Föregångaren som blev en uppföljare
FILMEN"Agent 117 - Uppdrag i Kairo" är den första filmen i den franska rebooten av Agent 117:s äventyr i lätt parodisk skrud med Jean Dujardin i huvudrollen som den eleganta men inte alltid helt smarta hemliga agenten. I Sverige släpps dock filmen efter sin efterföljare - "Agent 117 - Uppdrag i Rio" - som kom i början av sommaren. Det här med att se filmer i fel ordning är ju lite lurigt eftersom man då per automatik ser denna film som en uppföljare och inte tvärt om som det borde vara. Nu är det förstås ingen sammanhängande story mellan filmerna, men det är lite svårt att se denna film som den första i serien.
Hur som helst - filmerna skiljer sig lite åt. I uppföljaren kändes det mer som man fokuserade på Agent 117:s sexism, men det kanske hade att göra med att den utspelade sig 1967. Den här filmen utspelar sig 1955 och om jag känner filmskaparna rätt så har de plockat mycket inspiration från den tidens filmer och efterapat efter bästa förmåga. Å andra sidan - om inte årtalet 1955 hade stått i klartext hade jag misstänkt att filmen utspelade sig under 60-talet, för så känns det.
Nåväl: agenten, eller Hubert Bonisseur de La Bath som är hans fullständiga namn, skickas till Kairo för att undersöka vad som hänt hans tidigare så tajta kollega Jack Jefferson (Philippe Lefebvre). Ett fotografi föreställande Jeffersons döda kropp har nämligen hamnat i hans ägo så någon har alltså bragt kollegan om livet, men vem och varför?
I Egypten träffar 117 Jeffersons sekreterare Larmina El Akmar Betouche (Bérénice Bejo) - "långt och krångligt namn", tycker Hubert Bonisseur de La Bath... - som tar honom till Jeffersons täckmantelsarbetsplats - en hönsfarm. Bland kacklet och träcket försöker agenten komma underfund med vad som har hänt, samtidigt som han förundras över de Egyptiska sederna och den islamska religionen ("den kommer aldrig att få fotfäste"). Men det finns även skumma typer i Egypten som är ute efter hans liv och det ska även visa sig att en gammal fiende är en av de som ligger bakom mordförsöken...
Spontant känner jag att "Agent 117 - Uppdrag i Kairo" faktiskt är bättre än sin efterföljare. Stuket på filmen känns mer "Get Smart" än "Austin Powers" och det är trevligare faktiskt. Precis som i efterföljaren är det de skruvade smådetaljerna som är roligast i filmen. Jean Dujardin har onekligen en utpräglad komisk tajming samtidigt som han kan vara snygg och elegant som Sean Connery i sina glansdagar.
Åter igen handlar det om en väldigt snygg film som man utan problem köper som en periodfilm. Allting är precis helrätt - kostymer, miljöer, fordon och allt vad det kan vara. Jäkligt tjusigt och välgjort. Jag ser gärna att fler filmer om Agent 117 görs och jag hoppas att det blir så.
Hur som helst - filmerna skiljer sig lite åt. I uppföljaren kändes det mer som man fokuserade på Agent 117:s sexism, men det kanske hade att göra med att den utspelade sig 1967. Den här filmen utspelar sig 1955 och om jag känner filmskaparna rätt så har de plockat mycket inspiration från den tidens filmer och efterapat efter bästa förmåga. Å andra sidan - om inte årtalet 1955 hade stått i klartext hade jag misstänkt att filmen utspelade sig under 60-talet, för så känns det.
Nåväl: agenten, eller Hubert Bonisseur de La Bath som är hans fullständiga namn, skickas till Kairo för att undersöka vad som hänt hans tidigare så tajta kollega Jack Jefferson (Philippe Lefebvre). Ett fotografi föreställande Jeffersons döda kropp har nämligen hamnat i hans ägo så någon har alltså bragt kollegan om livet, men vem och varför?
I Egypten träffar 117 Jeffersons sekreterare Larmina El Akmar Betouche (Bérénice Bejo) - "långt och krångligt namn", tycker Hubert Bonisseur de La Bath... - som tar honom till Jeffersons täckmantelsarbetsplats - en hönsfarm. Bland kacklet och träcket försöker agenten komma underfund med vad som har hänt, samtidigt som han förundras över de Egyptiska sederna och den islamska religionen ("den kommer aldrig att få fotfäste"). Men det finns även skumma typer i Egypten som är ute efter hans liv och det ska även visa sig att en gammal fiende är en av de som ligger bakom mordförsöken...
Spontant känner jag att "Agent 117 - Uppdrag i Kairo" faktiskt är bättre än sin efterföljare. Stuket på filmen känns mer "Get Smart" än "Austin Powers" och det är trevligare faktiskt. Precis som i efterföljaren är det de skruvade smådetaljerna som är roligast i filmen. Jean Dujardin har onekligen en utpräglad komisk tajming samtidigt som han kan vara snygg och elegant som Sean Connery i sina glansdagar.
Åter igen handlar det om en väldigt snygg film som man utan problem köper som en periodfilm. Allting är precis helrätt - kostymer, miljöer, fordon och allt vad det kan vara. Jäkligt tjusigt och välgjort. Jag ser gärna att fler filmer om Agent 117 görs och jag hoppas att det blir så.
EXTRAMATERIALET
Inget, utöver trailers.
TRE SAKER
1. Jag har lite problem med att film två utspelar sig 1967 och denna 1955, speciellt som filmen inleds med en liten prolog från 1945. Tidhoppen är lite för stora för att jag ska få ihop det med agentens ålder och utseende, men samtidigt är det verkligen strunt samma. Blir det bra filmer får de utspela sig när som helst.
2. Ett av de mest skruvade skämten i filmen är att 117 erbjuder ett fotografi på den dåvarande franska presidenten René Coty som dricks eller annan betalning till de egyptier han stöter på. 117 är övertygande om att det är en hedrande gåva. Sjukt!
3. Det är kul att se Jean Dujardin i "periodutseende", något som han fortsätter med i den nya stumfilmen "The Artist" som förespås bli en av de stora Oscarsvinnarna nästa år.
2. Ett av de mest skruvade skämten i filmen är att 117 erbjuder ett fotografi på den dåvarande franska presidenten René Coty som dricks eller annan betalning till de egyptier han stöter på. 117 är övertygande om att det är en hedrande gåva. Sjukt!
3. Det är kul att se Jean Dujardin i "periodutseende", något som han fortsätter med i den nya stumfilmen "The Artist" som förespås bli en av de stora Oscarsvinnarna nästa år.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jean Dujardin (4)
Jean Dujardin (4)
