Såpa med högt produktionsvärde
FILMENJu äldre jag blir desto mer lutar jag mot romantiken än svärdsstriderna i medeltida draman. "Svärdet och spiran" var bra på det viset då romantiken var välskriven och svärdssvingandet hölls i några väl valda sekvenser. I denna åtta timmar långa uppföljare framträder våldet och såpaintrigerna tydligare än den stora romantiska handlingstråden. Men det är inte därför den här serien misslyckas med att nå mig.
150 år har passerat sedan händelserna i "Svärdet och spiran" och inte mycket har hänt med varken världen, trosuppfattningar eller teknik. Detta beskrivs kanske bäst när nunnan Mother Cecilia (Miranda Richardson) försöker övertala en ung kvinna att gå med i kyrkan. "Kvinnor är antingen nunnor, hustrur eller horor. Nunnor är friast." säger hon med eftertryck.
Serien inleds med slutet på ett blodigt inbördeskrig. Förloraren är kung Edward II som stående på knä lämnar över kronan till vinnaren, drottning Isabella. Hon i sin tur placerar den på deras sons huvud och vips har England en ny kung. Staden Kingsbridge är numera en blomstrande handelsstad och invånarna, liksom munkarna och nunnorna i klostret, lever sina liv tämligen opåverkade av omvärlden. Detta ändras dock hastigt när en av drottningens män anländer svårt sårad och söker skydd i stadens kloster. Han ber att få bli intagen som munk men berättar väldigt lite om vem han är. Samtidigt nås de av budet att den gamla kungen har dött i fångenskap och ute i Europa kryper den svarta pesten allt närmare Englands gränser.
Detta är något av grunden som hela serien vilar på. Utöver det kryddas serien på såpamanér av intriger och maktkamp mellan människor i alla samhällsklasser och inom kyrkan. Där finns den intrigerande och maktgalna Petranilla (Cynthia Nixon), hennes sinnessjuke son Godwyn (Rupert Evans) som hatar kvinnor, Caris (Charlotte Riley) & Merthin (Tom Weston-Jones) vars spirande kärlek hela tiden möter hinder och förstås många fler.
I mångt och mycket är det ungefär samma historier man berättar och det känns som att jag sett det mesta förut. Upprepningar av innehållet är en sak, och i en så pass välgjord serie som detta ändå är hade det varit okej om det inte var för en ganska svag skådespelarbesättning. Jämfört med det färgstarka persongalleriet i den förra serien är många av skådespelarna alltför bleka. Detta får förstås en ännu större negativ effekt då så många av karaktärerna är alltför endimensionella och dåligt skrivna. Det tar mer än halva serien innan den lyckas gripa tag i mig men inte ens då så att jag egentligen bryr mig om någon av dem.
Regin och produktionsvärdet är dock bra. Detta märks inte minst i scener med många statister. En fördel torde vara att man haft en och samma regissör till alla avsnitt vilket inte är helt vanligt. Kulisser och specialeffekter, de få som är, ser mycket välgjorda ut och det är tråkigt att resten inte når upp till samma nivå. Den som läst romanen kommer med största sannolikhet bli besviken, och det med all rätt. Man har ändrat på det mesta av vikt och det färdiga manuset har mer drag av såpa än drama. Det är dock aldrig någon kalkonvarning för visst är det en välgjord serie. Den kunde bara ha varit så mycket bättre.
150 år har passerat sedan händelserna i "Svärdet och spiran" och inte mycket har hänt med varken världen, trosuppfattningar eller teknik. Detta beskrivs kanske bäst när nunnan Mother Cecilia (Miranda Richardson) försöker övertala en ung kvinna att gå med i kyrkan. "Kvinnor är antingen nunnor, hustrur eller horor. Nunnor är friast." säger hon med eftertryck.
