You have bored this viewer...
FILMENGivetvis ska "Arrow" respekteras för att den var utgångspunkten till det tv-universum med DC Comics-karaktärer som till och med bär dess namn: Arrowverse. Jag har ärligt talat aldrig riktigt fastnat för serien men har ändå accepterat den som någon sorts murstock som allting vilar på, den serie som av den anledningen varit avstamp för flera spinoffs. Mitten i hjulet, liksom. Då är det ju lite trist att den inte alltid varit så himla bra, och den sjunde (!) säsongen är dessvärre inte säsongen där allting vänder, även om den i sig har en spännande vändning i finalavsnittet. Mer om det senare.
De fem första säsongerna hade flashbacks som en del av narrativet. De hade två funktioner - dels att berätta om Oliver Queens (Stephen Amell) försvunna år och dels knyta ihop nutidshandlingen med något som lämpligt nog hade skett fem år tidigare. Jag gillade aldrig detta och det enda jag fick ut av det var att Stephen Amell var skicklig på att spela yngre på något vis. Denna sjunde säsong har i stället en flashforward drygt 20 år framåt i tiden och det gillar jag ännu sämre. Att veta hur det ska gå (i grova drag) gör det väldigt tråkigt att ta del av nutiden. Det är som det inte finns några överraskningar kvar då. "Heroes" led av detta i sin grundomgång (men det var kanske inte det värsta problemet med den serien) och i "Arrows" fall gör det att jag mest blir uttråkad och ointresserad.
Nu är det förstås inte så enkelt att alla överraskningar elimineras, men för min del blir jag inte speciellt överraskad av överraskningarna så att säga.
Säsong 6 gick väldigt mycket ut på att Oliver Queen, då borgmästare i Starling City, ständigt förnekade att han var Green Arrow, men till slut blev han tvungen att erkänna och dömdes till fängelse. När den här säsongen börjar är han "Fånge 4587" och försöker hantera livet bland många av de skurkar han själv satt dit. Parallellt försöker hans fru Felicity Smoak (Emily Bett Rickards) jobba med att få ut honom samtidigt som hon roddar i krånglet kring Ricardo Diaz (Kirk Acevedo). Resten av det gamla teamet har gått åt olika håll. John Diggle (David Ramsey) har fått en tjänst hos ARGUS där även Curtis Holt (Echo Kellum) hamnar så småningom. Efter Quentin Lances död har Dinah Drake (Juliana Harkavy) tagit över hans roll inom polisväsendet. Dödsfallet har även fått Jord-2-Laurel Lance (Katie Cassidy) att bli sin Jord-1-version fullt ut och är numera laglydig åklagare och inget annat.
Olivers fängelseperiod varar förstås inte för evigt och när han väl kommer ut startar en allians mellan vigilanterna och poliserna där de förra omaskerat blir en del av polisväsendet. Några nya aktörer har nämligen börjat röra sig i Starling City. Den ena är en ny Green Arrow som beter sig som Oliver gjorde tidigare och det ska visa sig vara en helt okänd halvsyster Emiko Queen (Sea Shimooka) som Oliver måste hantera efter bästa förmåga. Den andra är en skurk vid namn Dante (Adrian Paul). Så småningom ska ett säkerhetssystem utvecklat av Felicity har stor betydelse för handlingen...
...och flashforward-scenerna. Här är vi runt år 2040 och Oliver Queen är försvunnen och det mesta av Starling City är inte som det brukar vara. Dinah, Roy Harper/Arsenal (Colton Haynes), Olivers vuxna son William (Ben Lewis) och en tjej som heter Mia (Katherine McNamara) letar efter hemliga meddelanden från Felicity i en dystopisk värld där inget känns riktigt bra.
