En doft av uppgivenhet bakom äventyret
FILMENLångköraren "Ice Age" (2002 till i dag) är med sina fem filmer den animerade filmserie som gjorts i flest delar. Det är ett faktum jag inte riktigt vet om jag ska imponeras av eller inte, för serien har sviktat i kvalitet och jag har aldrig riktigt gått och längtat efter fler filmer. De brukar vara ganska lika i sitt format, och den femte filmen följer på sätt och vis de tidigare men är även lite annorlunda. För första gången sedan den första filmen splittras inte hjorden i olika mindre fraktioner som ska hitta tillbaka till varandra. Nej, här är de samlade och möter ett gemensamt hot av värsta slag - total utrotning!
Detta dramatiska scenario beror givetvis på den ekollonsugna Scrat som i filmens prolog hittar ett flygande tefat (!) i isen som han får igång och snabbt kastas ut i rymden (!) där han skapar hela solsystemet (!) och även en asteroidstorm som rusar mot jorden i rask takt. Väl på jorden är det det vanliga lunket. Mammuten Manny (Ray Romano) försöker umgås med sin allt äldre dotter Peaches (Keke Palmer) men hon vill helst vara med sin pojkvän Julian (Adam DeVine) och Manny inser att han är på väg att förlora sitt barn. Tigern Diego (Denis Leary) pratar barn med sin fru (Jennifer Lopez) och sengångaren Sid (John Leguizamo) är lika kärlekstörstande som alltid. Trots Scrats rymdäventyr är den första kvarten av filmen relativt seg.
Men så börjar meteoriter ramla ned och gänget (som röstkompletteras av Queen Latifah, Seann William Scott, Josh Peck och Wanda Sykes) flyr tillsammans. De kompletteras av vesslan Buck (Simon Pegg) som kommer upp från sitt underjordiska rike med en profetia i bagaget, en som säger att nu är det kört för djuren. En asteroid kommer att utplåna dem inom kort, och hur ska de kunna förhindra sin egen undergång?
Ja, det är problemet gänget måste lösa och givetvis innebär det ett fartfyllt äventyr med de sedvanliga överdrifterna och i detta fall även de mest avvikande sidospåren hittills. Jag menar: Scrat är i rymden, bara det är ju ett kreativt rop på hjälp.
Förra filmen upplevde jag som en liten återkomst, men nu tycker jag inte att serien tas vidare. Den här serien har gjort sitt även om denna femte film inte är en usel flopp så finns det en doft av uppgivenhet bakom äventyret. Jag hoppas verkligen att det inte kommer en sjätte film om fyra år. Vem behöver den?
Detta dramatiska scenario beror givetvis på den ekollonsugna Scrat som i filmens prolog hittar ett flygande tefat (!) i isen som han får igång och snabbt kastas ut i rymden (!) där han skapar hela solsystemet (!) och även en asteroidstorm som rusar mot jorden i rask takt. Väl på jorden är det det vanliga lunket. Mammuten Manny (Ray Romano) försöker umgås med sin allt äldre dotter Peaches (Keke Palmer) men hon vill helst vara med sin pojkvän Julian (Adam DeVine) och Manny inser att han är på väg att förlora sitt barn. Tigern Diego (Denis Leary) pratar barn med sin fru (Jennifer Lopez) och sengångaren Sid (John Leguizamo) är lika kärlekstörstande som alltid. Trots Scrats rymdäventyr är den första kvarten av filmen relativt seg.
Men så börjar meteoriter ramla ned och gänget (som röstkompletteras av Queen Latifah, Seann William Scott, Josh Peck och Wanda Sykes) flyr tillsammans. De kompletteras av vesslan Buck (Simon Pegg) som kommer upp från sitt underjordiska rike med en profetia i bagaget, en som säger att nu är det kört för djuren. En asteroid kommer att utplåna dem inom kort, och hur ska de kunna förhindra sin egen undergång?
