Kreativt och vansinnigt med nya bitar
FILMENMöjlig spoiler, men håll i er i så fall: Den första Lego-filmen slutade med en sorts förklaring till varför vi fick se en så pass skruvad och fantasifylld film och det var för att det fanns en live action-ram med ett barn som lekte med Lego-gubbarna och alla oändliga bitar, och precis i slutsekunderna tillkom en lillasyster med Duplo-bitar.
Där inleds den andra filmen och dessvärre är det lite av ett antiklimax direkt att veta att allting är en lek. Personligen tappar jag både sugen och intresset direkt under de första minuterna och det är förstås inga bra förutsättningar. Men ungefär halvvägs börjar jag bli smått engagerad i filmen och till slut fungerar både Lego-figurernas äventyr och ramhistorien på fullt godkänt vis.
Lego-äventyret är om än ännu mer galet och fantasifyllt denna gång. Fem år har gått och den så trevliga Lego-världen (i första filmen översatt till Klossköping) har förfallit i en sorts post-apokalyptisk version efter invasionen av Duplo-aliens och den enda solglimten är den alltid lika positiva Emmet (Chris Pratt). Han har till och med byggt ett litet trevligt hus där han vill bo med sin kärlek Lucy (Elizabeth Banks).
Kort efter att Emmet haft en oroväckande dröm om Armammageddon som drar ned alla hans vänner i mörkret blir det en främmande invasion i Klossköping. En samling av hans vänner kidnappas och förs bort till Systarsystemet där drottning Jablideh Ja’wilwa (Tiffany Haddish) vill ingå äktenskap med en Lego-figur, ingen annan än Batman (Will Arnett). Emmet bygger om sitt hus till ett rymdskepp och sätter av mot Systarsystemet men blir på vägen upplockad av den jättetuffa Rex Dangervest (också Chris Pratt) som hjälper honom att förfina planerna för att frita sina vänner. Men det är givetvis mer i det här äventyret än vad som först känns tydligt.
Det är svårt att värja sig mot den ström av galenskap som utgör filmens berättelse. Min uppfattning är att Lego-filmerna generellt är så otroligt mycket mer intensiva än andra animerade filmer. Det händer liksom fem saker samtidigt hela tiden och skämten är ironiska, självmedvetna och fyllda av roliga referenser. När det är dags för en sång säger någon karaktär: "Är vi i en musikal nu?" och det här uppskruvade tempot gör att det nästan blir utmattande att se filmen.
Men på något vis fungerar det ju. "The Lego Movie 2" har fått en del kritik för att den helt enkelt inte är lika bra som sin föregångare. Så är det kanske, men vad som är klart är att andra filmen absolut inte är en kopia av den första och jag måste ändå säga att jag gillar kreativiteten och fantasifullheten även om filmskaparna gör det stora misstaget att berätta att allt är på låtsas direkt i början.
Där inleds den andra filmen och dessvärre är det lite av ett antiklimax direkt att veta att allting är en lek. Personligen tappar jag både sugen och intresset direkt under de första minuterna och det är förstås inga bra förutsättningar. Men ungefär halvvägs börjar jag bli smått engagerad i filmen och till slut fungerar både Lego-figurernas äventyr och ramhistorien på fullt godkänt vis.
Lego-äventyret är om än ännu mer galet och fantasifyllt denna gång. Fem år har gått och den så trevliga Lego-världen (i första filmen översatt till Klossköping) har förfallit i en sorts post-apokalyptisk version efter invasionen av Duplo-aliens och den enda solglimten är den alltid lika positiva Emmet (Chris Pratt). Han har till och med byggt ett litet trevligt hus där han vill bo med sin kärlek Lucy (Elizabeth Banks).
Kort efter att Emmet haft en oroväckande dröm om Armammageddon som drar ned alla hans vänner i mörkret blir det en främmande invasion i Klossköping. En samling av hans vänner kidnappas och förs bort till Systarsystemet där drottning Jablideh Ja’wilwa (Tiffany Haddish) vill ingå äktenskap med en Lego-figur, ingen annan än Batman (Will Arnett). Emmet bygger om sitt hus till ett rymdskepp och sätter av mot Systarsystemet men blir på vägen upplockad av den jättetuffa Rex Dangervest (också Chris Pratt) som hjälper honom att förfina planerna för att frita sina vänner. Men det är givetvis mer i det här äventyret än vad som först känns tydligt.
Det är svårt att värja sig mot den ström av galenskap som utgör filmens berättelse. Min uppfattning är att Lego-filmerna generellt är så otroligt mycket mer intensiva än andra animerade filmer. Det händer liksom fem saker samtidigt hela tiden och skämten är ironiska, självmedvetna och fyllda av roliga referenser. När det är dags för en sång säger någon karaktär: "Är vi i en musikal nu?" och det här uppskruvade tempot gör att det nästan blir utmattande att se filmen.
Men på något vis fungerar det ju. "The Lego Movie 2" har fått en del kritik för att den helt enkelt inte är lika bra som sin föregångare. Så är det kanske, men vad som är klart är att andra filmen absolut inte är en kopia av den första och jag måste ändå säga att jag gillar kreativiteten och fantasifullheten även om filmskaparna gör det stora misstaget att berätta att allt är på låtsas direkt i början.
EXTRAMATERIALET
De som vill sjunga med i filmen kan klicka igång en sing-along-version. De som hellre vill lyssna på ett kommentarspår kan givetvis göra det. Och de som vill ha svenskt tal kan förstås välja det.
Alla andra, inklusive ovanstående, kan titta på en kortare bakomfilm om de grova grunderna till denna andra film. De kan även se en liten kortfilm med jultema, ganska många borttagna scener samt en textvideo till låten "Super Cool" där bland annat Beck och Robyn (vilket par!) strålar samman i det som är filmens eftertextlåt (denna gången väldigt bokstavligt talat).
Alla andra, inklusive ovanstående, kan titta på en kortare bakomfilm om de grova grunderna till denna andra film. De kan även se en liten kortfilm med jultema, ganska många borttagna scener samt en textvideo till låten "Super Cool" där bland annat Beck och Robyn (vilket par!) strålar samman i det som är filmens eftertextlåt (denna gången väldigt bokstavligt talat).
TRE SAKER
1. Jag gillar att vi ser repor och fingeravtryck på Lego-figurerna och alla bitar när de kommer i närbild. Det etablerar verkligen att de är leksaker och inget annat.
2. Jag gillar även att rymdmannen Bennys (Charlie Day) hjälm är trasig vid hakan. De där hjälmbitarna gick alltid sönder precis där.
3. Föräldrarna i ramhistorien spelas av Will Ferrell och Maya Rudolph. Jag måste säga att det äldre barnet Finn som spelas av Jadon Sand ser ut exakt som han är Ferrell och Rudolphs avkomma.
2. Jag gillar även att rymdmannen Bennys (Charlie Day) hjälm är trasig vid hakan. De där hjälmbitarna gick alltid sönder precis där.
3. Föräldrarna i ramhistorien spelas av Will Ferrell och Maya Rudolph. Jag måste säga att det äldre barnet Finn som spelas av Jadon Sand ser ut exakt som han är Ferrell och Rudolphs avkomma.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
