Långtråkigt om livsfarligt leverne
FILMENKille möter tjej i en arbetarklassförort i Frankrike. Killen (Tahar Rahim) stöter på problem i form av det livsfarliga jobbet i ett kärnkraftverk och i det faktum att tjejen (spelad av en utmärkt Léa Seydoux) redan har en kille. Trots det fortsätter han att träffa henne varje tillfälle som han inte är på jobbet och beskådar den senaste arbetsplatsolyckan med radioaktivt avfall.
Livet för arbetarna vid kärnkraftverket beskrivs rätt bra en bit in i filmen. Det finns två strålningsnivåer och två lönenivåer. Snobbarna på kontoret får lägre strålning och högre lön. De på golvet får högre strålning och lägre lön. Lite galghumor men tyvärr allt för sann sådan, för livet som skildras i filmen är inte många myrsteg från misär. Undan för undan uppstår allt värre incidenter på kärnkraftverket som försätter dem i livsfara. Ingenting känns säkert och ingenting är vackert men tyvärr är inget av det särskilt intressant skildrat.
Det tar förvisso bara drygt tjugo minuter innan kärleksparet träffas men det känns som en lång, grå, trist evighet fram till dess. Regin är ryckig. Klippningen irriterande och en majoritet av scenerna så händelsefattiga att det förefaller vara mer action att se ett träd utvecklas.
Då hjälper det inte mycket att arbetarklasskildringen är tämligen trovärdig. Det hjälper inte heller att kärlekshistorien är ganska skickligt hanterad till en början. Inget av det där hjälper när det är så förbålt långtråkigt under så långa passager i filmen. Och inte blir jag vänligare inställd till kärnkraften heller av att se den heller.
Livet för arbetarna vid kärnkraftverket beskrivs rätt bra en bit in i filmen. Det finns två strålningsnivåer och två lönenivåer. Snobbarna på kontoret får lägre strålning och högre lön. De på golvet får högre strålning och lägre lön. Lite galghumor men tyvärr allt för sann sådan, för livet som skildras i filmen är inte många myrsteg från misär. Undan för undan uppstår allt värre incidenter på kärnkraftverket som försätter dem i livsfara. Ingenting känns säkert och ingenting är vackert men tyvärr är inget av det särskilt intressant skildrat.
Det tar förvisso bara drygt tjugo minuter innan kärleksparet träffas men det känns som en lång, grå, trist evighet fram till dess. Regin är ryckig. Klippningen irriterande och en majoritet av scenerna så händelsefattiga att det förefaller vara mer action att se ett träd utvecklas.
Då hjälper det inte mycket att arbetarklasskildringen är tämligen trovärdig. Det hjälper inte heller att kärlekshistorien är ganska skickligt hanterad till en början. Inget av det där hjälper när det är så förbålt långtråkigt under så långa passager i filmen. Och inte blir jag vänligare inställd till kärnkraften heller av att se den heller.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Léa Seydoux påminner utseendemässigt om en ung Samantha Mathis. (Nej, du vet troligen inte vem det är, slå upp henne på IMDB).
2. Den senaste filmen jag recenserade var "Pandora’s Promise" som försökte övertyga om att kärnkraften är bra och säker. Om den här filmen visar arbetet vid ett kärnkraftverk i någorlunda realistisk dager så gör det mig genuint orolig för de som måste arbeta med skiten i verkligheten.
3. Detta är blott andra filmen från regissören Rebecca Zlotowski. Hon har även varit med och skrivit manuset.
2. Den senaste filmen jag recenserade var "Pandora’s Promise" som försökte övertyga om att kärnkraften är bra och säker. Om den här filmen visar arbetet vid ett kärnkraftverk i någorlunda realistisk dager så gör det mig genuint orolig för de som måste arbeta med skiten i verkligheten.
3. Detta är blott andra filmen från regissören Rebecca Zlotowski. Hon har även varit med och skrivit manuset.
THOMAS HELSING (2014-09-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tahar Rahim (2)
Tahar Rahim (2)
