Tjuren från Auschwitz
FILMENAndra världskriget, koncentrationsläger och boxning kanske låter kanske som en otippad blandning av teman, men elementen utgör tillsammans grunden för "Viljans seger" från 1989. Willem Dafoe spelar här en grekisk jude tillika boxningsmästare som år 1943 tillsammans med sin familj och många andra deporteras till dödslägrens moder, Auschwitz. Filmen är för sin tid en ganska realistisk andra världskrigsskildring, men vissa berättelseelement känns lite väl fantastiska för att höra hemma i något som är "based on a true story".
Efter en kort prolog i Grekland bär det medelst tåg av mot Auschwitz, där hårt arbete, misshandel och summariska avrättningar väntar Salamo Arouch (Dafoe) med familj. Det är en historia vi sett och hört många gångar, och det blir tyvärr svårare att känna för karaktärerna på grund av ingående förkunskaper. Men det är ur skildringen av de dagliga rutinerna i lägret som regissören Robert M. Young får fram de bästa scenerna, då allt från kostym till studio och verkliga miljöer har en detaljerad autencitet.
Salamo träffar på en zigenare (Edward James Olmos) som fungerar som barackföreståndare/tillförordnad slavdrivare, och sakta börjar en vänskap växa fram. Och nazisterna blir naturligtvis snart varse krutet i våra hjältars nävar, varpå de i utbyte mot vissa förmåner bokar honom i en serie brutala boxningsmatcher mot andra fångar. Samtidigt måste Salamo ta hand om sin gamle far (Robert Loggia) och kärleksintresset Allegra (Wendy Gazelle), som har en egen parallell story.
Det är här någonstans som filmen börjar bli ofokuserad, som om man inte vetat vilken historia man ska koncentrera sig på. Vi förutsätter att Salamo med hjälp av sina boxningskunskaper ska överleva vistelsen i lägret, men fighterna visar sig vara endast ett sidospår i en berättelse som är i behov av ett stramare upplägg. Huvudpersonens överlevnad är i slutänden inte beroende av hans handlingar, vilket berövar "Viljans seger" sin narrativa udd.
Och för att vara med i en historia med sanningsanspråk är den stackars Salamo med om lite väl mycket. Han boxas inför nazistpampar, är med om ett bombattentat och bevittnar slutligen Auschwitz-ledningens sammanbrott på armslängds avstånd.
"Viljans seger" är lyckad i sin skildring av vardagen i ett koncentrationsläger och innehåller fint skådespeleri, men saknar akut en stringent story. En sådan hade kanske inneburit en ännu mer osannolik histoia, men det hade utan tvekan varit värt att offra "true story"-anspråken för att nå dit.
Efter en kort prolog i Grekland bär det medelst tåg av mot Auschwitz, där hårt arbete, misshandel och summariska avrättningar väntar Salamo Arouch (Dafoe) med familj. Det är en historia vi sett och hört många gångar, och det blir tyvärr svårare att känna för karaktärerna på grund av ingående förkunskaper. Men det är ur skildringen av de dagliga rutinerna i lägret som regissören Robert M. Young får fram de bästa scenerna, då allt från kostym till studio och verkliga miljöer har en detaljerad autencitet.
Salamo träffar på en zigenare (Edward James Olmos) som fungerar som barackföreståndare/tillförordnad slavdrivare, och sakta börjar en vänskap växa fram. Och nazisterna blir naturligtvis snart varse krutet i våra hjältars nävar, varpå de i utbyte mot vissa förmåner bokar honom i en serie brutala boxningsmatcher mot andra fångar. Samtidigt måste Salamo ta hand om sin gamle far (Robert Loggia) och kärleksintresset Allegra (Wendy Gazelle), som har en egen parallell story.
Det är här någonstans som filmen börjar bli ofokuserad, som om man inte vetat vilken historia man ska koncentrera sig på. Vi förutsätter att Salamo med hjälp av sina boxningskunskaper ska överleva vistelsen i lägret, men fighterna visar sig vara endast ett sidospår i en berättelse som är i behov av ett stramare upplägg. Huvudpersonens överlevnad är i slutänden inte beroende av hans handlingar, vilket berövar "Viljans seger" sin narrativa udd.
Och för att vara med i en historia med sanningsanspråk är den stackars Salamo med om lite väl mycket. Han boxas inför nazistpampar, är med om ett bombattentat och bevittnar slutligen Auschwitz-ledningens sammanbrott på armslängds avstånd.
"Viljans seger" är lyckad i sin skildring av vardagen i ett koncentrationsläger och innehåller fint skådespeleri, men saknar akut en stringent story. En sådan hade kanske inneburit en ännu mer osannolik histoia, men det hade utan tvekan varit värt att offra "true story"-anspråken för att nå dit.
EXTRAMATERIALET
Finns inget.
TRE SAKER
1. Titeln (originaltitel "Triumph of the Spirit") är en uppenbar anspelning på Leni Riefenstahls "Viljans triumf".
2. Filmen är den första någonsin som spelats in på plats i Auschwitz.
3. Av sin seniga kroppshydda att döma låg Dafoe i hårdträning inför den här rollen, men hade det skadat med några timmar i solariet? Han är blek som en albino.
2. Filmen är den första någonsin som spelats in på plats i Auschwitz.
3. Av sin seniga kroppshydda att döma låg Dafoe i hårdträning inför den här rollen, men hade det skadat med några timmar i solariet? Han är blek som en albino.
JOEL FORNBRANT (2009-10-20)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Willem Dafoe (28)
Willem Dafoe (28)
