Rävspel, blodfontäner och hämnd
FILMENDe som har hängt med i svängarna kring tv-serien "Spartacus" känner givetvis till den stora tragedin som drabbade serien efter första säsongen "Blood and Sand". Huvudrollsinnehavaren Andy Whitfield insjuknade i cancer, tillfrisknade men insjuknade igen, hoppade av och avled. Under tiden gjordes miniserien "Gods of the Arena" som fungerade som en prequel till den första säsongen och fyllde i diverse luckor och gav mer botten och historia till serien. Till säsong två, "Vengeance", har Liam McIntyre tagit över rollen som titelns Spartacus och även om det så klart blir en lite märklig men oundviklig förändring gör McIntyre en bra insats och ger snabbt både pondus och karaktär till figuren.
I finalen på den första säsongen ledde Spartacus sina slav- och gladiatorkollegor i ett uppror mot deras lanista Batiatus och lyckades på ett brutalt sätt bli "fria". Nu drar de runt som en rebellstyrka med bara en enda uppgift: att dräpa så många romare de kan hitta. Spartacus drivs dock av egoistiska orsaker - han vill hämnas på legaten Glaber (Craig Parker) som förslavade Spartacus och separerade honom från hans familj som sedermera dog. Glaber drivs å sin sida av att hitta och döda Spartacus som genom sina illdåd inte minst skadar Glabers rykte.
Det är mycket politik i serien och ett utpräglat rävspel där man inte riktigt kan hålla isär vem som spelar ut vem och varför de gör det. Det är ruskigt rörigt och oftast är det svårt att förstå karaktärernas motiv, speciellt när de verkar förändras hela tiden. Man förstår att många drivs av makt eller pengar. Något av det gör att Glaber flyttar in med sin fru Ilithyia (Viva Bianca) i Batiatus gamla gladiatorskola, och i de blodbestänkta ruinerna kommer Batiatus fru Lucretia (Lucy Lawless) framkrypande som på något magiskt sätt överlevt massakern. Lite osannolikt om ni frågar mig, men det behövdes uppenbarligen någon som rävspelar extra mycket.
Även några andra bekanta figurer från huset Bataitus dyker upp - den forna doctoren Oenomaus (Peter Mensah), den lismande Ashur (Nick Tarabay) och galningen Gannicus (Dustin Clare) - och väljer sida i kriget. För det är ett krig där Spartacus gäckar Glaber gång på gång, samtidigt som han har fullt upp med att hålla ordning i de egna leden. Hans rebellstyrka består av många olika folkslag och även om de har en gemensam fiende är det inte alltid de drar jämnt.
Man kan nästan sitta med en checklista framför sig när man ser ett avsnitt av "Spartacus: Vengeance" för serien har skapat egna mallar som den bestämt måste följa. Och ser man alla avsnitten i tät följd blir det nästan parodiskt när man i princip i varje avsnitt kan pricka för:
✓ Minst en (1) "passionerad" sexscen.
✓ En sekvens på ett horhus.
✓ Minst ett (1) bråk internt i Spartacus gäng.
✓ Minst ett (1) tillfälle där någon säger en sak och menar något annat.
✓ Extremt blodiga bataljer i slow-motion.
Våldet är extremt och det skvätter blod, tarmar och kroppsdelar åt alla möjliga olika håll. Tidigare har de flesta fajterna utspelad sig under gladiatorspel, men nu är det mest i andra miljöer - även om det faktiskt är några spelscener också, bland annat en väldigt maffig sådan i det femte avsnittet. Det blir tyvärr rätt enformigt för det finns väl inte så många olika sätt man kan filma svärdslagsmål med extra mycket blod. Ändå blir det inte helt upprepande, vilket måste ses som en liten specialtalang hos skaparna.
Serien känns väldigt "greenscreenig" och det är väl egentligen bara att ta det för vad det är. De värsta "300"-plankningarna har försvunnit och precis som i "Gods of the Arena" är serien mycket snyggare nu än i sin första säsong.
För mig personligen lyfte serien en smula med hjälp av "God of the Arena" men en liknande kvalitetsökning blir det inte via "Vengeance". Den håller sig kvar på samma nivå, och även om både "Rome" och "Game of Thrones" spelar i en helt annan liga känner jag mig ändå sugen på att se hur "Spartacus" ska sluta, speciellt som jag inte riktigt kan se vart serien ska ta vägen efter "Vengeance". Spännande fortsättning - och avslutning - i "Spartacus: War of the Damned".
I finalen på den första säsongen ledde Spartacus sina slav- och gladiatorkollegor i ett uppror mot deras lanista Batiatus och lyckades på ett brutalt sätt bli "fria". Nu drar de runt som en rebellstyrka med bara en enda uppgift: att dräpa så många romare de kan hitta. Spartacus drivs dock av egoistiska orsaker - han vill hämnas på legaten Glaber (Craig Parker) som förslavade Spartacus och separerade honom från hans familj som sedermera dog. Glaber drivs å sin sida av att hitta och döda Spartacus som genom sina illdåd inte minst skadar Glabers rykte.
