarar man att behålla sinnet på rätt plats under så lång tid och när börjar man inse att det är kört? Skickliga regissören Danny Boyle tar till olika stilgrepp för att ge liv åt filmen, som på pappret kanske känns som ensidigt tråkig. Boyle tränger i Arons psyke både när han slås av panik, spårar ur eller börjar hallucinera pågrund av törst och näringsbrist. Bildspråket känns ömsom klaustrofobiskt och ömsom djärvt, och spänningen bibehålls hela tiden.
En av mina favoritscener är när Aron är extra törstig och fantiserar om olika drycker. Man har stött på den här typen av sekvenser i till exempel "Expedition: Robinson" när deltagarna börjar längta efter favoritgodis eller liknande. Här får den längtan ett visuellt uttryck som är både underhållande och smart på samma vis. Filmen är fylld av liknande berättargrepp som ger oss en hel del bakgrundsinformation till Aron och samtidigt en ganska bra känsla för vad som pågick i hans huvud.
Som vanligt när det är enmanshower av det här slaget så ställs det höga krav på skådespelaren och James Franco gör ett ypperligt jobb. Han går faktiskt från klarhet till klarhet och kommer bara att växa ytterligare de kommande åren.
När det började skrivas om filmen så avslöjades hela poängen med den lite väl öppet. De flesta som läst något om filmen vet vad som händer och vad som är den stora scenen i filmen. Jag tänkte dock inte avslöja det i detalj, men man kan nog dra sina slutsatser utifrån vad jag kommer att skriva.
Franco spelar Aron Ralston, en ung klättrare som just denna dag inte berättar för någon var han ska, något han kommer att bittert ångra. Efter att ha badat lite med ett par tjejer kommer han till ravinen Blue John Canyon där han ramlar ned i en reva och fastnar med högerarmen mellan bergväggen och en stor sten. Aron sitter hjälplöst fast och det går inte att rubba stenen en millimeter.
Aron Ralston är en verklig person och händelsen precis lika verklig. Det skedde 2003 och Ralston skrev om sina upplevelser i den fiffigt betitlade självbiografin "Between a Rock and a Hard Place" året därpå. Med det sagt fattar ni att han klarar sig ur knipan, men hur? Ja, det är just det jag inte tänker avslöja, men scenen fick folk att kräva läkarvård när den visades på bio...
Poängen med filmen är alltså inte att Aron fastnar, för det vet vi redan på förhand, och det är heller inte hur han tar sig loss, vilket vissa eller alla redan vet, utan det är att skildra vad som pågår psykiskt under de 127 timmar han satt fast. Hur klarar man att behålla sinnet på rätt plats under så lång tid och när börjar man inse att det är kört? Skickliga regissören Danny Boyle tar till olika stilgrepp för att ge liv åt filmen, som på pappret kanske känns som ensidigt tråkig. Boyle tränger i Arons psyke både när han slås av panik, spårar ur eller börjar hallucinera pågrund av törst och näringsbrist. Bildspråket känns ömsom klaustrofobiskt och ömsom djärvt, och spänningen bibehålls hela tiden.
En av mina favoritscener är när Aron är extra törstig och fantiserar om olika drycker. Man har stött på den här typen av sekvenser i till exempel "Expedition: Robinson" när deltagarna börjar längta efter favoritgodis eller liknande. Här får den längtan ett visuellt uttryck som är både underhållande och smart på samma vis. Filmen är fylld av liknande berättargrepp som ger oss en hel del bakgrundsinformation till Aron och samtidigt en ganska bra känsla för vad som pågick i hans huvud.
Som vanligt när det är enmanshower av det här slaget så ställs det höga krav på skådespelaren och James Franco gör ett ypperligt jobb. Han går faktiskt från klarhet till klarhet och kommer bara att växa ytterligare de kommande åren.
EXTRAMATERIALET
Inget av det extramaterial som finns på den amerikanska utgåvan av filmen har följt med till Sverige. Här får vi nöja oss med en digital version av filmen. Vilken kompensation...
TRE SAKER
1. Filmens titel skrivs ut först efter femton minuter in i filmen, på ett strategiskt lämpligt ställe.
2. I filmen ser man hur Aron spelar in videodagböcker nere i ravinen. Det skedde även i verkligheten, men ytterst få har fått se dessa dagböcker. James Franco och Danny Boyle har dock fått göra det.
3. För övrigt är det exakt samma videokamera, alltså Arons personliga, som Franco använder i filmen.
2. I filmen ser man hur Aron spelar in videodagböcker nere i ravinen. Det skedde även i verkligheten, men ytterst få har fått se dessa dagböcker. James Franco och Danny Boyle har dock fått göra det.
3. För övrigt är det exakt samma videokamera, alltså Arons personliga, som Franco använder i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
James Franco (27)
James Franco (27)
