Överambitiös och undermålig
FILMENUmberto Lenzi är ett namn jag främst känner igen från blodorgier som "Eaten Alive" och "Nightmare City", filmer man minns för sina ingående våldsskildringar snarare än regin. "Battle Force" är hur som helst en krigsfilm som karln har regisserat. Den släpptes 1978, och ett antal stora namn som John Huston och Henry Fonda finns med i rollistan, vilket onekligen höjer mina förväntningar på dess kvalitet. Det finns dock något med en episk andra världskrigsfilm med produktionsland Italien som rimmar illa, och mycket riktigt är Battle Force en på många vis undermålig film.
Den tar avstamp i en middagsbjudning under Hitler-OS 1936. Där träffas en tysk och en amerikansk officerare tillsammans med en judisk sångerska och en brittisk krigsreporter för en trevligt kväll. Varför läget mellan dem är så fruktansvärt avspänt ges ingen förklaring till, men vänner blir de hur som helst. Vi spolar sedan snabbt framåt till 1942, där kriget nu pågår som bäst. De gamla vännerna är numera fiender, och vi får följa deras vedermödor på olika håll i det krigsdrabbade Europa såväl som i Nordafrika.
Dialogen är usel. Helt fantastiskt kass faktiskt. Det är som om någon tagit det italienska manuset och översatt till engelska utan en tanke på att replikerna ska förmedla någon som helst känsla eller trovärdighet. Resultatet blir att mycket bra skådisar som exempelvis Fonda i var och varannan scen står och spottar ur sig rent dravel. Vilket slöseri. Jag undrar vad skådespelarna tänkte.
Ett annat problem är alla icke engelsktalande skådespelare, som samtliga dubbats med röster som ur ett avsnitt av "Svarte orm". Det låter inte klokt.
Berättelsen är mycket ambitiös och omfattande. Mer eller mindre halva kriget avhandlas genom en mängd karaktärers ögon. Tyvärr räcker speltiden helt enkelt inte till, och många scener känns påskyndade, ungefär som om någon utanför bild gjort tecken åt skådisarna att försöka avsluta halvvägs i en dialog. Vissa av krigsscenerna är dock välgjorda, och det går stundtals att glömma bort filmens alla svagheter. Tyvärr anväder Lenzi en hel del arkivbilder, vilka är väldigt uppenbara och störande.
Mot slutet blir handlingen alltmer fragmentarisk och ibland svår att följa. Men mitt intresse är ändå som bortblåst vid det laget. Lenzi har stora ambitioner, men kan inte på långa vägar leva upp till dem.
Den tar avstamp i en middagsbjudning under Hitler-OS 1936. Där träffas en tysk och en amerikansk officerare tillsammans med en judisk sångerska och en brittisk krigsreporter för en trevligt kväll. Varför läget mellan dem är så fruktansvärt avspänt ges ingen förklaring till, men vänner blir de hur som helst. Vi spolar sedan snabbt framåt till 1942, där kriget nu pågår som bäst. De gamla vännerna är numera fiender, och vi får följa deras vedermödor på olika håll i det krigsdrabbade Europa såväl som i Nordafrika.
Dialogen är usel. Helt fantastiskt kass faktiskt. Det är som om någon tagit det italienska manuset och översatt till engelska utan en tanke på att replikerna ska förmedla någon som helst känsla eller trovärdighet. Resultatet blir att mycket bra skådisar som exempelvis Fonda i var och varannan scen står och spottar ur sig rent dravel. Vilket slöseri. Jag undrar vad skådespelarna tänkte.
Ett annat problem är alla icke engelsktalande skådespelare, som samtliga dubbats med röster som ur ett avsnitt av "Svarte orm". Det låter inte klokt.
Berättelsen är mycket ambitiös och omfattande. Mer eller mindre halva kriget avhandlas genom en mängd karaktärers ögon. Tyvärr räcker speltiden helt enkelt inte till, och många scener känns påskyndade, ungefär som om någon utanför bild gjort tecken åt skådisarna att försöka avsluta halvvägs i en dialog. Vissa av krigsscenerna är dock välgjorda, och det går stundtals att glömma bort filmens alla svagheter. Tyvärr anväder Lenzi en hel del arkivbilder, vilka är väldigt uppenbara och störande.
Mot slutet blir handlingen alltmer fragmentarisk och ibland svår att följa. Men mitt intresse är ändå som bortblåst vid det laget. Lenzi har stora ambitioner, men kan inte på långa vägar leva upp till dem.
EXTRAMATERIALET
Här finns en italiensk trailer för filmen, lite läsbar trivia och läsbara bio- och filmografier, ett fotogalleri (komplett med hackande bakgrundsmusik) samt ett trailerpaket.
TRE SAKER
1. Umberto Lenzi använde sig vid filmens amerikanska lansering av pseudonymen Humphrey Longan.
2. Berättarrösten görs i den engelskspråkiga versionen av ingen mindre än Orson Welles.
3. Michel Soavi, regissören till kultfilmen "Dellamorte dellamore" syns här i en liten biroll.
2. Berättarrösten görs i den engelskspråkiga versionen av ingen mindre än Orson Welles.
3. Michel Soavi, regissören till kultfilmen "Dellamorte dellamore" syns här i en liten biroll.
JOEL FORNBRANT (2008-01-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
