Dame Judi Dench i sitt esse
FILMENDet finns få skådespelare nu för tiden som man vet att man alltid kan förvänta sig något storartat utav. Sådana där det räcker att se deras namn på omslaget och sedan läsa en kort sammanfattning av filmen för att inse att det vilar något kraftfullt på den blanka blu-ray-skivan. Judi Dench är en sådan skådespelerska och den här nedtonade men ack så svarta thrillern är inget undantag.
Hennes karaktär denna gång är lärarinnan Barbara. Vid filmens inledning är hon en ganska ensam och bitter kvinna, full utav förakt för alla i sin omgivning. Hon har för länge sedan tappat passionen för sitt jobb och har resignerat inför det faktum att barnen hon undervisar aldrig kommer att resa sig ur den arbetsklass de kommer ifrån. När konstläraren Sheba (Cate Blanchett) börjar arbeta på skolan är Barbara till en början precis lika föraktfull mot henne som mot övriga kollegor men när Sheba visar vänlighet mot sin äldre kollega börjar hon tina upp. Barbara bär dock på väldigt mörka tankar och börjar smida på en plan för att snärja Sheba och låta henne fylla det hål av ensamhet Barbara känner. Ett ypperligt tillfälle att nå det målet uppstår när hon upptäcker att Sheba inlett en affär med en 15-årig elev på skolan.
Från inledningens röstpålägg av Judi Dench som med en kall och beräknande röst föraktfullt iakttar sin omgivning anar tittaren att allt inte står rätt till med den gamla damen. Hon nedvärderar sina kollegor, elever och egentligen det mesta som rör sig runt i periferin av hennes ensamma liv. Allt återges som passager ur de dagböcker hon skriver. Det är förstås bara det översta lagret av denna ganska sjuka karaktär men ett skickligt och nästan lekfullt manus tar ändå inte den väg man förväntar sig och överraskar så smått med jämna mellanrum. Judi Dench är diabolisk och formidabel i huvudrollen och hittar på ett utsökt sätt de olika skiftningarna i en mycket trasig men samtidigt iskallt kalkylerande kvinna. För en skådespelerinörd som mig själv är det en ren njutning att se henne agera.
Filmens titel kommer från de dagböcker Barbara skriver och som i berättarröstens form hela tiden låter tittaren ana mer och mer av Barbaras bakgrund och hennes skruvade planer. Trots detta håller man små detaljer av Barbaras mörkare sidor hemliga ända in till slutet. Den andra stora rollen görs av Cate Blanchett på ett utmärkt sätt som kvinnan som går vilse för en stund. Hon är nätt och jämnt trovärdig då inte mycket tid läggs på någon djupare analys av hennes beteende. Men det här är en film där dramat kring Shebas förbjudna affär får stå tillbaka för den svarta thriller som Judi Dench levererar nästan helt på egen hand och det gör att vi överlever trots att viss utveckling bland sidokaraktärernas hoppas över. Passa på att se Judi Dench i sitt esse, hon fyller 80 i slutet av detta år (hon var dock 73 när filmen spelades in) och även om hon säkert finns med oss i många år till är det inte säkert att lika kvalitetsgoda manus erbuds henne framöver.
Hennes karaktär denna gång är lärarinnan Barbara. Vid filmens inledning är hon en ganska ensam och bitter kvinna, full utav förakt för alla i sin omgivning. Hon har för länge sedan tappat passionen för sitt jobb och har resignerat inför det faktum att barnen hon undervisar aldrig kommer att resa sig ur den arbetsklass de kommer ifrån. När konstläraren Sheba (Cate Blanchett) börjar arbeta på skolan är Barbara till en början precis lika föraktfull mot henne som mot övriga kollegor men när Sheba visar vänlighet mot sin äldre kollega börjar hon tina upp. Barbara bär dock på väldigt mörka tankar och börjar smida på en plan för att snärja Sheba och låta henne fylla det hål av ensamhet Barbara känner. Ett ypperligt tillfälle att nå det målet uppstår när hon upptäcker att Sheba inlett en affär med en 15-årig elev på skolan.
