90-talsunderhållning av klassiskt snitt
FILMENJag tror inte att jag ens under pistolhot skulle komma ihåg att efterföljaren till "Nöjesmassakern" hette "Tack för kaffet!", men givetvis minns jag serien. Oväntat väl dessutom.
Det var alltså Sven Melander, Åke Cato och Gösta Engström som utan Jon Skolmen (som hade andra åtaganden) som följde upp succén "Nöjesmassakern" med åtta 25-minutersprogram under namnet "Tack för kaffet!" 1990. Konceptet är i princip detsamma - sketcher inför publik varvas med inspelade sketcher och varje program har en gäst som medverkar i några sketcher och sjunger en låt eller två, i nästan alla fall en välbekant låt som fått en ny, humoristisk text.
Det originella med "Tack för kaffet!" är en rund scenkuliss med fyra olika "rum" som kan roteras för att snabbt skapa nya miljöer. I en sketch går Sven och Gösta genom dörrarna och lyckas få till tre skämt i tre olika miljöer på någon minut.
Nivån på underhållningen är till större delen ordvitsar varvade med spritskämt och lättare parodier på tv-program, och det håller ganska väl än idag. Det är lättsam underhållning av gammalt snitt och egentligen inte så värst annorlunda det som gjorts i till exempel "Hey Baberiba" och "Fredag hela veckan".
Mycket är så klart återkommande karaktärer. Sven och Åke spelar ett antal par; bönderna Jöns och Jöns, kockarna Verner och Verner, bagarna Preben och Preben och drinkblandarna Johnny och Johnny. De spelar till och med Mutti och Mutti som är Verner och Verners mammor... Det kan verka lite tjatigt, men intressant nog får de in en rolig variation speciellt när Jöns och Jöns hamnar i "Matrutan".
Sven Melander tar störst plats, dels som programmets värd och dels som den omåttligt populära Steve med Lloyden. Det var väl i den här serien Steve introducerades och man riktigt märker hur han blir allt mer populär ju längre tiden går. Till slut räcker det med att han visar sig så får han jubel. Ett riktigt genomslag.
Annars tycker jag att Svens fnösketorra kursledare för Landstinget som visar hur man bland annat kopierar papper, svarar i telefon eller sjukanmäler sig är den roligaste karaktären av alla. Så jäkla torr!
Bland gästerna finns Björn Skifs (som troligen introducerade sin karaktär med den smånervösa dalmasen här), Charlotte Strandberg, Pernilla Wahlgren, Ulf Eklund, Görel Crona, Kim Anderzon och Carina Lidbom.
Summan av kardemumman är en ganska rolig nostalgitripp nästan 20 år tillbaka i tiden.
Det var alltså Sven Melander, Åke Cato och Gösta Engström som utan Jon Skolmen (som hade andra åtaganden) som följde upp succén "Nöjesmassakern" med åtta 25-minutersprogram under namnet "Tack för kaffet!" 1990. Konceptet är i princip detsamma - sketcher inför publik varvas med inspelade sketcher och varje program har en gäst som medverkar i några sketcher och sjunger en låt eller två, i nästan alla fall en välbekant låt som fått en ny, humoristisk text.
Det originella med "Tack för kaffet!" är en rund scenkuliss med fyra olika "rum" som kan roteras för att snabbt skapa nya miljöer. I en sketch går Sven och Gösta genom dörrarna och lyckas få till tre skämt i tre olika miljöer på någon minut.
Nivån på underhållningen är till större delen ordvitsar varvade med spritskämt och lättare parodier på tv-program, och det håller ganska väl än idag. Det är lättsam underhållning av gammalt snitt och egentligen inte så värst annorlunda det som gjorts i till exempel "Hey Baberiba" och "Fredag hela veckan".
Mycket är så klart återkommande karaktärer. Sven och Åke spelar ett antal par; bönderna Jöns och Jöns, kockarna Verner och Verner, bagarna Preben och Preben och drinkblandarna Johnny och Johnny. De spelar till och med Mutti och Mutti som är Verner och Verners mammor... Det kan verka lite tjatigt, men intressant nog får de in en rolig variation speciellt när Jöns och Jöns hamnar i "Matrutan".
Sven Melander tar störst plats, dels som programmets värd och dels som den omåttligt populära Steve med Lloyden. Det var väl i den här serien Steve introducerades och man riktigt märker hur han blir allt mer populär ju längre tiden går. Till slut räcker det med att han visar sig så får han jubel. Ett riktigt genomslag.
Annars tycker jag att Svens fnösketorra kursledare för Landstinget som visar hur man bland annat kopierar papper, svarar i telefon eller sjukanmäler sig är den roligaste karaktären av alla. Så jäkla torr!
Bland gästerna finns Björn Skifs (som troligen introducerade sin karaktär med den smånervösa dalmasen här), Charlotte Strandberg, Pernilla Wahlgren, Ulf Eklund, Görel Crona, Kim Anderzon och Carina Lidbom.
Summan av kardemumman är en ganska rolig nostalgitripp nästan 20 år tillbaka i tiden.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. Jag trodde i min enfald att saker och ting hade ordnat upp sig 1990 men icke... Kläderna folk har på sig är riktigt hemska. Först tror jag att Sven Melanders rosa/lila, spräckliga kavaj är ett skämt, att han fulat till sig, men sen inser jag att den är på riktigt, och många av de andra plaggen, om än lite stilrenare, är knappt bättre de...
2. Några inspelade sketcher avbryts när de kommer av sig och börjar garva, men de är ändå kvar i programmen. Det är lite befriande, även om det förmodligen vittnar om en tajt budget.
3. Gösta Engström verkar i sin natur vara "den sävliga Stockholmaren", en liten märklig kombination som dock är skön. Gösta har inga roller på sin IMDB-lista sedan "Naken" (2000). Tycker det är dags för en comeback i något bra sammanhang snart.
2. Några inspelade sketcher avbryts när de kommer av sig och börjar garva, men de är ändå kvar i programmen. Det är lite befriande, även om det förmodligen vittnar om en tajt budget.
3. Gösta Engström verkar i sin natur vara "den sävliga Stockholmaren", en liten märklig kombination som dock är skön. Gösta har inga roller på sin IMDB-lista sedan "Naken" (2000). Tycker det är dags för en comeback i något bra sammanhang snart.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Sven Melander (4)
Sven Melander (4)
