A star is born... och det är en dansk fiskare
FILMENJag är dokumenterat svag för musikbaserade filmer, nästan oavsett hur de är upplagda. En variant är hur musikalisk magi skapas när två människor möts. Den varianten har danska producenter plockat upp till Netflix-filmen "A Beautiful Life". Det är en klassisk "A Star is Born"-variant där stjärnan i det här fallet är en dansk fiskare som har en röst som påkallar allas uppmärksamhet när han sjunger i ett rum.
Det är exakt så Elliott (Christopher) blir upptäckt. Eller egentligen är han med som gitarrist till kompisen Oliver (Sebastian Jessen) som ordnat en spelning för prominent folk inom musikbranschen. Men Oliver är ingen stjärna och kommer av sig när ingen verkar lyssna på honom. Det är då Elliott klämmer i för kung och fosterland och det leder till att den legendariska musikproducenten Suzanne (Christine Albeck Børge) tar sig an honom. Inte personligen, den uppgiften hamnar på hennes dotter Lilly (Inga Ibsdotter Lilleaas) som motvilligt tar den. Elliott är heller inte speciellt samarbetsvillig utan säger öppet att han bara gör det för pengarnas skull.
Här kan man efter 15-20 minuter räkna ut att Elliott och Lilly förstås kommer att bli kära i varandra och visst blir det så. Efter ett miljöombyte lyckas Lilly få Elliott att sjunga och skriva på riktigt och vips har de rena hitlåten som kan öppna dörrar blixtsnabbt om den bara når allmänheten snabbt, och de resurserna har Suzanne. Snabbt är bollen i rullning och det är bara för Elliott att hänga med när alla vill ha sin del av kakan. Är det kanske till och med så att bollen rullar för snabbt?
Inledningsvis gillar jag filmen när den skildrar den här magin som jag nämnde, även om det sker ganska flyktigt och snabbt, men sedan känner jag att filmen tappar substans och hjärta när det gäller det musikaliska. Den brer på med ett tjockt lager dramasmör genom att ge både Elliott och Lilly besvärliga familjesituationer som visserligen ger lite botten men det blir på bekostnad av skildringen av artisten Elliott som helt enkelt inte har en speciellt realistisk resa från fiskare till megastjärna. Med egen erfarenhet av studioinspelningar och livekonserter får jag helt enkelt blunda och bara svälja upplägget.
Det slutar med en lite platt film som är lite småputtrigt charmig för stunden, men i just den här typen av musikskildringar finns det väldigt många bättre filmer.
Det är exakt så Elliott (Christopher) blir upptäckt. Eller egentligen är han med som gitarrist till kompisen Oliver (Sebastian Jessen) som ordnat en spelning för prominent folk inom musikbranschen. Men Oliver är ingen stjärna och kommer av sig när ingen verkar lyssna på honom. Det är då Elliott klämmer i för kung och fosterland och det leder till att den legendariska musikproducenten Suzanne (Christine Albeck Børge) tar sig an honom. Inte personligen, den uppgiften hamnar på hennes dotter Lilly (Inga Ibsdotter Lilleaas) som motvilligt tar den. Elliott är heller inte speciellt samarbetsvillig utan säger öppet att han bara gör det för pengarnas skull.
Här kan man efter 15-20 minuter räkna ut att Elliott och Lilly förstås kommer att bli kära i varandra och visst blir det så. Efter ett miljöombyte lyckas Lilly få Elliott att sjunga och skriva på riktigt och vips har de rena hitlåten som kan öppna dörrar blixtsnabbt om den bara når allmänheten snabbt, och de resurserna har Suzanne. Snabbt är bollen i rullning och det är bara för Elliott att hänga med när alla vill ha sin del av kakan. Är det kanske till och med så att bollen rullar för snabbt?
Inledningsvis gillar jag filmen när den skildrar den här magin som jag nämnde, även om det sker ganska flyktigt och snabbt, men sedan känner jag att filmen tappar substans och hjärta när det gäller det musikaliska. Den brer på med ett tjockt lager dramasmör genom att ge både Elliott och Lilly besvärliga familjesituationer som visserligen ger lite botten men det blir på bekostnad av skildringen av artisten Elliott som helt enkelt inte har en speciellt realistisk resa från fiskare till megastjärna. Med egen erfarenhet av studioinspelningar och livekonserter får jag helt enkelt blunda och bara svälja upplägget.
Det slutar med en lite platt film som är lite småputtrigt charmig för stunden, men i just den här typen av musikskildringar finns det väldigt många bättre filmer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Roligt replikskifte när Lilly för första gången kommer till Elliotts båt och hittar honom med bar överkropp:
Lilly: Bor du här?
Elliott: Nej, jag kom bara hit och klädde av mig.
Humor!
2. Min favoritfilm som skildrar den musikaliska magin när två människor möts är "Once", som dessvärre inte finns med i vårt arkiv. Däremot finns regissören John Carney "uppföljare" "Sånger från Manhattan", som är lite lätt besläktad med denna film men egentligen inte.
3. Huvudrollsinnehavaren Chistopher är en dansk artist som jag aldrig hört talas om men som alltså är så pass känd att han inte behöver ha ett efternamn. Han har förstås skrivit alla låtar i filmen och jag utgår från att de numera ingår i hans egen katalog.
Lilly: Bor du här?
Elliott: Nej, jag kom bara hit och klädde av mig.
Humor!
2. Min favoritfilm som skildrar den musikaliska magin när två människor möts är "Once", som dessvärre inte finns med i vårt arkiv. Däremot finns regissören John Carney "uppföljare" "Sånger från Manhattan", som är lite lätt besläktad med denna film men egentligen inte.
3. Huvudrollsinnehavaren Chistopher är en dansk artist som jag aldrig hört talas om men som alltså är så pass känd att han inte behöver ha ett efternamn. Han har förstås skrivit alla låtar i filmen och jag utgår från att de numera ingår i hans egen katalog.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
