Meningslös hämndhistoria
FILMENDana Scul... eh, Gillian Anderson spelar i denna brittiska film Alice, som tillsammans med sin nyfunne pojkvän Adam (Danny Dyer) råkar ut för ett brutalt överfall på väg hem från en fest. Hon blir våldtagen och han får halva ansiktet sönderslaget av de tre gärningsmännen.
Den slappa poliskåren har inga möjligheter att utreda fallet, och paret genomlider sin vardag i hopp om att både de yttre och inre såren ska läka. Av en slump stöter dock Alice ihop med en av våldsverkarna och följer efter honom hem, vilket resulterar i att tanken på en grym hämnd väcks hos henne. Tillsammans med Adam börjar hon skrida till verket med sin plan, något som visar sig svårare än hon trott då saker och ting är mer komplicerade än de först verkat.
Detta låter som en ganska typisk rape-revenge-thriller, i stil med "I spit on your grave", och kanske även "Death wish" och "Straw dogs" (de två sistnämnda följer inte riktigt samma mall, men innehåller ju samma tema). Det fascinerande med de filmerna är att de visar hur tunt det skal vi kallar civilisation egentligen är. Genom att låta en från början timid karaktär undan för undan backas in i ett hörn demonstrerar de effektivt hur fasaden till sist rämnar och hur överlevnadsinstinkten och det primitiva raseriet tar över.
"Den grymma leken" frångår i stort denna sorts berättelse, och vill istället ge en mer nyanserad bild av hur hämnd fungerar, vilket är ett stort misstag. Det är förstås inget fel i att bryta mot och försöka komplicera en typ av story, men detta måste då backas upp av solida och unika idéer, vilket är precis vad den aktuella filmen saknar.
För när den mest aktive våldsmannen visar sig ha oväntade motiv, är dessa av en sådan osannolik och obegriplig art, att jag omöjligen kan ta dem på allvar. Lika lite får jag någon förståelse för hans handlingar, vilket filmen uppenbarligen vill att jag ska. Samtidigt verkar den vilja att jag ska tycka att hämnden han ändå drabbas av är rättfärdigad, åtminstone fram till en viss punkt. Detta skjuter i stort sett hela intrigen i sank, vilket gör "Den grymma leken" till en rätt meningslös film.
Synd, för den är i övrigt inte oäven. Skådespeleriet är mycket bra, trots att det känns märkligt att Anderson lagt sig till med en brittisk accent, och de tekniska aspekterna är välgjorda. "Den grymma leken" hade gjort sig bättre om den hade hållit sig till den inarbetade mall som redan finns för den här sortens filmer, för något nytt att komma med har den sannerligen inte.
Den slappa poliskåren har inga möjligheter att utreda fallet, och paret genomlider sin vardag i hopp om att både de yttre och inre såren ska läka. Av en slump stöter dock Alice ihop med en av våldsverkarna och följer efter honom hem, vilket resulterar i att tanken på en grym hämnd väcks hos henne. Tillsammans med Adam börjar hon skrida till verket med sin plan, något som visar sig svårare än hon trott då saker och ting är mer komplicerade än de först verkat.
Detta låter som en ganska typisk rape-revenge-thriller, i stil med "I spit on your grave", och kanske även "Death wish" och "Straw dogs" (de två sistnämnda följer inte riktigt samma mall, men innehåller ju samma tema). Det fascinerande med de filmerna är att de visar hur tunt det skal vi kallar civilisation egentligen är. Genom att låta en från början timid karaktär undan för undan backas in i ett hörn demonstrerar de effektivt hur fasaden till sist rämnar och hur överlevnadsinstinkten och det primitiva raseriet tar över.
"Den grymma leken" frångår i stort denna sorts berättelse, och vill istället ge en mer nyanserad bild av hur hämnd fungerar, vilket är ett stort misstag. Det är förstås inget fel i att bryta mot och försöka komplicera en typ av story, men detta måste då backas upp av solida och unika idéer, vilket är precis vad den aktuella filmen saknar.
För när den mest aktive våldsmannen visar sig ha oväntade motiv, är dessa av en sådan osannolik och obegriplig art, att jag omöjligen kan ta dem på allvar. Lika lite får jag någon förståelse för hans handlingar, vilket filmen uppenbarligen vill att jag ska. Samtidigt verkar den vilja att jag ska tycka att hämnden han ändå drabbas av är rättfärdigad, åtminstone fram till en viss punkt. Detta skjuter i stort sett hela intrigen i sank, vilket gör "Den grymma leken" till en rätt meningslös film.
Synd, för den är i övrigt inte oäven. Skådespeleriet är mycket bra, trots att det känns märkligt att Anderson lagt sig till med en brittisk accent, och de tekniska aspekterna är välgjorda. "Den grymma leken" hade gjort sig bättre om den hade hållit sig till den inarbetade mall som redan finns för den här sortens filmer, för något nytt att komma med har den sannerligen inte.
EXTRAMATERIALET
Finnes ej.
TRE SAKER
1. Detta känns som en oväntat rå film för Gillian Anderson att medverka i. Frågan är om det beror på mod eller på att hon har svårt att hitta roller.
2. Regissören heter Dan Reed, och "Den grymma leken" är hans debutfilm.
3. "Den grymma leken" låter som en generisk titelöversättning direkt från 80-talet. I original heter den "Straightheads".
2. Regissören heter Dan Reed, och "Den grymma leken" är hans debutfilm.
3. "Den grymma leken" låter som en generisk titelöversättning direkt från 80-talet. I original heter den "Straightheads".
JOEL FORNBRANT (2007-11-29)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Gillian Anderson (5)
Gillian Anderson (5)