Serien inleds med slutet på ett blodigt inbördeskrig. Förloraren är kung Edward II som stående på knä lämnar över kronan till vinnaren, drottning Isabella. Hon i sin tur placerar den på deras sons huvud och vips har England en ny kung. Staden Kingsbridge är numera en blomstrande handelsstad och invånarna, liksom munkarna och nunnorna i klostret, lever sina liv tämligen opåverkade av omvärlden. Detta ändras dock hastigt när en av drottningens män anländer svårt sårad och söker skydd i stadens kloster. Han ber att få bli intagen som munk men berättar väldigt lite om vem han är. Samtidigt nås de av budet att den gamla kungen har dött i fångenskap och ute i Europa kryper den svarta pesten allt närmare Englands gränser.
Detta är något av grunden som hela serien vilar på. Utöver det kryddas serien på såpamanér av intriger och maktkamp mellan människor i alla samhällsklasser och inom kyrkan. Där finns den intrigerande och maktgalna Petranilla (Cynthia Nixon), hennes sinnessjuke son Godwyn (Rupert Evans) som hatar kvinnor, Caris (Charlotte Riley) & Merthin (Tom Weston-Jones) vars spirande kärlek hela tiden möter hinder och förstås många fler.
I mångt och mycket är det ungefär samma historier man berättar och det känns som att jag sett det mesta förut. Upprepningar av innehållet är en sak, och i en så pass välgjord serie som detta ändå är hade det varit okej om det inte var för en ganska svag skådespelarbesättning. Jämfört med det färgstarka persongalleriet i den förra serien är många av skådespelarna alltför bleka. Detta får förstås en ännu större negativ effekt då så många av karaktärerna är alltför endimensionella och dåligt skrivna. Det tar mer än halva serien innan den lyckas gripa tag i mig men inte ens då så att jag egentligen bryr mig om någon av dem.
Regin och produktionsvärdet är dock bra. Detta märks inte minst i scener med många statister. En fördel torde vara att man haft en och samma regissör till alla avsnitt vilket inte är helt vanligt. Kulisser och specialeffekter, de få som är, ser mycket välgjorda ut och det är tråkigt att resten inte når upp till samma nivå. Den som läst romanen kommer med största sannolikhet bli besviken, och det med all rätt. Man har ändrat på det mesta av vikt och det färdiga manuset har mer drag av såpa än drama. Det är dock aldrig någon kalkonvarning för visst är det en välgjord serie. Den kunde bara ha varit så mycket bättre.
EXTRAMATERIALET
Förutom trailers för andra filmer har man petat in en pliktskyldig "Bakom kulisserna"-film. Det som dock gör den lite intressant är att man inte drar sig för att tala om ändringarna man gjort från förlagan, och är det något serien fått kritik för så är det just detta. Förutom det får man den sedvanliga hyllningen till seriens regissör samt några torra förklaringar om hur svårt det har varit att skapa staden. Den här typen av bakom-filmer brukar alla vara av samma snitt, och så även denna.
TRE SAKER
1. I närbilder, framförallt på ansikten, håller kameran ett extremt fokus på den detalj som är viktig för stunden. Så till den grad att hals eller axelpartier börjar bli suddiga för att ansiktet ska framträda desto mer. Det är inte ofta man ser det så hårddraget.
2. I bakom kulisserna-filmen får man bland annat höra författaren Ken Follett försöka förklara varför man är tvungen att ändra så mycket när man flyttar över en berättelse till film eller TV. "De måste vara olika, för jag berättar en historia med ord och de gör det med bilder", säger han bland annat. Det låter för mig som en plattityd.
3. En bit in i serien ser jag en välbekant huvudbonad och börjar önska att de har skrivit in Robin Hood i serien.
2. I bakom kulisserna-filmen får man bland annat höra författaren Ken Follett försöka förklara varför man är tvungen att ändra så mycket när man flyttar över en berättelse till film eller TV. "De måste vara olika, för jag berättar en historia med ord och de gör det med bilder", säger han bland annat. Det låter för mig som en plattityd.
3. En bit in i serien ser jag en välbekant huvudbonad och börjar önska att de har skrivit in Robin Hood i serien.
THOMAS HELSING (2013-01-13)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ben Chaplin (7)
Ben Chaplin (7)
