Kannibalfilm enligt formulär 1A
FILMENVariationerna inom kannibalfilmsgenren är få och "Eaten alive... by cannibals" är knappast något undantag. I stora drag brukar filmerna vara upplagda enligt formeln: en tjej lämnar storstaden, får hjälp en av tuff guide för att leta rätt på något eller någon i djungeln och hamnar mitt bland kannibalerna, och så även här.
Det som kanske skiljer "Eaten alive..." är att det finns en religiös twist med kopplingar till Jim Jones självmordssekt.
Sheila (spelad av svenska utvikningsbruden Janet Ågren) letar efter sin syster som försvunnit. De sista spåren leder till Nya Guinea då hon hamnat i en religiös sekt ledd av karismatiske galningen Jonas vars uppgift är att rena människan från, ja, allt.
På Nya Guinea stöter Sheila på tuffingen Mark som mot pengar tar henne in i djungeln. Efter diverse äventyr där kannibalerna tittar förbi lyckas de hitta sekten och systern Diana. Jonas kopplar snabbt sitt grepp om dem, och speciellt Sheila som han hjärntvättar och drogar.
Det enda sättet för Mark, Sheila och Diana att komma därifrån är att rymma, men vad är värst - kannibalerna eller sekten?
Man skulle kunna säga att kannibalbiten är lite sekundär i filmen då det mesta handlar om sektens handlingar, men givetvis slafsas det i tarmar och andra kroppsdelar. Ett par gånger under filmen tycker jag att jag känner igen scener och det visar sig att filmen innehåller sekvenser direkt tagna från "Mountain of the cannibal god" och ett par andra kannibalfilmer. Det tycker jag faktiskt känns lite B.
Det är egentligen inget fel på filmen, men det känns verkligen som man har sett den tidigare (vilket man alltså delvis faktiskt har), och trots att omslaget påstår att filmen ska vara oklippt så känns den onekligen klippt på sina ställen - speciellt som filmen slutar fem minuter tidigare än den på omslaget påstådda spellängden.
Det som kanske skiljer "Eaten alive..." är att det finns en religiös twist med kopplingar till Jim Jones självmordssekt.
Sheila (spelad av svenska utvikningsbruden Janet Ågren) letar efter sin syster som försvunnit. De sista spåren leder till Nya Guinea då hon hamnat i en religiös sekt ledd av karismatiske galningen Jonas vars uppgift är att rena människan från, ja, allt.
På Nya Guinea stöter Sheila på tuffingen Mark som mot pengar tar henne in i djungeln. Efter diverse äventyr där kannibalerna tittar förbi lyckas de hitta sekten och systern Diana. Jonas kopplar snabbt sitt grepp om dem, och speciellt Sheila som han hjärntvättar och drogar.
Det enda sättet för Mark, Sheila och Diana att komma därifrån är att rymma, men vad är värst - kannibalerna eller sekten?
Man skulle kunna säga att kannibalbiten är lite sekundär i filmen då det mesta handlar om sektens handlingar, men givetvis slafsas det i tarmar och andra kroppsdelar. Ett par gånger under filmen tycker jag att jag känner igen scener och det visar sig att filmen innehåller sekvenser direkt tagna från "Mountain of the cannibal god" och ett par andra kannibalfilmer. Det tycker jag faktiskt känns lite B.
Det är egentligen inget fel på filmen, men det känns verkligen som man har sett den tidigare (vilket man alltså delvis faktiskt har), och trots att omslaget påstår att filmen ska vara oklippt så känns den onekligen klippt på sina ställen - speciellt som filmen slutar fem minuter tidigare än den på omslaget påstådda spellängden.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet består enbart av en rad trailers, en filmografi över Umberto Lenzi (filmens regissör) och ett bildgalleri. Inget direkt att hetsa upp sig över eller för den delen yttra sig om i detalj.
TRE SAKER
1. Som enorm Zappa-fantast roar det mig mycket att Sheila i början av filmen går förbi en biograf i New York som visar Zappas "Baby snakes".
2. Djurvänner kan hoppa över filmen för det är ett antal djur som får sätta livet till under filmens gång. Det syns tydligt.
3. Det är inte speciellt mycket musik i filmen, förutom lite djungeltrummor, men i de scener som utspelar sig i New York är det ett 70-talsfunkdoftande soundtrack som pågår. Skönt!
2. Djurvänner kan hoppa över filmen för det är ett antal djur som får sätta livet till under filmens gång. Det syns tydligt.
3. Det är inte speciellt mycket musik i filmen, förutom lite djungeltrummor, men i de scener som utspelar sig i New York är det ett 70-talsfunkdoftande soundtrack som pågår. Skönt!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