"Inte riktigt bra" är väl även en ganska bra sammanfattning av min personliga känsla när jag ser säsongen. Jag har ju varit kritisk förut och det känns verkligen som serien målat in sig i ett komplicerat hörn genom att blicka framåt på det här viset, och därför kommer det inte som en överraskning utan snarare som en lätt befrielse att nästa säsong blir den sista. Oväntat nog plockar "Arrow" fram ett litet trumfkort i det 22:a och sista avsnittet för säsongen som traditionsenligt sätter förutsättningarna för fortsättningen, men gör det genom att knyta ihop framtiden med säsongens crossoverevent. Det hade jag inte räknat med och genast blev finalsäsongen betydligt mer intressant. Jag har känt mig uttråkad mest hela säsong 7 men om skaparna spelar sina kort rätt kan säsong 8 bli den där värdiga avslutningen man hoppas på.
Spännande fortsättning - trots allt.
De fem första säsongerna hade flashbacks som en del av narrativet. De hade två funktioner - dels att berätta om Oliver Queens (Stephen Amell) försvunna år och dels knyta ihop nutidshandlingen med något som lämpligt nog hade skett fem år tidigare. Jag gillade aldrig detta och det enda jag fick ut av det var att Stephen Amell var skicklig på att spela yngre på något vis. Denna sjunde säsong har i stället en flashforward drygt 20 år framåt i tiden och det gillar jag ännu sämre. Att veta hur det ska gå (i grova drag) gör det väldigt tråkigt att ta del av nutiden. Det är som det inte finns några överraskningar kvar då. "Heroes" led av detta i sin grundomgång (men det var kanske inte det värsta problemet med den serien) och i "Arrows" fall gör det att jag mest blir uttråkad och ointresserad.
Nu är det förstås inte så enkelt att alla överraskningar elimineras, men för min del blir jag inte speciellt överraskad av överraskningarna så att säga.
Säsong 6 gick väldigt mycket ut på att Oliver Queen, då borgmästare i Starling City, ständigt förnekade att han var Green Arrow, men till slut blev han tvungen att erkänna och dömdes till fängelse. När den här säsongen börjar är han "Fånge 4587" och försöker hantera livet bland många av de skurkar han själv satt dit. Parallellt försöker hans fru Felicity Smoak (Emily Bett Rickards) jobba med att få ut honom samtidigt som hon roddar i krånglet kring Ricardo Diaz (Kirk Acevedo). Resten av det gamla teamet har gått åt olika håll. John Diggle (David Ramsey) har fått en tjänst hos ARGUS där även Curtis Holt (Echo Kellum) hamnar så småningom. Efter Quentin Lances död har Dinah Drake (Juliana Harkavy) tagit över hans roll inom polisväsendet. Dödsfallet har även fått Jord-2-Laurel Lance (Katie Cassidy) att bli sin Jord-1-version fullt ut och är numera laglydig åklagare och inget annat.
Olivers fängelseperiod varar förstås inte för evigt och när han väl kommer ut startar en allians mellan vigilanterna och poliserna där de förra omaskerat blir en del av polisväsendet. Några nya aktörer har nämligen börjat röra sig i Starling City. Den ena är en ny Green Arrow som beter sig som Oliver gjorde tidigare och det ska visa sig vara en helt okänd halvsyster Emiko Queen (Sea Shimooka) som Oliver måste hantera efter bästa förmåga. Den andra är en skurk vid namn Dante (Adrian Paul). Så småningom ska ett säkerhetssystem utvecklat av Felicity har stor betydelse för handlingen...
...och flashforward-scenerna. Här är vi runt år 2040 och Oliver Queen är försvunnen och det mesta av Starling City är inte som det brukar vara. Dinah, Roy Harper/Arsenal (Colton Haynes), Olivers vuxna son William (Ben Lewis) och en tjej som heter Mia (Katherine McNamara) letar efter hemliga meddelanden från Felicity i en dystopisk värld där inget känns riktigt bra.
