Villospår efter villospår
FILMENUnder en glad familjeträff i lanthuset sker det fruktansvärda. När ingen tittar så försvinner fyraårige sonen Tom nere vid vattnet och hittas aldrig igen. Nästan tio år senare är mamman Jodie på väg till jobbet när hon ser en pojke som ser exakt ut som hennes förmodat drunknade son, ända ner till ärret under ögat.
Övertygad om att det är samma person så börjar hon närma sig pojken genom att låtsas vara lärare på hans skola. Han är musikalisk som sina föräldrar, vet inget om sin mamma och har en pappa som uppför sig mer än lovligt beskyddande. Jodie är helt säker på att sonen blivit bortförd den där dagen, men hennes vänner tycker att hon är tokig och hennes (numer) ex-man vill att hon skriver på en dödsförklaring till tioårsdagen av sonens försvinnande.
Jag har oftast lite svårt för mysterier där det är så pass enkelt att man egentligen bara sitter och väntar på slutklämmen för att se vad manusförfattaren bestämt sig för är hemlisen. Under de tre timmar som "The Drowning" pågår så hinner vi gissa vad som hänt och vem som gjort vad ett flertal gånger. Ibland baserat på klichéer, ibland åker vi dit på ett villospår.
Villospår, ja. Det finns det gott om. Man är så mån om sina villospår att de ibland är helt ologiska, allt för att du inte ska kunna lura ut slutet i förväg. Ett är så enormt osannolikt att allting liksom kollapsar bara för det. Flera gånger sitter man bara och undrar vad anledningen var till att en karaktär gjorde något misstänkt. Men under tiden är det lite sådär lagom spännande, och vi hade ju inga problem att plöja miniseriens fyra avsnitt i en sittning. När man sen tänker efter så känns det mest rätt dumt och utdraget, och det är ju inte ett särskilt bra betyg.
Övertygad om att det är samma person så börjar hon närma sig pojken genom att låtsas vara lärare på hans skola. Han är musikalisk som sina föräldrar, vet inget om sin mamma och har en pappa som uppför sig mer än lovligt beskyddande. Jodie är helt säker på att sonen blivit bortförd den där dagen, men hennes vänner tycker att hon är tokig och hennes (numer) ex-man vill att hon skriver på en dödsförklaring till tioårsdagen av sonens försvinnande.
Jag har oftast lite svårt för mysterier där det är så pass enkelt att man egentligen bara sitter och väntar på slutklämmen för att se vad manusförfattaren bestämt sig för är hemlisen. Under de tre timmar som "The Drowning" pågår så hinner vi gissa vad som hänt och vem som gjort vad ett flertal gånger. Ibland baserat på klichéer, ibland åker vi dit på ett villospår.
Villospår, ja. Det finns det gott om. Man är så mån om sina villospår att de ibland är helt ologiska, allt för att du inte ska kunna lura ut slutet i förväg. Ett är så enormt osannolikt att allting liksom kollapsar bara för det. Flera gånger sitter man bara och undrar vad anledningen var till att en karaktär gjorde något misstänkt. Men under tiden är det lite sådär lagom spännande, och vi hade ju inga problem att plöja miniseriens fyra avsnitt i en sittning. När man sen tänker efter så känns det mest rätt dumt och utdraget, och det är ju inte ett särskilt bra betyg.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Ingen i serien verkar få problem hos polisen för olagligheter man har för sig. Till exempel. verkar det vara helt okej att Jodie förfalskar sin lärarlicens.
2. Ibland undrar jag varför man gör avslutade miniserier som den här, och sen lägger ut alla avsnitt direkt. Varför inte bara göra en tretimmarsfilm? Så slipper man krystade cliffhangers och kan låta historien spelas ut naturligt i stället. Kanske blir det till och med kortare när man inte behöver fylla ut till exakt 45 minuter i varje del.
3. En av manusförfattarna, Tim Dynevor, har inte mindre än 195 avsnitt av "Hem till gården" i sitt CV. Och inget annat.
2. Ibland undrar jag varför man gör avslutade miniserier som den här, och sen lägger ut alla avsnitt direkt. Varför inte bara göra en tretimmarsfilm? Så slipper man krystade cliffhangers och kan låta historien spelas ut naturligt i stället. Kanske blir det till och med kortare när man inte behöver fylla ut till exakt 45 minuter i varje del.
3. En av manusförfattarna, Tim Dynevor, har inte mindre än 195 avsnitt av "Hem till gården" i sitt CV. Och inget annat.
HENRIK ANDERSSON (2021-03-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
