Tragedi efter ologiskt överdrivna reaktioner
FILMENSaoirse Ronan syns i var och varannan film nu för tiden. Den unga The Bronx-födda, men väldigt irländska skådespelaren, har under sina 15 år i branschen växt från att vara lovande till ett av de största namnen just nu som sannolikt kommer att ha en väldigt lång karriär. Kanske så pass lång att hon om 40-50 år kan spela in några scener i "On Chesil Beach" på nytt... Jag återkommer till varför.
En av de allra tidigaste rollerna jag såg henne göra, kanske till och med den första, var i filmen "Försoning" (2007) och det finns faktiskt en liten koppling till "On Chesil Beach". Båda filmerna är nämligen baserade på romaner av samma författare, Ian McEwan. En likhet mellan romanerna är att de skildrar karaktärer under flera olika år med ojämna intervaller.
Ronan spelar Florence Ponting och den centrala biten av filmen utspelar sig i och runt ett strandhotell på Chesil Beach där hon inleder sin bröllopsresa med Edward Mayhew (Billy Howle). Allt är spännande och nytt och de njuter av varandras närvaro. Narrativet bryts av av flashbacks och anekdoter där vi får veta mer om vilka de är innan de träffade varandra, när de träffade varandra och när de lärde känna varandra och blev kära.
Här ska man komma ihåg att filmen utspelar sig i England 1962 och det var speciella tider då. Florence och Edward kommer från olika klasser. Hon är en klassiskt skolad violinist, medan han gillar rock. Hon lever efter sociala koder, medan han lätt kan bli arg och våldsam. Men de älskar varandra, men hur mycket eller lite behöver man veta innan man gifter sig?
Förmodligen mer än vad de gör för bröllopsdagen slutar i en katastrof. Det finns divergerande viljor kring något som är väldigt centralt i ett förhållande och när Florence lägger fram ett förslag på en lösning landar det väldigt fel.
Jag vill inte förstöra tittupplevelsen och skriva exakt vad det handlar om, men för mig blir konflikten i historien ganska märklig. Det känns som båda karaktärerna drar väldigt extrema slutsatser utifrån en händelse som inte är direkt ovanlig. Nu finns det kanske mer aspekter att väga in för att förstå deras reaktioner, men jag finner det hela lite småfånigt faktiskt.
Filmens utveckling därifrån gör att hela historien landar i en ganska gripande tragedi. Den lite småfåniga biten åsido, skådespeleriet är fint och bra och filmen är snyggt fotograferad, men det räcker inte riktigt för mig. Om man nödvändigtvis ska jämföra med "Försoning" så upplever jag att den filmen var mycket bättre på alla sätt och vis.
En av de allra tidigaste rollerna jag såg henne göra, kanske till och med den första, var i filmen "Försoning" (2007) och det finns faktiskt en liten koppling till "On Chesil Beach". Båda filmerna är nämligen baserade på romaner av samma författare, Ian McEwan. En likhet mellan romanerna är att de skildrar karaktärer under flera olika år med ojämna intervaller.
Ronan spelar Florence Ponting och den centrala biten av filmen utspelar sig i och runt ett strandhotell på Chesil Beach där hon inleder sin bröllopsresa med Edward Mayhew (Billy Howle). Allt är spännande och nytt och de njuter av varandras närvaro. Narrativet bryts av av flashbacks och anekdoter där vi får veta mer om vilka de är innan de träffade varandra, när de träffade varandra och när de lärde känna varandra och blev kära.
Här ska man komma ihåg att filmen utspelar sig i England 1962 och det var speciella tider då. Florence och Edward kommer från olika klasser. Hon är en klassiskt skolad violinist, medan han gillar rock. Hon lever efter sociala koder, medan han lätt kan bli arg och våldsam. Men de älskar varandra, men hur mycket eller lite behöver man veta innan man gifter sig?
Förmodligen mer än vad de gör för bröllopsdagen slutar i en katastrof. Det finns divergerande viljor kring något som är väldigt centralt i ett förhållande och när Florence lägger fram ett förslag på en lösning landar det väldigt fel.
Jag vill inte förstöra tittupplevelsen och skriva exakt vad det handlar om, men för mig blir konflikten i historien ganska märklig. Det känns som båda karaktärerna drar väldigt extrema slutsatser utifrån en händelse som inte är direkt ovanlig. Nu finns det kanske mer aspekter att väga in för att förstå deras reaktioner, men jag finner det hela lite småfånigt faktiskt.
Filmens utveckling därifrån gör att hela historien landar i en ganska gripande tragedi. Den lite småfåniga biten åsido, skådespeleriet är fint och bra och filmen är snyggt fotograferad, men det räcker inte riktigt för mig. Om man nödvändigtvis ska jämföra med "Försoning" så upplever jag att den filmen var mycket bättre på alla sätt och vis.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ian McEwan har själv skrivit manus efter sin egen roman.
2. När han skrev boken hade han besökt Chesil Beach och plockat med sig några stenar därifrån och hade som inspiration på sitt skrivbord. När han berättade detta i en radiointervju och det ledde till att han blev stämd på 2000 pund och ombedd att återlämna stenarna.
3. Och det här med att jag tycker att Saoirse Ronan kanske kan spela in några scener på nytt om 40-50 år, ja det har att göra med att hon (och andra skådespelare) sminkats till att vara väldigt mycket äldre och det ser inte helt trovärdigt ut, tyvärr...
2. När han skrev boken hade han besökt Chesil Beach och plockat med sig några stenar därifrån och hade som inspiration på sitt skrivbord. När han berättade detta i en radiointervju och det ledde till att han blev stämd på 2000 pund och ombedd att återlämna stenarna.
3. Och det här med att jag tycker att Saoirse Ronan kanske kan spela in några scener på nytt om 40-50 år, ja det har att göra med att hon (och andra skådespelare) sminkats till att vara väldigt mycket äldre och det ser inte helt trovärdigt ut, tyvärr...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Saoirse Ronan (13)
Saoirse Ronan (13)
