DVDKritik.ses blogg

thomas årsbästalista 2014... typ
Postad: 2014-12-30 10:41:39

Under mellandagarna bidrar DVDKritik.se:s skribenter med sina tankar om årets som gått. Thomas Helsing avslutar genom att både hylla och såga.

När jag började se tillbaka för att försöka sammanställa en årsbästalista insåg jag att det var väldigt få bra filmer jag sett som var släppta i år. Faktiskt har 2014 för mig personligen varit lite av en besvikelse på hemmabiofronten. De flesta jag sett har fått ett mellanmjölksbetyg i bästa fall. Så i brist på idel fantastiska filmer att klämma in på en sådan här lista har jag plockat fram några utmärkelser som jag vill ge bort. De flesta positiva, men också några negativa.

Bästa ungdomsfilm: "The First Time"

Jo, jag vet. En och annan uppmärksam läsare drar sig säkert till minnes att den här filmen smög sig in på min årsbästalista redan förra året. Då fanns den bara som importfilm, men eftersom den sedan januari äntligen finns i en svensk utgåva så tycker jag att den förtjänar att vara med i år igen. Nu har ni dessutom säkert hunnit se lite av Britt Robertson i Stephen King-serien "Under the Dome" och här är en roll hon får chansen att breda ut sig i. "The First Time" är inte bara en amerikansk skolfilm i mängden. Precis som när "The Breakfast Club" bröt ny mark på 80-talet så har regissören Jon Kasdan gett de här ungdomarna lite trovärdighet och en hel del verklighetstrogna repliker och tankar.

Bästa upplysningsfilm om en utsatt grupp: "The Hammer"

Tja, å ena sidan kunde man se "The Hammer" som en klassisk idrottsfilm med den typiska dramaturgin som brukar följa med dessa, men då skulle de flesta bli besvikna. Filmen fungerar i stället bäst som upplysningsfilm om dövas villkor och att det finns olika sätt att tackla den funktionsnedsättningen. Baserat på verkliga händelser får vi följa huvudpersonen Matt som tidigt får anpassa sig till de hörandes värld. Därför blir det en märklig och intressant krock när han börjar på en skola för döva och helt plötsligt får börja anpassa sig igen. Den kampen blir mer inspirerande än att se honom kämpa för att ta den där efterlängtade idrottstiteln. Filmen är en intressant inblick i de dövas värld och överraskar med en del intressanta grepp.

Bästa tekniska utgåva: "Person of Interest"

Jag har mycket gott att säga om den här högteknologiska serien vad gäller både manus och skådespelare. På den här listan kammar den dock hem priset för bästa blu-ray-utgåva vad gäller teknisk kvalitet. Två säsonger har släppts (i Sverige) och det här är verkligen referensskivor för den som vill testa - eller visa upp - sin hemmabioanläggning. Såväl ljud som bild är suveränt återgivet så det är verkligen ingen slump att var och varannan recensent finner det nödvändigt att lyfta fram detta. Tänk om alla utgåvor kunde vara så här bra rent tekniskt - då kanske människor skulle överge sina DVD-spelare fortare.

Bästa dokumentär: "The Armstrong Lie"

För att vara en film som handlar om en person så fungerar dess karaktärsstudie väldigt dåligt. Men så är det egentligen inte titelns Lance Armstrong som gör den här filmen intressant. I stället är detta en film om lögnens natur och de mekanismer som omger den. En del menar att filmen handlar om makt, andra att den handlar om hur man kan manipulera media. Men mest av allt skärskådar den lögnen som företeelse. Den tar isär, analyserar och kategoriserar lögnens anatomi. De som sväljer den, de som hjälper till att upprätthålla den och så alla de som faller offer för den. Lance Armstrong själv spelar andrafiolen till sin egen skapelse - sin egen lögn. Även så kan man göra en riktigt bra dokumentär!

Bästa kvinnliga skådespelerska: Judi Dench i "Notes on a Scandal"

Judi Dench. Det finns många skådespelare idag som drar fulla hus tack vare sin utstrålning eller charm men som inte riktigt kan skaka av sig att de till viss del är sig själva. (Jag sneglar åt dig, Tom Cruise). Men det finns några skådespelare jag lockas att se enbart därför att jag vet att de levererar en föreställning som alltid griper tag i mig och där jag kan glömma att de är just skådespelare. Judi är en sådan och i den här filmen får tittaren verkligen chansen att se henne i sitt esse. Den här svarta dramathrillern lever nästan enbart på henne och hon får briljera och överskugga fullt kompetenta motspelare som Cate Blanchett och Bill Nighy. Idag är Judi Dench 80 år och jag kan bara hoppas att hon orkar och får fler sådana här roller att bita tag i.

