Paul Potts fejkade liv
FILMENDet här är berättelsen om Paul Potts väg från ingenstans till överallt. Eller, egentligen inte. För det som skulle vara filmen om Pauls osannolika resa från mobbad nobody till operastjärna innehåller så mycket påhitt att man undrar vad som är vitsen. Bortsett från det är det en underhållande romantisk komedi som visserligen inte når de högsta höjderna men som inte heller slår i botten någon gång.
För ni har väl hört honom någon gång? Från ett brittiskt talangprogram på TV spreds hans fantastiska stämma över världen och Paul Potts blev stjärna över en natt. Vi får följa honom från de mobbade skolåren in i vuxenlivet där han fortfarande bor kvar hemma och arbetar som säljare i en telefonbutik. Som vuxen har hans plågoande från skoltiden fortsatt att mobba stackars Paul och det verkar som att han aldrig kommer att komma någonstans i livet. Men så får vi plötsligt reda på att han chattat med en tjej på nätet i ett halvår och nu vill hon träffas. Det går väl hyfsat för medan hon hälsar på Paul anmäler han sig till en lokal talangtävling och vinner nog med pengar för att åka till Venedig och studera på Luciano Pavarottis skola. Här kommer dock den viktiga dramaturgiska vändningen nedåt som är så viktig enligt Hollywood-mall 1A. En testsjungning för Pavarotti själv går ungefär så fel det kan gå. Potts lilla självförtroende knäcks och han återvänder till England och ger upp sina sångarplaner.
Nåväl, enligt den där standardmallen så vänder det till slut och han får uppträda i TV-programmet Britain's Got Talent. När eftertexterna rullar har vi sett honom bli en superstjärna, vinna flickans hjärta, få upprättelse i sin fars ögon samt se hans gamla plågoande från skolan få smaka lite på sin egen medicin. Det finns inget oväntat eller nytt här men det framförs på ett habilt sätt. Så synd bara att det är så mycket som är påhittat, för det skulle lika gärna kunnat vara filmen om Kalle Karlsson.
För ni har väl hört honom någon gång? Från ett brittiskt talangprogram på TV spreds hans fantastiska stämma över världen och Paul Potts blev stjärna över en natt. Vi får följa honom från de mobbade skolåren in i vuxenlivet där han fortfarande bor kvar hemma och arbetar som säljare i en telefonbutik. Som vuxen har hans plågoande från skoltiden fortsatt att mobba stackars Paul och det verkar som att han aldrig kommer att komma någonstans i livet. Men så får vi plötsligt reda på att han chattat med en tjej på nätet i ett halvår och nu vill hon träffas. Det går väl hyfsat för medan hon hälsar på Paul anmäler han sig till en lokal talangtävling och vinner nog med pengar för att åka till Venedig och studera på Luciano Pavarottis skola. Här kommer dock den viktiga dramaturgiska vändningen nedåt som är så viktig enligt Hollywood-mall 1A. En testsjungning för Pavarotti själv går ungefär så fel det kan gå. Potts lilla självförtroende knäcks och han återvänder till England och ger upp sina sångarplaner.
Nåväl, enligt den där standardmallen så vänder det till slut och han får uppträda i TV-programmet Britain's Got Talent. När eftertexterna rullar har vi sett honom bli en superstjärna, vinna flickans hjärta, få upprättelse i sin fars ögon samt se hans gamla plågoande från skolan få smaka lite på sin egen medicin. Det finns inget oväntat eller nytt här men det framförs på ett habilt sätt. Så synd bara att det är så mycket som är påhittat, för det skulle lika gärna kunnat vara filmen om Kalle Karlsson.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Sångerskan Katy Perry ska ha fått förfrågan om att spela Pauls kärleksintresse i filmen.
2. Paul Potts egen kommentar om filmen: "Det sägs att verkligheten överträffar dikten ibland."
3. Det där misslyckandet framför Pavarotti? Liksom mycket annat hände det aldrig. Snarare gjorde Paul bra ifrån sig och var den enda i klassen som fick sjunga två gånger. Och det skedde inte heller i Venedig.
2. Paul Potts egen kommentar om filmen: "Det sägs att verkligheten överträffar dikten ibland."
3. Det där misslyckandet framför Pavarotti? Liksom mycket annat hände det aldrig. Snarare gjorde Paul bra ifrån sig och var den enda i klassen som fick sjunga två gånger. Och det skedde inte heller i Venedig.
THOMAS HELSING (2014-07-23)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
James Corden (12)
James Corden (12)
