Feel good 101 med panasiatiska smaker
FILMENFeel good-genren plöjer över Sverige, framför allt som böcker och "Tisdagsklubben" är ursprungligen en bok av Anna Fredriksson som själv adapterat sin roman till ett filmmanus. Själv har jag bara doppat läsglasögonen i genren men ändå tagit in så pass mycket att filmens form knappast bjuder på några överraskningar. Det är i och för sig inget krav på genren, men det är ändå tydligt att det här är feel good enligt instruktionsboken.
Karin (Marie Richardson) drömde om att jobba med mat men en tidig graviditet gjorde att livet ville annorlunda. Nu har hon lagt 40 år på att curla både man, Sten (Björn Kjellman) och dotter, Fredrika (Ida Engvoll). I samband med rubinbröllopsfirandet blir Karin varse om att Sten har ett äventyr vid sidan av och när hon konfronterar honom är han mitt uppe i en klättringsdemonstration och tappar greppet. Han landar riktigt illa, på grillen, och skadar ryggen ordentligt. Det blir en sjukhusvistelse för Sten och i och med det får Karin en liten paus. Än så länge är det bara hon och Sten som vet sanningen.
Av en slump träffar hon Monika (Carina M. Johansson) en bohemisk vän från skoltiden som levt ett helt annat liv. Monika vill ta upp kontakten och lite motvilligt följer Karin med till en nyöppnad restaurang där den kända kocken Henrik (Peter Stormare) lagar spännande panasiatisk mat som verkligen öppnar smaklökarna på Karin. När det visar sig att Henrik driver en matlagningskurs på tisdag anmäler de sig och Karins bästa kompis Pia (Sussie Ericsson). Kursen är tuff men den leder till nya tankar och nya känslor för - surprise, surprise - visst tänder det till mellan Karin och Henrik.
Men hur ska det gå när Sten kommer hem? Ska Karin förlåta och bara gå vidare som ingenting hänt eller ska hon följa den nygamla passionen för mat och känslorna för Henrik?
"Tisdagsklubben" är absolut okomplicerad och trevlig tittning. Den har charm och humor, men det blir ändå lite slätstruket och platt mot slutet. Som jag skrev tidigt i texten så finns det inga överraskningar. Någonstans mitt i tittningen lägger jag fram en "det här tror jag kommer att hända"-teori för min partner i soffan, men så blev det inte. Det var ju en överraskning i sig, men att filmen tar en drastisk vändning i en ny riktning är att hoppas på för mycket.
Marie Richardson bär upp huvudrollen bra. Peter Stormare kämpar med en karaktär som ska vara sur och butter, men i sin första scen ser han passionerad och härlig ut. En riktig luring. Sussie Ericsson är den som drar hem skratten och Ida Engvoll har fått en ganska tråkig roll som arg och bortskämd, 40-årskrisande dotter, som gör att hennes i vanliga fall fina skådespel känns ojämnt och dåligt här.
Lite blandade karameller alltså.
Karin (Marie Richardson) drömde om att jobba med mat men en tidig graviditet gjorde att livet ville annorlunda. Nu har hon lagt 40 år på att curla både man, Sten (Björn Kjellman) och dotter, Fredrika (Ida Engvoll). I samband med rubinbröllopsfirandet blir Karin varse om att Sten har ett äventyr vid sidan av och när hon konfronterar honom är han mitt uppe i en klättringsdemonstration och tappar greppet. Han landar riktigt illa, på grillen, och skadar ryggen ordentligt. Det blir en sjukhusvistelse för Sten och i och med det får Karin en liten paus. Än så länge är det bara hon och Sten som vet sanningen.
Av en slump träffar hon Monika (Carina M. Johansson) en bohemisk vän från skoltiden som levt ett helt annat liv. Monika vill ta upp kontakten och lite motvilligt följer Karin med till en nyöppnad restaurang där den kända kocken Henrik (Peter Stormare) lagar spännande panasiatisk mat som verkligen öppnar smaklökarna på Karin. När det visar sig att Henrik driver en matlagningskurs på tisdag anmäler de sig och Karins bästa kompis Pia (Sussie Ericsson). Kursen är tuff men den leder till nya tankar och nya känslor för - surprise, surprise - visst tänder det till mellan Karin och Henrik.
Men hur ska det gå när Sten kommer hem? Ska Karin förlåta och bara gå vidare som ingenting hänt eller ska hon följa den nygamla passionen för mat och känslorna för Henrik?
"Tisdagsklubben" är absolut okomplicerad och trevlig tittning. Den har charm och humor, men det blir ändå lite slätstruket och platt mot slutet. Som jag skrev tidigt i texten så finns det inga överraskningar. Någonstans mitt i tittningen lägger jag fram en "det här tror jag kommer att hända"-teori för min partner i soffan, men så blev det inte. Det var ju en överraskning i sig, men att filmen tar en drastisk vändning i en ny riktning är att hoppas på för mycket.
Marie Richardson bär upp huvudrollen bra. Peter Stormare kämpar med en karaktär som ska vara sur och butter, men i sin första scen ser han passionerad och härlig ut. En riktig luring. Sussie Ericsson är den som drar hem skratten och Ida Engvoll har fått en ganska tråkig roll som arg och bortskämd, 40-årskrisande dotter, som gör att hennes i vanliga fall fina skådespel känns ojämnt och dåligt här.
Lite blandade karameller alltså.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. De som gillar matporr får sitt lystmäte här. Det är glänsande läckerheter som åker in i munnar i extrem närbild. Känns extra intimt när man ser filmen på en stor tv-skärm och ser sushibitar stora som skurhinkar ätas upp.
2. Å andra sidan ser det mesta väldigt gott ut så...
3. Klas Wiljergård spelar den USA-älskande Grizzly som också går på matlagningskursen. Wiljergård har gjort lite mindre roller i allt möjligt men här och i "Min pappa Marianne" briljerar han som comic relief.
2. Å andra sidan ser det mesta väldigt gott ut så...
3. Klas Wiljergård spelar den USA-älskande Grizzly som också går på matlagningskursen. Wiljergård har gjort lite mindre roller i allt möjligt men här och i "Min pappa Marianne" briljerar han som comic relief.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
