Storslaget & fantasifullt formexperiment
FILMEN"Försoning" är en film som verkligen leker med formen när det gäller berättandet. På ett positivt sätt, för ibland kan formexperiment gå käpprätt åt skogen men här funkar det riktigt fint. Man kan säga att filmen består av två akter och en liten epilog och det är främst i den första akten som det händer grejer. Berättelsen byter synvinkel flera gånger och vi kan få se samma scen från olika vinklar och olika personers "ögon", vilket har betydelse för historien då ett genomgående tema här är missförstånd och felaktiga slutsatser i kombination med fantasi och verklighet.
Några år innan det andra världskriget samlas en rad människor till familjen Tallis stora herrgård. Det är syskon, kusiner och vänner. I centrum finns dottern Cecilia (Keira Knightley) och deras hushållerskas son Robbie (James McAvoy). De har ett spänt förhållande som aldrig riktigt tagit sig men just denna kväll gör det det - på allvar. Men festligheterna avbryts abrupt när två gästande tvillingpojkar rymt från herrgården och i samband med letandet uppdagas ett sexuellt överfall på kusinen Lola och Robbie anklagas och anhålls för övergreppet och kastas sedermera i fängelse.
Vi hoppar fram ett par år till det brinnande kriget. Robbie har släppts ur fängelset mot att han tar värvning och Cecilia jobbar som sjuksköterska. De har funnit varandra igen men skiljs åt då Robbie skickas till fronten i Frankrike men förhoppningen att återförenas för gott finns där.
Nu är det så att filmens egentligen huvudrollsinnehaverska är Cecilias syster Briony. I den första akten är hon 13 år (spelad av Saoirse Ronan) och en sorts romantiker som skriver pjäser och hittar på historier och det är hon som anklagar Robbie för övergreppet. Fem år senare (då spelad av Romola Garai) har hon ingen bra relation till Cecilia och har kommit underfund med vad hon egentligen ställde till med som trettonåring och nu vill hon ställa allt till rätta, samtidigt som vi följer Robbie, skadad och sjuk i Frankrike, på väg hem till London.
Filmen, baserad på en bok av Ian McEwan, har regisserats av Joe Wright som gjorde "Stolthet och fördom", och han har - trots sin förhållandevis unga ålder - verkligen talang för att suga tag i sådana här smått episka historier och göra dem lika storslagna på film. Det är en ytterst välgjord film med ett bländande skådespel, från lilla Saoirse Ronan till de äldre skådespelarna.
I och med att de båda akterna är så pass olika så blir det en väldig bredd på filmen. Den första akten, som utspelar sig en sådan där stekhet sommardag kokar av misstänksamhet och åtrå, medan den andra utspelar sig i ett grått och hopplöst krig där längtan och skuld dominerar känslorna.
Med makalösa miljöer förstärks allting ytterligare. En mycket sevärd film på alla sätt och vis.
Några år innan det andra världskriget samlas en rad människor till familjen Tallis stora herrgård. Det är syskon, kusiner och vänner. I centrum finns dottern Cecilia (Keira Knightley) och deras hushållerskas son Robbie (James McAvoy). De har ett spänt förhållande som aldrig riktigt tagit sig men just denna kväll gör det det - på allvar. Men festligheterna avbryts abrupt när två gästande tvillingpojkar rymt från herrgården och i samband med letandet uppdagas ett sexuellt överfall på kusinen Lola och Robbie anklagas och anhålls för övergreppet och kastas sedermera i fängelse.
Vi hoppar fram ett par år till det brinnande kriget. Robbie har släppts ur fängelset mot att han tar värvning och Cecilia jobbar som sjuksköterska. De har funnit varandra igen men skiljs åt då Robbie skickas till fronten i Frankrike men förhoppningen att återförenas för gott finns där.
Nu är det så att filmens egentligen huvudrollsinnehaverska är Cecilias syster Briony. I den första akten är hon 13 år (spelad av Saoirse Ronan) och en sorts romantiker som skriver pjäser och hittar på historier och det är hon som anklagar Robbie för övergreppet. Fem år senare (då spelad av Romola Garai) har hon ingen bra relation till Cecilia och har kommit underfund med vad hon egentligen ställde till med som trettonåring och nu vill hon ställa allt till rätta, samtidigt som vi följer Robbie, skadad och sjuk i Frankrike, på väg hem till London.
