Okomplicerad och utan överraskningar
FILMENFör ungefär 15 år sedan regisserade George Clooney "I spel och kärlek..." som handlade om amerikanska fotbollspelare 1925. Till "The Boys in the Boat" har han tagit sig ungefär tio år framåt i historien och berättar om det amerikanska roddlaget som tog OS-guld i Berlin, 1936. Om Clooneys förra sportfilm var en komedi är den här definitivt ett drama.
Callum Turner spelar Joe Rantz, urfattig student vid University of Washington. Det är depressionstider och Joe lägger tidningspapper i sina skor när det gått hål i sulorna och han sover i ett bilvrak och går till det lokala soppköket för att få mat. Han kämpar på, men när skolan kräver honom på terminsavgiften ansluter han till de unga män som tävlar om att få en plats i universitetets roddlag. En plats där ger ett jobb med lön och någonstans att bo. Av väldigt många sökande blir Joe en av de åtta som ska utgöra laget i universitetets juniorbåt.
Det är hårt tryck på tränaren Al Ulbrickson (Joel Edgerton) som har tunga investerare att stå till svars för och han behöver framgångar för laget som inledningsvis består av åtta starka individualister som behöver jobba tillsammans för att bli en stabil enhet. I horisonten väntar en regatta i Poughkeepsie som är den officiella uttagningen till OS och ingen tror väl att det är juniorbåten universitetet ska satsa på, men så blir det.
Jag inser vid det här laget att jag skrivit hur filmen slutar och hur vi tar oss dit. Det är en väldigt okomplicerad historia som är verklighetsbaserad. Sanningen har funnits på pränt i snart 90 år och alla de osannolika inslag och vändningar som finns i filmen, hände faktiskt på riktigt.
Utöver okomplicerad kan man även beskriva filmen som lite platt. Clooney kämpar på med ett karaktärsstall där flera av dem flyter ihop. Några sticker ut, som exempelvis den tystlåtna Don Hume (Jack Mulhern) som är lagets starkaste man och styrmannen Bobby Moch (Luke Slattery) som är strategen som brölar ut sina instruktioner medan de övriga ror. Clooney kämpar också på med sin huvudperson som har en trassligt förflutet, med en mor som dog och en far som övergav honom när han var i yngre tonåren, och en pågående romans med Joyce Simdars (Hadley Robinson). Inslag som har visst värde, men inte riktigt lyfter berättelsen.
Det är ingen dålig film. Verkligheten bakom berättelsen är fascinerande och intressant och det känns lite som att den inte riktigt matchats av en gripande film, men det är ändå lite småtrevligt att se en sportfilm som inte innehåller några som helst överraskningar.
Callum Turner spelar Joe Rantz, urfattig student vid University of Washington. Det är depressionstider och Joe lägger tidningspapper i sina skor när det gått hål i sulorna och han sover i ett bilvrak och går till det lokala soppköket för att få mat. Han kämpar på, men när skolan kräver honom på terminsavgiften ansluter han till de unga män som tävlar om att få en plats i universitetets roddlag. En plats där ger ett jobb med lön och någonstans att bo. Av väldigt många sökande blir Joe en av de åtta som ska utgöra laget i universitetets juniorbåt.
Det är hårt tryck på tränaren Al Ulbrickson (Joel Edgerton) som har tunga investerare att stå till svars för och han behöver framgångar för laget som inledningsvis består av åtta starka individualister som behöver jobba tillsammans för att bli en stabil enhet. I horisonten väntar en regatta i Poughkeepsie som är den officiella uttagningen till OS och ingen tror väl att det är juniorbåten universitetet ska satsa på, men så blir det.
Jag inser vid det här laget att jag skrivit hur filmen slutar och hur vi tar oss dit. Det är en väldigt okomplicerad historia som är verklighetsbaserad. Sanningen har funnits på pränt i snart 90 år och alla de osannolika inslag och vändningar som finns i filmen, hände faktiskt på riktigt.
Utöver okomplicerad kan man även beskriva filmen som lite platt. Clooney kämpar på med ett karaktärsstall där flera av dem flyter ihop. Några sticker ut, som exempelvis den tystlåtna Don Hume (Jack Mulhern) som är lagets starkaste man och styrmannen Bobby Moch (Luke Slattery) som är strategen som brölar ut sina instruktioner medan de övriga ror. Clooney kämpar också på med sin huvudperson som har en trassligt förflutet, med en mor som dog och en far som övergav honom när han var i yngre tonåren, och en pågående romans med Joyce Simdars (Hadley Robinson). Inslag som har visst värde, men inte riktigt lyfter berättelsen.
Det är ingen dålig film. Verkligheten bakom berättelsen är fascinerande och intressant och det känns lite som att den inte riktigt matchats av en gripande film, men det är ändå lite småtrevligt att se en sportfilm som inte innehåller några som helst överraskningar.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmen är som sagt verklighetsbaserad, men historien mellanlandade i ickefiktionsromanen med samma namn från 2013 skriven av Daniel James Brown innan den blev film.
2. Ingen av skådespelarna hade rodderfarenhet sedan tidigare utan fick träna hårt i flera månader. Clooney filmade sedan berättelsen kronologiskt så att de var som bäst och starkast lagom till OS-tävlingen.
3. Det är lite ryggradsilande kusligt när vi kommer till OS i Berlin och naziflaggorna vajar prick överallt. Däremot blir det lite pajigt när Hitler är en karaktär i filmen.
2. Ingen av skådespelarna hade rodderfarenhet sedan tidigare utan fick träna hårt i flera månader. Clooney filmade sedan berättelsen kronologiskt så att de var som bäst och starkast lagom till OS-tävlingen.
3. Det är lite ryggradsilande kusligt när vi kommer till OS i Berlin och naziflaggorna vajar prick överallt. Däremot blir det lite pajigt när Hitler är en karaktär i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