Bästa manliga skådespelare: Matthew McConaughey i "Mud"

Matthew McConaughey kan mycket väl befinna sig på sin karriärs topp. Då är det intressant att kolla in de mindre kända filmerna han gör. Håller även de en hög nivå kan man med stor säkerhet konstatera att han verkligen befinner sig på toppen. "Mud" är en sådan film och efter att ha sett den är det bara att konstatera att Matthew är i sitt livs form. Handlingen är lite spretig och diffus men är man skådespelarnörd som jag är det här en given film att kolla in. Dessutom omges han av idel starka skådespelare. Inte minst den knappt 16 år unge Tye Sheridan. "Mud" kan kännas fattig i efterhand vad gäller handlingen men Matthew McConaugheys skådespeleri och tunga sydstatsdialekt dröjer sig kvar långt efter eftertexterna.

Bästa återkomst: "Shogun"

"Shogun" blev stilbildare för miniserier när den kom 1980. Idag kan den klassiska produktionen kännas gammal men tack vare den tragiska berättelsen om lotsen Blackthorne som strandar i det feodala Japan (James Clavell skrev den utmärkta romanen som serien baseras på) så kan den här serien fortfarande trollbinda en publik. Det ryktas om att Fox håller på med en ny version men fram till dess är denna japansk-amerikanska version fortfarande den där miniserien du bara måste se.

Bästa remake/specialeffekter: "Apornas planet: Uppgörelsen"

Jag såg den förra ap-filmen 3-4 gånger av ren olyckshändelse och den växte på mig. Egentligen tycker jag inte att någon av den nya generationens filmer har överträffat den första filmen med Charlton Heston, men den här uppföljaren är inte så dum. Jag gillar att de gjort en remake på "Battle for the Planet of the Apes" och jag gillar på det stora hela skådespelarna man valt. Mest av allt gillar jag Andy Serkis fantastiska ögonskådespeleri. Det fanns en tid när jag var orolig för att duktiga skådespelare skulle ersättas av datorgjorda diton men den här filmen tillsammans med "Sagan om ringen" visar att det finns utrymme för duktiga skådisar även i en allt mer datoriserad filmframtid.

Sämsta film baserad på verklig händelse: "One Chance"

En hel värld har hänförts av Paul Potts livshistoria och framförallt av hans röst. Nu var det meningen att alla skulle få ta del av dessa saker i mer detalj i en filmatisering. Paul Potts var en mobbad och nedtryckt man som dock aldrig gav upp sin kärlek till opera och musik. Det gav honom så småningom en biljett rakt ut på världsscenen när han kammade hem förstaplatsen i den brittiska versionen av Britain's got talent. Filmen presenteras som den sanna berättelsen om hans liv och väg fram till berömmelsen. Problemet är bara att filmen är en redigt stor lögn. Manusförfattaren har tagit sig väldigt stora friheter och ändrat positiva framgångar till negativa enbart för att spetsa dramaturgin i filmen. Det ändras i regel alltid i den här typen av filmer men här är det på en sådan nivå att jag har svårt att kalla den för biografi. "One Chance" är visserligen sevärd men förvänta er inte en film om Paul Potts liv.

Största besvikelse: "The Secret Life of Walter Mitty"

Jag såg verkligen fram emot den här filmen och förväntade mig en "Big Fish" eller kanske "Baron Münchhausens äventyr". Vad jag i stället fick se var inte ens i klass med "Benjamin Buttons otroliga liv". Visst var filmen om Walter Mitty intressant och sevärd men den rätta atmosfären uteblev och filmen liksom historien tog aldrig riktigt fart. Det roliga blev aldrig riktigt roligt. Det sagolika blev aldrig riktigt sagolikt och Walter Mitty - hur mycket jag än gillar Ben Stiller - blev aldrig riktigt en karaktär att bry sig om helhjärtat. Det är nästan så att jag undrar hur det blivit om Terry Gilliam hade gjort den här filmen. Filmen var sevärd, men knappast minnesvärd och det är inget gott betyg för den här typen av film.

Största kalkon: "The Canyons"

Pengainsamlingssajten Kickstarter gick för högtryck förra året. Det fanns massor av intressanta, användbara och nyskapande projekt där att investera pengar i. Då valde ett antal människor att pytsa in nästan 160 000 dollar i "The Canyons". Och vad fick de för pengarna? En skandaldrottning som under inspelningen fortsatte på den inslagna vägen. En regissör som är bättre på att skriva manus och som inte regisserat något vettigt sedan 90-talet. En porrstjärna som inte alls klarar av att axla en riktig roll och så en manusförfattare som fortfarande lever på meriten av att ha skrivit "American Psycho". Resultatet blev en riktig stinkbomb och något som alla inblandade säkert vill glömma så fort det kan. Det inkluderar säkert de som satsade en slant på filmen.

Thomas recensioner 2014: