En debut vi sett förut
FILMENMissbruk och missbrukare. Jag har stött på dessa saker i många former under årens lopp. Det har handlat om alkohol, tabletter, sötsaker, knark och en del andra saker. Jag har dock aldrig, såvitt jag vet, stött på en sexmissbrukare men jag kan tänka mig att de har en del beröringspunkter med andra typer av missbrukare. I "Thanks for Sharing" blandas missbruken hejvilt. Adam (spelad av en utmärkt Mark Ruffalo) har hållit sitt sexmissbruk stången i fem år. Han går regelbundet på möten motsvarande AA där han har nära kontakt med Mike (Tim Robbins) som har både sex- och alkoholmissbruk i bagaget. Där finns också Neil (Josh Gad) och Dede (Alecia Moore a.k.a. popstjärnan Pink) som också har ett blandmissbruk att ta itu med.
Till en början kretsar det mesta kring mötena men ganska snart introduceras nya variabler till deras omsorgsfullt uppbyggda världar och det visar sig att de är ytterst sårbara. Adam träffar Phoebe (Gwyneth Paltrow) som inte riktigt kan hantera Adams sjukdom efter att nyligen ha kommit ur ett förhållande med en alkoholmissbrukare. Mikes missbrukande son återvänder plötsligt hem efter att ha varit borta några år och påstår sig vara ren. Problemet är bara att det finns ett halvt liv av outredda konflikter som ligger under ytan och bara väntar på att få bubbla upp. Neil har till en början svårt att erkänna sitt missbruk och infinner sig på mötena enbart för att en domstol beordrat det. Och så Dede vars ex-pojkvän försöker få henne till sex som sedan får henne att må dåligt vilket leder till droger.
I stort sett alla personer i filmen har något slags problem, till och med Phoebe som visar tecken på Anorexi. Det är en av filmens svagheter eftersom man aldrig ser den verkliga världen som ju är den som vållar problem för dem. Ett annat svaghet ligger hos skådespelarna. Josh Gad gör här nästan samma dryga, skämtande karaktär som vi sett honom göra tidigare i till exempel "1600 Penn". Hans ensidiga skådespeleri gör att karaktären för det mesta framstår som en malplacerad karikatyr, en pajas som stör både filmens rytm och dess ton. Sedan har vi Pink som jag skulle tro stämde in på vad regissören Stuart Blumberg såg framför sig när han tänkte sig hennes karaktär. Visserligen får hon ingen vidare stor roll att arbeta med men hon lyckas inte heller göra något vettigt med det.
Manuset verkar förvisso vara välskrivet men långt ifrån så unikt eller fräscht som Gwyneth Paltrow påstår att det är i extramaterialet. För när trådarna knyts ihop i slutet och vi återigen får se leenden på våra huvudpersoner inser jag att jag just sett en ganska ordinär film. Ämnet är intressant, skådespelarna är bra (om än till viss del fel-castade) och manuset håller, som jag nämnde, någon slags kvalitativ klass. Men det ger ingenting nytt, inget fräscht perspektiv, inga oväntade vändningar. Bara missbrukare som kämpar, stöter på motgångar, får återfall och sedan går tillbaka till att kämpa. Det har vi sett förut och det finns egentligen ingenting förutom Mark Ruffalo som gör att man kan rekommendera "Thanks for Sharing" framför någon annan film på ämnet.
Till en början kretsar det mesta kring mötena men ganska snart introduceras nya variabler till deras omsorgsfullt uppbyggda världar och det visar sig att de är ytterst sårbara. Adam träffar Phoebe (Gwyneth Paltrow) som inte riktigt kan hantera Adams sjukdom efter att nyligen ha kommit ur ett förhållande med en alkoholmissbrukare. Mikes missbrukande son återvänder plötsligt hem efter att ha varit borta några år och påstår sig vara ren. Problemet är bara att det finns ett halvt liv av outredda konflikter som ligger under ytan och bara väntar på att få bubbla upp. Neil har till en början svårt att erkänna sitt missbruk och infinner sig på mötena enbart för att en domstol beordrat det. Och så Dede vars ex-pojkvän försöker få henne till sex som sedan får henne att må dåligt vilket leder till droger.
I stort sett alla personer i filmen har något slags problem, till och med Phoebe som visar tecken på Anorexi. Det är en av filmens svagheter eftersom man aldrig ser den verkliga världen som ju är den som vållar problem för dem. Ett annat svaghet ligger hos skådespelarna. Josh Gad gör här nästan samma dryga, skämtande karaktär som vi sett honom göra tidigare i till exempel "1600 Penn". Hans ensidiga skådespeleri gör att karaktären för det mesta framstår som en malplacerad karikatyr, en pajas som stör både filmens rytm och dess ton. Sedan har vi Pink som jag skulle tro stämde in på vad regissören Stuart Blumberg såg framför sig när han tänkte sig hennes karaktär. Visserligen får hon ingen vidare stor roll att arbeta med men hon lyckas inte heller göra något vettigt med det.
Manuset verkar förvisso vara välskrivet men långt ifrån så unikt eller fräscht som Gwyneth Paltrow påstår att det är i extramaterialet. För när trådarna knyts ihop i slutet och vi återigen får se leenden på våra huvudpersoner inser jag att jag just sett en ganska ordinär film. Ämnet är intressant, skådespelarna är bra (om än till viss del fel-castade) och manuset håller, som jag nämnde, någon slags kvalitativ klass. Men det ger ingenting nytt, inget fräscht perspektiv, inga oväntade vändningar. Bara missbrukare som kämpar, stöter på motgångar, får återfall och sedan går tillbaka till att kämpa. Det har vi sett förut och det finns egentligen ingenting förutom Mark Ruffalo som gör att man kan rekommendera "Thanks for Sharing" framför någon annan film på ämnet.
EXTRAMATERIALET
Tolv minuter intervjuer med några av skådespelarna men det är också tolv minuter jag kunde varit utan. De är av typen allmängiltiga intervjuer som ofta görs efter en inspelning där skådespelaren i tur och ordning får svara på frågor om vilken karaktär hen spelar, vad som händer med hen, varför manuset är så fantastiskt att de bara måste göra filmen samt hur fantastiska övriga skådespelare samt regissör är.
TRE SAKER
1. Hur tufft kan det vara att vara en sexmissbrukare? En god liknelse enligt filmen är att det är som att försöka hålla sig ifrån crack med pipan fastsatt på kroppen.
2. Regissören Stuart Blumberg har även varit med och skrivit manus till filmen. Regissörsjobbet är hans första men som manusförfattare har han bland annat varit med och skrivit "The Girl Next Door", en film som delvis rör sig i porrvärlden.
3. På IMDB kallas den för ett romantisk komedi. Fel, fel, fel.
2. Regissören Stuart Blumberg har även varit med och skrivit manus till filmen. Regissörsjobbet är hans första men som manusförfattare har han bland annat varit med och skrivit "The Girl Next Door", en film som delvis rör sig i porrvärlden.
3. På IMDB kallas den för ett romantisk komedi. Fel, fel, fel.
THOMAS HELSING (2014-02-16)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Mark Ruffalo (22)
Mark Ruffalo (22)