Från inledningens röstpålägg av Judi Dench som med en kall och beräknande röst föraktfullt iakttar sin omgivning anar tittaren att allt inte står rätt till med den gamla damen. Hon nedvärderar sina kollegor, elever och egentligen det mesta som rör sig runt i periferin av hennes ensamma liv. Allt återges som passager ur de dagböcker hon skriver. Det är förstås bara det översta lagret av denna ganska sjuka karaktär men ett skickligt och nästan lekfullt manus tar ändå inte den väg man förväntar sig och överraskar så smått med jämna mellanrum. Judi Dench är diabolisk och formidabel i huvudrollen och hittar på ett utsökt sätt de olika skiftningarna i en mycket trasig men samtidigt iskallt kalkylerande kvinna. För en skådespelerinörd som mig själv är det en ren njutning att se henne agera.
Filmens titel kommer från de dagböcker Barbara skriver och som i berättarröstens form hela tiden låter tittaren ana mer och mer av Barbaras bakgrund och hennes skruvade planer. Trots detta håller man små detaljer av Barbaras mörkare sidor hemliga ända in till slutet. Den andra stora rollen görs av Cate Blanchett på ett utmärkt sätt som kvinnan som går vilse för en stund. Hon är nätt och jämnt trovärdig då inte mycket tid läggs på någon djupare analys av hennes beteende. Men det här är en film där dramat kring Shebas förbjudna affär får stå tillbaka för den svarta thriller som Judi Dench levererar nästan helt på egen hand och det gör att vi överlever trots att viss utveckling bland sidokaraktärernas hoppas över. Passa på att se Judi Dench i sitt esse, hon fyller 80 i slutet av detta år (hon var dock 73 när filmen spelades in) och även om hon säkert finns med oss i många år till är det inte säkert att lika kvalitetsgoda manus erbuds henne framöver.
EXTRAMATERIALET
Extramaterialet är digert och ger väldigt mycket för den som vill rota djupare i filmen och den bok som föregått den. Tyvärr har man spretat ut det i en massa småskvättar, där mycket material upprepas flera gånger, vilket gör att det blir ganska arbetsamt att ta sig igenom det. Jag hade föredragit två längre dokumentärer uppdelade på arbetet med filmen och fördjupning i karaktärerna i stället för detta strössel.
Det finns också ett kommentarspår med regissören Richard Eyre och trots att det är väldigt pratigt är det både insiktsfullt och intressant. Det kräver mer i form av en koncentrerad mottagare i en och en halv timme men ger i gengäld mer än resten av materialet, dessutom betydligt mer sammanhängande och koncist.
Det finns också ett kommentarspår med regissören Richard Eyre och trots att det är väldigt pratigt är det både insiktsfullt och intressant. Det kräver mer i form av en koncentrerad mottagare i en och en halv timme men ger i gengäld mer än resten av materialet, dessutom betydligt mer sammanhängande och koncist.
TRE SAKER
1. Musiken förtjänar ett speciellt omnämnande. Kompositören Philip Glass har skapat ett tema lika fullt av mystik som nervös spänning. Det lånar sig väl till filmens atmosfär och förstärker den olycksbådande stämningen från första till sista bildrutan.
2. Fodralet anger filmens speltid till 2 timmar och en minut vilket är en halvtimme mer än vad filmen egentligen är.
3. Det finns en del intressanta namn på karaktärerna som ger små ledtrådar. Barbara heter Covett i efternamn (covet=åtrår), Shebas efternamn är Hart (heart=hjärta) och en lärarkollega heter Rumer (rumour=rykte).
2. Fodralet anger filmens speltid till 2 timmar och en minut vilket är en halvtimme mer än vad filmen egentligen är.
3. Det finns en del intressanta namn på karaktärerna som ger små ledtrådar. Barbara heter Covett i efternamn (covet=åtrår), Shebas efternamn är Hart (heart=hjärta) och en lärarkollega heter Rumer (rumour=rykte).
THOMAS HELSING (2014-03-04)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Judi Dench (13)
Judi Dench (13)