Filmen, baserad på en bok av Ian McEwan, har regisserats av Joe Wright som gjorde "Stolthet och fördom", och han har - trots sin förhållandevis unga ålder - verkligen talang för att suga tag i sådana här smått episka historier och göra dem lika storslagna på film. Det är en ytterst välgjord film med ett bländande skådespel, från lilla Saoirse Ronan till de äldre skådespelarna.
I och med att de båda akterna är så pass olika så blir det en väldig bredd på filmen. Den första akten, som utspelar sig en sådan där stekhet sommardag kokar av misstänksamhet och åtrå, medan den andra utspelar sig i ett grått och hopplöst krig där längtan och skuld dominerar känslorna.
Med makalösa miljöer förstärks allting ytterligare. En mycket sevärd film på alla sätt och vis.
EXTRAMATERIALET
Det finns ett kommentarspår med regissören Joe Wright som jag bara delvis lyssnat på men av det jag hört känns det som ett ganska bra avvägt kommentarspår där Joe pratar när det behövs. En lustig detalj är att i den svenska undertexten till kommentarspåret översätts "antagonist" till "aktör", vilket är lite galet.
Mer kommentarer kan man få till de bortklippta scenerna. Joe Wright förklarar duktigt varför de tagits bort och i det flesta fall handlar det om scener som inte tillför något till handlingen utan snarare drar ned tempot på narrativet. Med andra ord har de klippts bort av rätt anledningar.
Den nästan halvtimmeslånga making of-filmen delar upp filmen i fyra delar (de ser akt två som två olika delar) och låter både skådespelare, Joe Wright, manusförfattaren Christopher Hampton, bokens författare - och filmens exekutiva producent - Ian McEwan, samt designerns av inspelningsplatser och kostymer kommentera inspelningen och storyn ur alla tänkbara synvinklar. Det är välgjort, matigt och intressant och vi får se lite om hur den galna steadycamsekvensen gjordes (se Tre saker).
I en separat feature går man in i detalj på hur boken blev filmmanus, vilka svårigheter man stötte på, vad man behållit och vilka ändringar som gjorts. Det är ganska intressant att höra författaren Ian McEwans tankar här eftersom någon annan hoppat in och tagit hand om hans vision.
I sin helhet bra extramaterial.
Mer kommentarer kan man få till de bortklippta scenerna. Joe Wright förklarar duktigt varför de tagits bort och i det flesta fall handlar det om scener som inte tillför något till handlingen utan snarare drar ned tempot på narrativet. Med andra ord har de klippts bort av rätt anledningar.
Den nästan halvtimmeslånga making of-filmen delar upp filmen i fyra delar (de ser akt två som två olika delar) och låter både skådespelare, Joe Wright, manusförfattaren Christopher Hampton, bokens författare - och filmens exekutiva producent - Ian McEwan, samt designerns av inspelningsplatser och kostymer kommentera inspelningen och storyn ur alla tänkbara synvinklar. Det är välgjort, matigt och intressant och vi får se lite om hur den galna steadycamsekvensen gjordes (se Tre saker).
I en separat feature går man in i detalj på hur boken blev filmmanus, vilka svårigheter man stötte på, vad man behållit och vilka ändringar som gjorts. Det är ganska intressant att höra författaren Ian McEwans tankar här eftersom någon annan hoppat in och tagit hand om hans vision.
I sin helhet bra extramaterial.
TRE SAKER
1. I den andra akten finns en fem minuter lång steadycamtagning med en "omöjlig" kameraåkning som visar upp stranden vid Dunkirk i Frankrike. Det är ett enormt setbygge med ett myller av statister och man sitter och gapar åt hur vansinnig tagningen är. Mycket imponerande.
2. Skrivmaskinstypsnittet som används på omslaget går igen i filmen på många sätt. Bland annat används ljudet av gamla skrivmaskinstyper i musiken.
3. Saoirse Ronan (förnamnet uttalar hon "sur-shuh", som om det förenklar det hela...) nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Hon vann dock inte.
2. Skrivmaskinstypsnittet som används på omslaget går igen i filmen på många sätt. Bland annat används ljudet av gamla skrivmaskinstyper i musiken.
3. Saoirse Ronan (förnamnet uttalar hon "sur-shuh", som om det förenklar det hela...) nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga biroll. Hon vann dock inte.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Keira Knightley (15)
Keira Knightley (15)
