Kontroversiell Easy Rider-föregångare
FILMENI "De vilda änglarna" från 1966 ser vi Peter Fonda som en motorcykelburen rebell, tre år innan "Easy Rider". Här spelar han dock ingen kvasifilosofisk vagabond, utan ledare för ett vildsint Hells Angels-gäng bestående av det värsta avskum man kan tänka sig.
B-filmskungen Roger Corman regisserar, och redan under filmens inledning står det klart att "De vilda änglarna" är ett stycke hederlig exploitation komplett med uselt skådespeleri och loopad arkivrock på ljudbandet.
Den tunna handlingen är mest en ursäkt för att låta titelns änglar åka runt och slåss, knarka, supa och bete sig allmänt illa, och tar sin början när gängmedlemmen Loser (Bruce Dern) efter ett handgemäng med några mexikanska bilmekaniker skottskadas och infångas av snuten.
Fondas gängledare (subtilt döpt Heavenly Blues) verkar ta det hela med ro, och vem kan egentligen förebrå honom när han har självaste Nancy Sinatra som sitt main squeeze. Losers flickvän börjar dock snart bli hysterisk, och Blues utarbetar därför en plan för att frita honom från ett polisbevakat sjukhus.
Tyvärr sträcker sig planen inte längre än själva räddningsaktionen, vilket kort därefter resulterar i Losers död då knuttarnas sjukvårdskunskaper är något bristande. Detta leder fram till filmens klimax, en begravningsscen som spårar ur ganska duktigt och är en av anledningarna till att "De vilda änglarna" totalförbjöds eller censurerades kraftigt i ett flertal länder.
Det är inte svårt att förstå varför filmen upplevdes som kontroversiell och omoralisk på 60-talet. Dess hjältar är en rasistisk, våldsam och ouppfostrad pöbel som inte utför en enda omtänksam eller moralisk handling under berättelsens gång.
Men bortom kontroversen finns det inte så mycket till film kvar. Peter Fonda är okej i huvudrollen, men hopplöst felcastad. Det går helt enkelt inte att köpa en smal och inåtvänd hippieliknande typ som ledare för ett brutalt mc-gäng. Nancy Sinatra ser cool ut i mc-jacka, men är ju ingen skådespelare att tala om.
Som b-film får man ta "De vilda änglarna" för vad den är. En stundtals underhållande och provocerande tidstypisk rulle med tydliga brister i både story och skådespeleri. Dess största merit torde vara att den banade väg för "Easy Rider".
B-filmskungen Roger Corman regisserar, och redan under filmens inledning står det klart att "De vilda änglarna" är ett stycke hederlig exploitation komplett med uselt skådespeleri och loopad arkivrock på ljudbandet.
Den tunna handlingen är mest en ursäkt för att låta titelns änglar åka runt och slåss, knarka, supa och bete sig allmänt illa, och tar sin början när gängmedlemmen Loser (Bruce Dern) efter ett handgemäng med några mexikanska bilmekaniker skottskadas och infångas av snuten.
Fondas gängledare (subtilt döpt Heavenly Blues) verkar ta det hela med ro, och vem kan egentligen förebrå honom när han har självaste Nancy Sinatra som sitt main squeeze. Losers flickvän börjar dock snart bli hysterisk, och Blues utarbetar därför en plan för att frita honom från ett polisbevakat sjukhus.
Tyvärr sträcker sig planen inte längre än själva räddningsaktionen, vilket kort därefter resulterar i Losers död då knuttarnas sjukvårdskunskaper är något bristande. Detta leder fram till filmens klimax, en begravningsscen som spårar ur ganska duktigt och är en av anledningarna till att "De vilda änglarna" totalförbjöds eller censurerades kraftigt i ett flertal länder.
Det är inte svårt att förstå varför filmen upplevdes som kontroversiell och omoralisk på 60-talet. Dess hjältar är en rasistisk, våldsam och ouppfostrad pöbel som inte utför en enda omtänksam eller moralisk handling under berättelsens gång.
Men bortom kontroversen finns det inte så mycket till film kvar. Peter Fonda är okej i huvudrollen, men hopplöst felcastad. Det går helt enkelt inte att köpa en smal och inåtvänd hippieliknande typ som ledare för ett brutalt mc-gäng. Nancy Sinatra ser cool ut i mc-jacka, men är ju ingen skådespelare att tala om.
Som b-film får man ta "De vilda änglarna" för vad den är. En stundtals underhållande och provocerande tidstypisk rulle med tydliga brister i både story och skådespeleri. Dess största merit torde vara att den banade väg för "Easy Rider".
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. De riktiga Hells Angels stämde Roger Corman då de ansåg att de blivit negativt porträtterade i filmen.
2. Detta trots att flera riktiga HA-medlemmar användes som statister.
3. Fonda var ursprungligen tänkt att spela rollen som Loser, men blev uppflyttad ett pinnhål när tilltänkte huvudrollsinnehavaren George Chakiris avlägsnades från projektet.
2. Detta trots att flera riktiga HA-medlemmar användes som statister.
3. Fonda var ursprungligen tänkt att spela rollen som Loser, men blev uppflyttad ett pinnhål när tilltänkte huvudrollsinnehavaren George Chakiris avlägsnades från projektet.
JOEL FORNBRANT (2009-09-06)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Fonda (7)
Peter Fonda (7)
