En skrattretande konspiration
FILMENDet finns något lockande med thriller-historier där en ensam person kämpar mot en konspiration. Dels är det lätt att ryckas med i Davids kamp mot Goliat och dels finns det väl få saker som lockar ens nyfikenhet så mycket som frågorna Vem?, Hur? och Varför? som väntar på svar bakom varje god konspiration. Och Agatha Christie får ursäkta, men de bästa deckarmysterierna är de som involverar storslagna konspirationer.
Av den anledningen såg jag fram emot sittningen med "Switch" trots att den saknade för mig stora skådespelare. Efter en onödigt lång startsträcka satt huvudpersonen mycket riktigt i klistret och allting såg riktigt spännande ut. Därefter började ett nästan obegripligt löjligt manus att sätta flera spikar i den här filmens kista. Men låt oss backa bandet lite.
I filmens början träffar vi på den kanadensiska modedesignern Sophie (Karine Vanasse). Sophie är arbetslös och det börjar påverka hennes mående. En tillfällig bekantskap tipsar henne om webbsidan Switch.com där man kan byta bostad med en annan människa under några veckor. Sophie nappar förstås på idén och kommer i kontakt med en fransyska som inget hellre vill än att tillbringa ett par veckor i Kanada. Som tittare förstår man att Sophies första dag i Paris är väldigt lyckad då Karine Vanasse tar i ända från tårna i sitt försök att gestalta detta genom en serie överdrivna leenden och tindrande ögon. Morgonen efter vaknar dock stackars Sophie helt groggy och strax därpå har poliser invaderat lägenheten och ställt sig frågande till det huvudlösa liket som ligger i ett angränsande rum.
Så småningom startar en desperat jakt genom staden där polisen Damien (Eric Cantona) jagar Sophie, som jagar den okända person som satt henne i klistret. Det är här det är meningen att man skall luta sig tillbaka som tittare och åka med och njuta av den hejdlösa jakten på gåtans lösning. I stället sitter man och tar sig för pannan och undrar hur dum manusförfattaren egentligen tror att den genomsnittliga tittaren är. Dessutom har mördaren/konspiratören använt sig av fantastiska teknologiska saker. När polisen väl hittar skurkens bil rapporterar de att det i bakluckan fanns vapen och "utrustning för att radera hemsidor". Jag sitter och och gapar och undrar om jag läste rätt på textremsan. Självklart går de inte närmare in på vad det är för utrustning men eftersom webbsidan där Sophie ansökte om att byta bostad uppges aldrig ha existerat så får man anta att den är effektiv. Och därmed slås den sista spiken i kistan för den här filmen.
En konspirationsfilm måste ha lite trovärdighet i detaljerna. Det har inte den här. Dessutom finns det åtskilliga uselt skrivna scener. Som när Sophie i panik ringer mamman och ber henne kolla hennes bostad, vilket är första gången mamman figurerar i filmen. Att Sophie har haft svårt att bevisa att hon är Sophie är förstås inget som mamman skulle kunna hjälpt till med? Hakan åker ned djupare när denna i övrigt så normala mamma plockar fram ett hagelgevär ur bakluckan på bilen innan hon går in för att undersöka Sophies hus. Det här slarvigt skrivna manuset gör mig bara irriterad. Att Karine Vanasses skådespelarinsats dessutom stundtals ligger i nivå med dramaelever på nybörjarkurs gör mig förbannad. Tur att jag inte betalat för eländet. Det bör inte ni heller göra.
Av den anledningen såg jag fram emot sittningen med "Switch" trots att den saknade för mig stora skådespelare. Efter en onödigt lång startsträcka satt huvudpersonen mycket riktigt i klistret och allting såg riktigt spännande ut. Därefter började ett nästan obegripligt löjligt manus att sätta flera spikar i den här filmens kista. Men låt oss backa bandet lite.