Det är mycket politik i serien och ett utpräglat rävspel där man inte riktigt kan hålla isär vem som spelar ut vem och varför de gör det. Det är ruskigt rörigt och oftast är det svårt att förstå karaktärernas motiv, speciellt när de verkar förändras hela tiden. Man förstår att många drivs av makt eller pengar. Något av det gör att Glaber flyttar in med sin fru Ilithyia (Viva Bianca) i Batiatus gamla gladiatorskola, och i de blodbestänkta ruinerna kommer Batiatus fru Lucretia (Lucy Lawless) framkrypande som på något magiskt sätt överlevt massakern. Lite osannolikt om ni frågar mig, men det behövdes uppenbarligen någon som rävspelar extra mycket.
Även några andra bekanta figurer från huset Bataitus dyker upp - den forna doctoren Oenomaus (Peter Mensah), den lismande Ashur (Nick Tarabay) och galningen Gannicus (Dustin Clare) - och väljer sida i kriget. För det är ett krig där Spartacus gäckar Glaber gång på gång, samtidigt som han har fullt upp med att hålla ordning i de egna leden. Hans rebellstyrka består av många olika folkslag och även om de har en gemensam fiende är det inte alltid de drar jämnt.
Man kan nästan sitta med en checklista framför sig när man ser ett avsnitt av "Spartacus: Vengeance" för serien har skapat egna mallar som den bestämt måste följa. Och ser man alla avsnitten i tät följd blir det nästan parodiskt när man i princip i varje avsnitt kan pricka för:
✓ Minst en (1) "passionerad" sexscen.
✓ En sekvens på ett horhus.
✓ Minst ett (1) bråk internt i Spartacus gäng.
✓ Minst ett (1) tillfälle där någon säger en sak och menar något annat.
✓ Extremt blodiga bataljer i slow-motion.
Våldet är extremt och det skvätter blod, tarmar och kroppsdelar åt alla möjliga olika håll. Tidigare har de flesta fajterna utspelad sig under gladiatorspel, men nu är det mest i andra miljöer - även om det faktiskt är några spelscener också, bland annat en väldigt maffig sådan i det femte avsnittet. Det blir tyvärr rätt enformigt för det finns väl inte så många olika sätt man kan filma svärdslagsmål med extra mycket blod. Ändå blir det inte helt upprepande, vilket måste ses som en liten specialtalang hos skaparna.
Serien känns väldigt "greenscreenig" och det är väl egentligen bara att ta det för vad det är. De värsta "300"-plankningarna har försvunnit och precis som i "Gods of the Arena" är serien mycket snyggare nu än i sin första säsong.
För mig personligen lyfte serien en smula med hjälp av "God of the Arena" men en liknande kvalitetsökning blir det inte via "Vengeance". Den håller sig kvar på samma nivå, och även om både "Rome" och "Game of Thrones" spelar i en helt annan liga känner jag mig ändå sugen på att se hur "Spartacus" ska sluta, speciellt som jag inte riktigt kan se vart serien ska ta vägen efter "Vengeance". Spännande fortsättning - och avslutning - i "Spartacus: War of the Damned".
EXTRAMATERIALET
En rad bakomfilmer sammanfattar säsongen, delvis i upprepningar. Det är lite trist att "Starz Studios - Spartacus: Vengeance" ligger först då den är en typisk skrytfilm som dessutom innehåller mycket material från de andra mer specifika bakomfilmerna. Jag önskar att jag hade hoppat över den.
Vi får ta del av lite stunts, lite om kameraarbetet, specialeffekter, Liam McIntyres del i serien, en del historik och så några sista ord från de karaktärer som dör under säsongen.
Dessutom lite bloopers, en teaser för den sista säsongen och några kommentarspår. Inte så där jätteupphetsande extramaterial tyvärr.
Vi får ta del av lite stunts, lite om kameraarbetet, specialeffekter, Liam McIntyres del i serien, en del historik och så några sista ord från de karaktärer som dör under säsongen.
Dessutom lite bloopers, en teaser för den sista säsongen och några kommentarspår. Inte så där jätteupphetsande extramaterial tyvärr.
TRE SAKER
1. I "Gods of the Arena" var det en person som fick huvudet avhugget längs med munnen, men i "Vengeance" toppas det av en helt annan variant. Morbid humor från skaparna...
2. I replikerna utesluts emellanåt bestämd artikel ("the") vilket gör språket lite mer primitivt. Det är en detalj som jag tycker är ganska tjusigt gjord.
3. Jag måste säga att jag saknar John Hannah som Batiatus. Det var en karaktär han gjorde väldigt galant, men jag förstår ju varför han inte är med längre.
2. I replikerna utesluts emellanåt bestämd artikel ("the") vilket gör språket lite mer primitivt. Det är en detalj som jag tycker är ganska tjusigt gjord.
3. Jag måste säga att jag saknar John Hannah som Batiatus. Det var en karaktär han gjorde väldigt galant, men jag förstår ju varför han inte är med längre.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Liam McIntyre (3)
Liam McIntyre (3)