Ja, det är problemet gänget måste lösa och givetvis innebär det ett fartfyllt äventyr med de sedvanliga överdrifterna och i detta fall även de mest avvikande sidospåren hittills. Jag menar: Scrat är i rymden, bara det är ju ett kreativt rop på hjälp.
Förra filmen upplevde jag som en liten återkomst, men nu tycker jag inte att serien tas vidare. Den här serien har gjort sitt även om denna femte film inte är en usel flopp så finns det en doft av uppgivenhet bakom äventyret. Jag hoppas verkligen att det inte kommer en sjätte film om fyra år. Vem behöver den?
EXTRAMATERIALET
Precis som bland förra filmens extramaterial finns det en sammanfattning av de tidigare filmerna, som här blir en kvartslång dokumentation av animationsteknikens förändring under fjorton år. Jag skrev det sist också, men de första filmerna är ruskigt fula i förhållande till den aktuella filmens högklassiga look. Och jag vill fortfarande minnas att jag tyckte "Ice Age" såg riktigt bra ut 2002!
Det mesta av det resterande extramaterialet är otroligt Scrat-orienterat. Hans del i filmen har klippts ihop till en kvartslång kortfilm med lite extra scener, där vi bland annat får se några sorts kvinnliga rymdvarianter av Scrat - Scratazons. Dessa berättas det om på fejkat allvar i en annan film och i ytterligare en relaterad film får vi se Scrats alla äventyr genom de fem filmerna i en kortare sammanfattning. Det här lite så där halvmeningslösa extramaterialet kompletteras av någon småtramsig grej om stjärnbilder och en sing-along.
Väldigt mycket mer intressant är en inslag med astrofysikern Neil deGrasse Tyson som i filmen ger röst åt astronomvesslan Neil deBuck Weasel som bara existerar i Bucks fantasi. Här är deGrasse Tysons uppgift att kommentera de uppenbara friheter med rymd och fysik som filmskaparna tagit i sin berättelse. Det är intressant på riktigt!
Det mesta av det resterande extramaterialet är otroligt Scrat-orienterat. Hans del i filmen har klippts ihop till en kvartslång kortfilm med lite extra scener, där vi bland annat får se några sorts kvinnliga rymdvarianter av Scrat - Scratazons. Dessa berättas det om på fejkat allvar i en annan film och i ytterligare en relaterad film får vi se Scrats alla äventyr genom de fem filmerna i en kortare sammanfattning. Det här lite så där halvmeningslösa extramaterialet kompletteras av någon småtramsig grej om stjärnbilder och en sing-along.
Väldigt mycket mer intressant är en inslag med astrofysikern Neil deGrasse Tyson som i filmen ger röst åt astronomvesslan Neil deBuck Weasel som bara existerar i Bucks fantasi. Här är deGrasse Tysons uppgift att kommentera de uppenbara friheter med rymd och fysik som filmskaparna tagit i sin berättelse. Det är intressant på riktigt!
TRE SAKER
1. Undertitlen "Scratattack" är en väldigt märklig "översättning" av originalet "Collision Course". Vad var det för fel på "Kollisionskurs"? Visserligen är Scrat ansvarig för faran i filmen, men jag tycker ändå att det är en ganska kass titel.
2. Vissa uppgifter säger att detta är den sista filmen i sviten, medan andra säger att det finns idéer till en sjätte film.
3. Den absolut roligaste sekvensen i filmen är när Scrat lyckas mixtra med gravitationen inuti tefatet och blir plötsligt extremt tung. Då skrattade jag högt.
2. Vissa uppgifter säger att detta är den sista filmen i sviten, medan andra säger att det finns idéer till en sjätte film.
3. Den absolut roligaste sekvensen i filmen är när Scrat lyckas mixtra med gravitationen inuti tefatet och blir plötsligt extremt tung. Då skrattade jag högt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