I filmens början träffar vi på den kanadensiska modedesignern Sophie (Karine Vanasse). Sophie är arbetslös och det börjar påverka hennes mående. En tillfällig bekantskap tipsar henne om webbsidan Switch.com där man kan byta bostad med en annan människa under några veckor. Sophie nappar förstås på idén och kommer i kontakt med en fransyska som inget hellre vill än att tillbringa ett par veckor i Kanada. Som tittare förstår man att Sophies första dag i Paris är väldigt lyckad då Karine Vanasse tar i ända från tårna i sitt försök att gestalta detta genom en serie överdrivna leenden och tindrande ögon. Morgonen efter vaknar dock stackars Sophie helt groggy och strax därpå har poliser invaderat lägenheten och ställt sig frågande till det huvudlösa liket som ligger i ett angränsande rum.
Så småningom startar en desperat jakt genom staden där polisen Damien (Eric Cantona) jagar Sophie, som jagar den okända person som satt henne i klistret. Det är här det är meningen att man skall luta sig tillbaka som tittare och åka med och njuta av den hejdlösa jakten på gåtans lösning. I stället sitter man och tar sig för pannan och undrar hur dum manusförfattaren egentligen tror att den genomsnittliga tittaren är. Dessutom har mördaren/konspiratören använt sig av fantastiska teknologiska saker. När polisen väl hittar skurkens bil rapporterar de att det i bakluckan fanns vapen och "utrustning för att radera hemsidor". Jag sitter och och gapar och undrar om jag läste rätt på textremsan. Självklart går de inte närmare in på vad det är för utrustning men eftersom webbsidan där Sophie ansökte om att byta bostad uppges aldrig ha existerat så får man anta att den är effektiv. Och därmed slås den sista spiken i kistan för den här filmen.
En konspirationsfilm måste ha lite trovärdighet i detaljerna. Det har inte den här. Dessutom finns det åtskilliga uselt skrivna scener. Som när Sophie i panik ringer mamman och ber henne kolla hennes bostad, vilket är första gången mamman figurerar i filmen. Att Sophie har haft svårt att bevisa att hon är Sophie är förstås inget som mamman skulle kunna hjälpt till med? Hakan åker ned djupare när denna i övrigt så normala mamma plockar fram ett hagelgevär ur bakluckan på bilen innan hon går in för att undersöka Sophies hus. Det här slarvigt skrivna manuset gör mig bara irriterad. Att Karine Vanasses skådespelarinsats dessutom stundtals ligger i nivå med dramaelever på nybörjarkurs gör mig förbannad. Tur att jag inte betalat för eländet. Det bör inte ni heller göra.
EXTRAMATERIALET
Förutom en trailer får vi här också en av de där meningslösa stillbildsrullarna. Alltså inget "riktigt" extramaterial.
TRE SAKER
1. Den där utrustningen som raderar hemsidor skulle vara en världssensation och skapa panik på internet om det uppdagades att den fanns på riktigt.
2. Alla tiders coolaste franska fotbollsspelare, Eric Cantona, är faktiskt en av få saker som kommer undan med hedern i behåll. Det är inget spektakulärt eller något som borde ge honom ett pris. Han är stabil helt enkelt. Kul att se.
3. Det värsta av allt med den här filmen? Den är tydligen skriven av författaren till "De blodröda floderna" och regisserad av en av regissörerna bakom "Braquo". Två franska, välgjorda, favoriter. Hur är det ens möjligt? Det luktar konspiration!
2. Alla tiders coolaste franska fotbollsspelare, Eric Cantona, är faktiskt en av få saker som kommer undan med hedern i behåll. Det är inget spektakulärt eller något som borde ge honom ett pris. Han är stabil helt enkelt. Kul att se.
3. Det värsta av allt med den här filmen? Den är tydligen skriven av författaren till "De blodröda floderna" och regisserad av en av regissörerna bakom "Braquo". Två franska, välgjorda, favoriter. Hur är det ens möjligt? Det luktar konspiration!
THOMAS HELSING (2012-07-24)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Mehdi Nebbou (4)
Mehdi Nebbou (4)
