Långtråkigt och klyschigt från Irvine Welsh
FILMENKnarkfilmer finns det gott om. De flesta har väl också någon favorit i genren, och "Trainspotting" ligger många varmt om hjärtat. Bokförlagans författare Irvine Welsh har även skrivit novellen som ligger till grund för filmen "Ecstasy", som är märkbart svagare i både karaktärer och historia.
Vi får följa Lloyd som lever för att knapra piller och festa natten lång i Skottland. Efter att ha utfört knarksmuggling från Amsterdam åt den lokala langaren Solo, har Lloyd fått med sig lite extra piller som han tänker sälja på sidan av. Solo kan förstås inte acceptera detta, och ger sig efter Lloyd och hans kompisar. Samtidigt träffar Lloyd kanadensiska Heather, en tjej som jobbar hos polisens antidrogenhet, som blir kär i Lloyd och ecstasy-pillrens technodunkande ravenätter.
Jag erkänner gärna att jag inte är nämnvärt förtjust i "Trainspotting", men ändå kan jag inte på något sätt förneka att det är en mycket bra film. Historien, karaktärerna, musiken, filmmakeriet och skådespelarna är alla toppen. Den faller mig bara inte i smaken. "Ecstasy" är däremot inte alls en bra film. Storyn är gammal, karaktärerna platta, musikvalet antingen för uppenbart eller tråkigt, cinematografin enbart funktionell och skådisarna gör väl det bästa av det manus de har.
Det enda som inte är förutsägbart i filmen är slutet. När allt annat i filmen är så klichéartat blir man nästan stum när allting plötsligt slutar lyckligt i stället för i svårmod. Det skulle väl egentligen ge filmen ett högre betyg, men det är så tvärt och osannolikt att det i stället gör resten av filmen sämre.
Okej, om filmen nu är klyschig så skulle den kunna kompensera genom att åtminstone hålla ett bra tempo. Nej, i stället blir det ganska långtråkigt med montage efter montage med folk som lyckligt dansar ecstasytankade till pulserande musik och blixtrande stroboskop. Glöm inte heller den obligatoriska sexscenen i samma stil. Men om möjligt, glöm "Ecstasy" helt.
Vi får följa Lloyd som lever för att knapra piller och festa natten lång i Skottland. Efter att ha utfört knarksmuggling från Amsterdam åt den lokala langaren Solo, har Lloyd fått med sig lite extra piller som han tänker sälja på sidan av. Solo kan förstås inte acceptera detta, och ger sig efter Lloyd och hans kompisar. Samtidigt träffar Lloyd kanadensiska Heather, en tjej som jobbar hos polisens antidrogenhet, som blir kär i Lloyd och ecstasy-pillrens technodunkande ravenätter.
Jag erkänner gärna att jag inte är nämnvärt förtjust i "Trainspotting", men ändå kan jag inte på något sätt förneka att det är en mycket bra film. Historien, karaktärerna, musiken, filmmakeriet och skådespelarna är alla toppen. Den faller mig bara inte i smaken. "Ecstasy" är däremot inte alls en bra film. Storyn är gammal, karaktärerna platta, musikvalet antingen för uppenbart eller tråkigt, cinematografin enbart funktionell och skådisarna gör väl det bästa av det manus de har.
Det enda som inte är förutsägbart i filmen är slutet. När allt annat i filmen är så klichéartat blir man nästan stum när allting plötsligt slutar lyckligt i stället för i svårmod. Det skulle väl egentligen ge filmen ett högre betyg, men det är så tvärt och osannolikt att det i stället gör resten av filmen sämre.
Okej, om filmen nu är klyschig så skulle den kunna kompensera genom att åtminstone hålla ett bra tempo. Nej, i stället blir det ganska långtråkigt med montage efter montage med folk som lyckligt dansar ecstasytankade till pulserande musik och blixtrande stroboskop. Glöm inte heller den obligatoriska sexscenen i samma stil. Men om möjligt, glöm "Ecstasy" helt.
EXTRAMATERIALET
Inget. Knappt ens en meny, förutom ett språkval.
TRE SAKER
1. "Ecstasy" är baserad på novellen "The Undefeated". Det är en av tre noveller i Irvine Welsh’s bok "Ecstasy".
2. Förutom "Trainspotting" är även filmen "The Acid House" (1998) och den kommande "Filth" (2013) baserad på en av hans böcker.
3. Under maj och juni 2012 tog man emot donationer från allmänheten för att hjälpa filmen att få internationell distribution. Målet var att få ihop 125 000 pund, men man fick bara ihop strax över 9 000 varav 5.000 kom från en och samma person. Inget större stöd från allmänheten med andra ord.
2. Förutom "Trainspotting" är även filmen "The Acid House" (1998) och den kommande "Filth" (2013) baserad på en av hans böcker.
3. Under maj och juni 2012 tog man emot donationer från allmänheten för att hjälpa filmen att få internationell distribution. Målet var att få ihop 125 000 pund, men man fick bara ihop strax över 9 000 varav 5.000 kom från en och samma person. Inget större stöd från allmänheten med andra ord.
HENRIK ANDERSSON (2012-09-22)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA