Visst är väl boken bättre?
FILMENFyra för varandra okända personer möts uppe på taket till ett höghus en kylig nyårsnatt. Alla är där av olika orsaker men med samma tanke – att ta sina liv genom att hoppa. Men när de står där och upptäcker att de inte är ensamma börjar de prata i stället. Pratet leder till någon slags udda och skör vänskap och de lovar varandra att hålla sig vid liv till Alla hjärtans dag.
Den här filmen landar i mitt knä samma vecka som en gammal vän begravs. Först börjar jag ångra att jag tackade ja till att recensera den men nyfikenheten tar så småningom över. Kanske kan den berätta något om mekanismerna bakom självmord, få en att förstå det som inte går att förstå. Nja, så djupt gräver inte regissören Pascal Chaumeil. I stället får vi följa fyra personer från olika samhällsklasser och bakgrunder som på något konstigt sätt skapar band till varandra. Så pass att man åker på en gemensam semesterresa till ett soligare ställe för att komma undan mediahysterin som uppstått kring dem hemma.
Stundtals är det ett ganska intressant drama där framförallt Imogen Poots imponerar som politikerdottern som mår dåligt och agerar utåt efter att ha förlorat sin syster. Mest intressant är karaktären JJ som först påstår att han har dödlig cancer men sedan erkänner att det var en lögn för att dölja att han inte vet varför han mår dåligt. Tyvärr blandas de bra stunderna upp med mindre bra. Som när de fyra medverkar i morgonsoffan på TV i en oerhört överdriven och krystad scen. Filmen överlag känns som en teaterpjäs där omgivningen i många scener känns märkligt livlös och konstlad. Kanske är det något medvetet för att lyfta fram karaktärerna men för mig blir effekten tvärtom.
Det är halvintressant att följa kvartetten men det blir aldrig riktigt bra drama av det. Sedan kommer filmens stora final och binder ihop alla saker. De dåliga såväl som de bra knyts samman i ett tämligen tillfredsställande, djuplodande och välskrivet klimax. Inget som går till filmhistorien men bättre än filmen fram till dess. Detta är ingen av de bättre Nick Hornby-filmatiseringarna och det är på sin plats att utfärda en varning till bokläsarna, för romanen är väl ändå bättre än så här va?
Den här filmen landar i mitt knä samma vecka som en gammal vän begravs. Först börjar jag ångra att jag tackade ja till att recensera den men nyfikenheten tar så småningom över. Kanske kan den berätta något om mekanismerna bakom självmord, få en att förstå det som inte går att förstå. Nja, så djupt gräver inte regissören Pascal Chaumeil. I stället får vi följa fyra personer från olika samhällsklasser och bakgrunder som på något konstigt sätt skapar band till varandra. Så pass att man åker på en gemensam semesterresa till ett soligare ställe för att komma undan mediahysterin som uppstått kring dem hemma.
Stundtals är det ett ganska intressant drama där framförallt Imogen Poots imponerar som politikerdottern som mår dåligt och agerar utåt efter att ha förlorat sin syster. Mest intressant är karaktären JJ som först påstår att han har dödlig cancer men sedan erkänner att det var en lögn för att dölja att han inte vet varför han mår dåligt. Tyvärr blandas de bra stunderna upp med mindre bra. Som när de fyra medverkar i morgonsoffan på TV i en oerhört överdriven och krystad scen. Filmen överlag känns som en teaterpjäs där omgivningen i många scener känns märkligt livlös och konstlad. Kanske är det något medvetet för att lyfta fram karaktärerna men för mig blir effekten tvärtom.
Det är halvintressant att följa kvartetten men det blir aldrig riktigt bra drama av det. Sedan kommer filmens stora final och binder ihop alla saker. De dåliga såväl som de bra knyts samman i ett tämligen tillfredsställande, djuplodande och välskrivet klimax. Inget som går till filmhistorien men bättre än filmen fram till dess. Detta är ingen av de bättre Nick Hornby-filmatiseringarna och det är på sin plats att utfärda en varning till bokläsarna, för romanen är väl ändå bättre än så här va?
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. De senaste Hornby-filmatiseringarna har inte varit något vidare. "The Perfect Catch - Fever Pitch" från 2005 och nu denna visar på en nedåtgående trend.
2. Johnny Depp ska ha köpt filmrättigheterna innan boken ens kommit ut.
3. Sam Neill har en liten biroll som pappa till Imogens karaktär och är sorgligt underutnyttjad.
2. Johnny Depp ska ha köpt filmrättigheterna innan boken ens kommit ut.
3. Sam Neill har en liten biroll som pappa till Imogens karaktär och är sorgligt underutnyttjad.
THOMAS HELSING (2014-09-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Pierce Brosnan (15)
Pierce Brosnan (15)
