Dramakomedi med djup och tyngd
FILMEN"Gentrifiering (av engelskans gentry, ungefär herrskapsklass) är ett begrepp inom exempelvis stadsplanering och bebyggelsehistoria som betecknar en social statushöjning av ett område. Gentrifiering sker exempelvis genom påkostade ombyggen, eller genom nyinflyttning av invånare med betydligt högre inkomster än den existerande befolkningens. Begreppet myntades 1964 av Ruth Glass i hennes beskrivning av utvecklingen av några områden i centrala London på 60-talet."
[Källa: Wikipedia]
Trots att uttrycket är över 50 år gammalt är det ett begrepp som jag hör mer ofta under de senaste åren. Gentrifieringen går lite hand i hand med hipsterrörelsen, och gentrifieringen av den Kaliforniska staden Oakland är ett av temat i "Blindspotting".
Efter att ha avtjänat ett fängelsestraff hamnar Collin (Daveed Diggs) under skyddstillsyn under ett helt år. Reglerna är tuffa - han får bara röra sig inom ett visst område, han måste vara på plats i sitt "halfway house" senast kl 23 varje dag och han får framför allt inte hamna i trubbel. Allt detta kan riskera att skyddstillsynen förlängs eller att han i värsta fall åker in igen. Med endast tre dagar kvar kommer problemen på rad, med pistolviftade vänner, slagsmål och betydligt värre saker.
När filmen inleds känns den som en liten variant på "Sista natten med gänget"-temat med ett både roligt och tokigt upplägg där Collins bästa kompis Miles (Rafael Casal) känns som ett klibbigt plåster på en sandstrand som bokstavligt talat drar trubbel till sig. Men det ska visa sig att filmen har en djup som grundas i ras, klass och den där gentrifieringen. För Collins del triggas allting av när han blir vittne till hur en polis (Ethan Embry) skjuter en svart man i ryggen. Allting sker precis när Collin har som mest bråttom att hinna hem till kl 23, men händelsen hemsöker honom. Den flyende mannens desperation och polismannens iskalla blick.
Den här variationen i känslospektrat gör "Blindspotting" till en betydligt större filmupplevelse än jag tror att den ska bjuda på. Det är Daveed Diggs och Rafael Casal som står för manuset och det ger historien en tyngd. Det handlar om en livslång vänskap som sätts under kraftig press samtidigt som Collin håller på att förgås av det han bevittnade. Han kommer att explodera på ett vis eller annat och vad händer då?
"Blindspotting" är ett typexempel på en film som fortsätter att beröra och utvecklas långt efter att den rullat klart. Och det gillar man ju.
[Källa: Wikipedia]
Trots att uttrycket är över 50 år gammalt är det ett begrepp som jag hör mer ofta under de senaste åren. Gentrifieringen går lite hand i hand med hipsterrörelsen, och gentrifieringen av den Kaliforniska staden Oakland är ett av temat i "Blindspotting".
Efter att ha avtjänat ett fängelsestraff hamnar Collin (Daveed Diggs) under skyddstillsyn under ett helt år. Reglerna är tuffa - han får bara röra sig inom ett visst område, han måste vara på plats i sitt "halfway house" senast kl 23 varje dag och han får framför allt inte hamna i trubbel. Allt detta kan riskera att skyddstillsynen förlängs eller att han i värsta fall åker in igen. Med endast tre dagar kvar kommer problemen på rad, med pistolviftade vänner, slagsmål och betydligt värre saker.
När filmen inleds känns den som en liten variant på "Sista natten med gänget"-temat med ett både roligt och tokigt upplägg där Collins bästa kompis Miles (Rafael Casal) känns som ett klibbigt plåster på en sandstrand som bokstavligt talat drar trubbel till sig. Men det ska visa sig att filmen har en djup som grundas i ras, klass och den där gentrifieringen. För Collins del triggas allting av när han blir vittne till hur en polis (Ethan Embry) skjuter en svart man i ryggen. Allting sker precis när Collin har som mest bråttom att hinna hem till kl 23, men händelsen hemsöker honom. Den flyende mannens desperation och polismannens iskalla blick.
Den här variationen i känslospektrat gör "Blindspotting" till en betydligt större filmupplevelse än jag tror att den ska bjuda på. Det är Daveed Diggs och Rafael Casal som står för manuset och det ger historien en tyngd. Det handlar om en livslång vänskap som sätts under kraftig press samtidigt som Collin håller på att förgås av det han bevittnade. Han kommer att explodera på ett vis eller annat och vad händer då?
"Blindspotting" är ett typexempel på en film som fortsätter att beröra och utvecklas långt efter att den rullat klart. Och det gillar man ju.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Rap används som en del av dialogen. Först på ett lekfullt sätt men i filmens final med ett enormt eftertryck, där en komplicerad och lång utläggning på vers imponerar och samtligt känns helt naturlig.
2. Daveed Diggs var med i ensemblen till den succéartade rap-musikalen "Hamilton" när den gick på Broadway.
3. Ibland är det lustigt hur man hajar till vid vissa namn i förtexterna. Här handlade det om Ethan Embry som direkt tände en minneslampa i mitt huvud, och då har jag egentligen inte sett honom alls sedan insatsen som The Bass Player i personliga favoriten "That thing you do!" (1996)...
2. Daveed Diggs var med i ensemblen till den succéartade rap-musikalen "Hamilton" när den gick på Broadway.
3. Ibland är det lustigt hur man hajar till vid vissa namn i förtexterna. Här handlade det om Ethan Embry som direkt tände en minneslampa i mitt huvud, och då har jag egentligen inte sett honom alls sedan insatsen som The Bass Player i personliga favoriten "That thing you do!" (1996)...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
