Festen som varade i tre år
FILMENVeckan då jag skriver den här texten är lite speciell för på Galenskaparna After Shaves Facebook-sida innehar jag "toppkommentaren" på ett av deras inlägg. Min kommentar, med ett smalt citat ur deras digra katalog, har gillats av flest besökare, vilket är en fånig sak att vara stolt över, men samtidigt är jag det. Det lär väl ha framgått av alla mina texter på den här sidan att jag är ett stort fan.
Det ligger mig ju lite i fatet också eftersom det lätt kan bli en överkonsumtion. Jag har kanske sett några av gängets produktioner ett par gånger för mycket, för ett sådant här reprisupplägg som scenversionen av "30-årsfesten" är ger dessvärre inte jättemycket för ett fan av min kaliber. Det bevisade redan boxutgåvan som figurerade som rörligt programblad inför premiären av kalaset 11 september 2012. Även om det är roligt material, kronologiskt samlat från första gemensamma produktionen "Skruven är lös" 1982 till "Hagmarks konditori" 2011 och utvalt år för år, så blev det lite mastigt och upprepande.
I scenföreställningen blir det lite annorlunda. Den ursprungliga sju man starka ensemblen är numera bara fem efter Peter Rangmars död i mitten av 90-talet och Kerstin Granlunds avhopp från scenerna. Det betyder att urvalet delvis är anpassat efter detta och att framförandena i synnerhet är justerade utifrån de medlemmar som är kvar. Plötsligt är det Claes Eriksson som ackompanjerar Per Fritzell när han som hembygdföreningens ordförande Torgny Assarsson framför ett gammal skillingtryck i stället för Kerstin. Det är Anders Eriksson som spelar Perry i "Herrboutiquen" i stället för Peter och det är Claes som diskuterar effektivitet med Anders i utdraget från "Lyckad nedfrysning av herr Moro" i stället för att vara en tyst bakgrundsfigur medan Peter håller låda. Sådana små detaljer finns här och där vilket gör numren lite mer unika förstås.
Föreställningen är indelad i två akter och varje akt inleds med ett videokollage som samlar ihop Kerstins respektive Peters kanske mest minnesvärda bitar så de är ju faktiskt med på kalaset på ett sätt. Kollagen är dessutom väldigt bra.
Annat som känns annorlunda är att vissa karaktärer förändrats lite från hur de ursprungligen var. Ovan nämnda Assarsson får bara sämre och sämre hållning och mer kli på snoppen för varje gång han syns i rutan och vissa av hans karaktärsdrag har smittat av sig på den i original så nedtonade träningsoverallsekiperade husvagnsägaren, en annan av Pers karaktärer. Det är väl sådant som händer när man har en publik att spela mot och man märker vad som drar hem de stora skratten. Och publik hade de ju - 206 814 besökare under de tre år (!) som kalaset pågick.
Föreställningen känns som en bra avvägd blandning av revysketcher, sånger, finurligheter och det oväntade (Claes trollerinummer och Les garçons de la plages akrobatik). Och den melankoliska avslutningen med "Sitter vi här igen om femtio år?" får en djupare innebörd som avslutning på ett kalas som sammanfattat en numera över 30 år lång gemensam karriär.
Gillar man Galenskaparna After Shave, men har kanske inte samma blykoll som jag, lär man gilla denna utgåva. För min del inväntar jag nästa helt nya produktion i stället. Trots att detta är kul och bra.
Det ligger mig ju lite i fatet också eftersom det lätt kan bli en överkonsumtion. Jag har kanske sett några av gängets produktioner ett par gånger för mycket, för ett sådant här reprisupplägg som scenversionen av "30-årsfesten" är ger dessvärre inte jättemycket för ett fan av min kaliber. Det bevisade redan boxutgåvan som figurerade som rörligt programblad inför premiären av kalaset 11 september 2012. Även om det är roligt material, kronologiskt samlat från första gemensamma produktionen "Skruven är lös" 1982 till "Hagmarks konditori" 2011 och utvalt år för år, så blev det lite mastigt och upprepande.
I scenföreställningen blir det lite annorlunda. Den ursprungliga sju man starka ensemblen är numera bara fem efter Peter Rangmars död i mitten av 90-talet och Kerstin Granlunds avhopp från scenerna. Det betyder att urvalet delvis är anpassat efter detta och att framförandena i synnerhet är justerade utifrån de medlemmar som är kvar. Plötsligt är det Claes Eriksson som ackompanjerar Per Fritzell när han som hembygdföreningens ordförande Torgny Assarsson framför ett gammal skillingtryck i stället för Kerstin. Det är Anders Eriksson som spelar Perry i "Herrboutiquen" i stället för Peter och det är Claes som diskuterar effektivitet med Anders i utdraget från "Lyckad nedfrysning av herr Moro" i stället för att vara en tyst bakgrundsfigur medan Peter håller låda. Sådana små detaljer finns här och där vilket gör numren lite mer unika förstås.
Föreställningen är indelad i två akter och varje akt inleds med ett videokollage som samlar ihop Kerstins respektive Peters kanske mest minnesvärda bitar så de är ju faktiskt med på kalaset på ett sätt. Kollagen är dessutom väldigt bra.
Annat som känns annorlunda är att vissa karaktärer förändrats lite från hur de ursprungligen var. Ovan nämnda Assarsson får bara sämre och sämre hållning och mer kli på snoppen för varje gång han syns i rutan och vissa av hans karaktärsdrag har smittat av sig på den i original så nedtonade träningsoverallsekiperade husvagnsägaren, en annan av Pers karaktärer. Det är väl sådant som händer när man har en publik att spela mot och man märker vad som drar hem de stora skratten. Och publik hade de ju - 206 814 besökare under de tre år (!) som kalaset pågick.
Föreställningen känns som en bra avvägd blandning av revysketcher, sånger, finurligheter och det oväntade (Claes trollerinummer och Les garçons de la plages akrobatik). Och den melankoliska avslutningen med "Sitter vi här igen om femtio år?" får en djupare innebörd som avslutning på ett kalas som sammanfattat en numera över 30 år lång gemensam karriär.
Gillar man Galenskaparna After Shave, men har kanske inte samma blykoll som jag, lär man gilla denna utgåva. För min del inväntar jag nästa helt nya produktion i stället. Trots att detta är kul och bra.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. 245 föreställningar blev det totalt, i både Göteborg och Stockholm.
2. Exakt lika många unika dansbandslåtar med improviserade Spånez blev det, och varje låt kunde köpas på CD i foajén direkt efter föreställningen.
3. När jag recenserade "30-årsfesten" 2012 skrev jag att jag fick "en molande känsla av att [festen] också är ett avslut". Så har det inte blivit. Ensemblen turnerade runt lite med en tombolahjulsvariant av föreställningen medan Claes Eriksson skrev på den nya produktionen "Spargrisarna kan rädda världen" som hade premiär hösten 2015. Än är det inte slut.
2. Exakt lika många unika dansbandslåtar med improviserade Spånez blev det, och varje låt kunde köpas på CD i foajén direkt efter föreställningen.
3. När jag recenserade "30-årsfesten" 2012 skrev jag att jag fick "en molande känsla av att [festen] också är ett avslut". Så har det inte blivit. Ensemblen turnerade runt lite med en tombolahjulsvariant av föreställningen medan Claes Eriksson skrev på den nya produktionen "Spargrisarna kan rädda världen" som hade premiär hösten 2015. Än är det inte slut.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