"Inte riktigt bra" är väl även en ganska bra sammanfattning av min personliga känsla när jag ser säsongen. Jag har ju varit kritisk förut och det känns verkligen som serien målat in sig i ett komplicerat hörn genom att blicka framåt på det här viset, och därför kommer det inte som en överraskning utan snarare som en lätt befrielse att nästa säsong blir den sista. Oväntat nog plockar "Arrow" fram ett litet trumfkort i det 22:a och sista avsnittet för säsongen som traditionsenligt sätter förutsättningarna för fortsättningen, men gör det genom att knyta ihop framtiden med säsongens crossoverevent. Det hade jag inte räknat med och genast blev finalsäsongen betydligt mer intressant. Jag har känt mig uttråkad mest hela säsong 7 men om skaparna spelar sina kort rätt kan säsong 8 bli den där värdiga avslutningen man hoppas på.
Spännande fortsättning - trots allt.
EXTRAMATERIALET
Utgåvan rymmer crossover-äventyret med "The Flash" och "Supergirl" - "Elseworlds" - samt bakomfilmen till denna crossover. Läs mer i denna recension.
Precis som på förra säsongsboxen finns det en gemensam titt på DC TV:s Comic-Con-paneler inför säsongen. Det är en "best of" från panelerna till "Arrowverse"-serierna och "Black Lightning". Det är inte överdrivet kul att se dessa då det är rätt lika från år till år och dessutom måttligt intressanta att se när säsongen ligger i det förflutna.
"Villains: Modes of Persuasion" är en ambitiös och välproducerad dokumentär om skurkar i DC:s universum exemplifierade av "Arrowverse"-serierna, "Gotham" och "Krypton". Om man inte följer samtliga serier kan det här bli ett spännande sätt att få en inblick i serierna via skurkarna. Det finns faktiskt många bra skurkgestaltningar. Dokumentären går djupare än så och analyserar skurkarnas motiv och unika egenskaper. En bra dokumentär som fungerar oavsett om man är totalt investerad i serierna eller inte.
Utöver detta finns bloppers och bortklippta scener.
Precis som på förra säsongsboxen finns det en gemensam titt på DC TV:s Comic-Con-paneler inför säsongen. Det är en "best of" från panelerna till "Arrowverse"-serierna och "Black Lightning". Det är inte överdrivet kul att se dessa då det är rätt lika från år till år och dessutom måttligt intressanta att se när säsongen ligger i det förflutna.
"Villains: Modes of Persuasion" är en ambitiös och välproducerad dokumentär om skurkar i DC:s universum exemplifierade av "Arrowverse"-serierna, "Gotham" och "Krypton". Om man inte följer samtliga serier kan det här bli ett spännande sätt att få en inblick i serierna via skurkarna. Det finns faktiskt många bra skurkgestaltningar. Dokumentären går djupare än så och analyserar skurkarnas motiv och unika egenskaper. En bra dokumentär som fungerar oavsett om man är totalt investerad i serierna eller inte.
Utöver detta finns bloppers och bortklippta scener.
TRE SAKER
1. Några avsnitt skiljer sig från det sedvanliga upplägget. Ett är till exempel utformat som en dokumentär om vigilanter. Ett annat är ett antal förhör med individuella återgivningar av en och samma situation.
2. Jag kan tycka att det är lite kul ändå att karaktärer som försvunnit ur serien sedan länge ändå kan dyka upp på nytt i flashbacks eller andra typer av scener. Det etablerar känslan av ett universum på ett bra sätt.
3. "Arrows" åttonde och sista säsong blir tio avsnitt lång. I skrivandes stund har nästan hela omgången visats på amerikansk tv.
2. Jag kan tycka att det är lite kul ändå att karaktärer som försvunnit ur serien sedan länge ändå kan dyka upp på nytt i flashbacks eller andra typer av scener. Det etablerar känslan av ett universum på ett bra sätt.
3. "Arrows" åttonde och sista säsong blir tio avsnitt lång. I skrivandes stund har nästan hela omgången visats på amerikansk tv.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
