Kärleksfullt sammansatt om geniet Ramel
FILMENVarje gång jag stöter på något av Povel Ramel blir jag påmind om vilket geni han var, hur unik han var och egentligen fortfarande är inom den svenska nöjesindustrin och vilken fantastisk musiker och kompositör han var. Den här kärleksfullt sammansatta boxen av familjen Ramel bevisar det om och om igen.
Huvudinnehållet är två revyer och shower som får representera den sidan av Ramel. "Sommarentusiasterna" (1968) är en revy i två akter där den första akten utspelar sig i korgen till en luftballong där tre män spelade av Martin Ljung, Stig Grybe och Sune Mangs svävar runt till synes utan att aldrig komma fram till var de nu ska komma fram. Då och då dyker det upp andra figurer i form av skrattmåsar och änglar, men mest är det just bara dessa gubbar. En övergripande story bryts av med kortare skämt och en del sånger. I den andra akten är vi i stället på franska Rivieran där Povel Ramel sitter. Den här akten är betydligt mer musikfylld och Ramel gör några i vanlig ordning komplicerade nummer med Wenche Myhre. Mot slutet av akten blir det andra revynummer som inte har någon relation till den övergripande historien.
När jag ser revyn tänker jag att det inte verkar finnas något riktigt spår i revyn, men det ska visa sig att det mest knyts ihop på ett tjusigt sätt. Den här typen av revyer hör till en annan tid och stundtals känns det lite för gammalt, men samtidigt kan jag inte låta bli att faktiskt bli underhållen. Det är bra och det är roligt.
"PoW Show II" (1974) är å sin sida en nästan helt och hållet sångbaserad krogshow där Povel och Wenche Myhre sjunger en rad annorlunda kärleksvisor, för kärleken är temat för föreställningen. Här finns till exempel visan om gubben Julin och gumman Kristin som de flesta säkert hört, och vad jag skulle vilja kalla för Sveriges första raplåt - "Jag diggar dig". Likt "Sommarentusiasterna" finns det delar i föreställningen som känns lite gamla, men även här finns det mycket bra och föreställningen flyter på på ett oerhört smidigt sätt. Välskrivet med andra ord.
Jag rekommenderar dock att slå på den svenska textningen på båda föreställningarna för ljudet är lite si så där, vilket mest har att göra med de begränsade uppmickningsmöjligheterna på den här tiden. Jag undrar hur mycket besökarna faktiskt hörde. Stort plus för att textningen finns med, även om den inte riktigt hinner med alla rader.
Huvudinnehållet är två revyer och shower som får representera den sidan av Ramel. "Sommarentusiasterna" (1968) är en revy i två akter där den första akten utspelar sig i korgen till en luftballong där tre män spelade av Martin Ljung, Stig Grybe och Sune Mangs svävar runt till synes utan att aldrig komma fram till var de nu ska komma fram. Då och då dyker det upp andra figurer i form av skrattmåsar och änglar, men mest är det just bara dessa gubbar. En övergripande story bryts av med kortare skämt och en del sånger. I den andra akten är vi i stället på franska Rivieran där Povel Ramel sitter. Den här akten är betydligt mer musikfylld och Ramel gör några i vanlig ordning komplicerade nummer med Wenche Myhre. Mot slutet av akten blir det andra revynummer som inte har någon relation till den övergripande historien.
När jag ser revyn tänker jag att det inte verkar finnas något riktigt spår i revyn, men det ska visa sig att det mest knyts ihop på ett tjusigt sätt. Den här typen av revyer hör till en annan tid och stundtals känns det lite för gammalt, men samtidigt kan jag inte låta bli att faktiskt bli underhållen. Det är bra och det är roligt.
"PoW Show II" (1974) är å sin sida en nästan helt och hållet sångbaserad krogshow där Povel och Wenche Myhre sjunger en rad annorlunda kärleksvisor, för kärleken är temat för föreställningen. Här finns till exempel visan om gubben Julin och gumman Kristin som de flesta säkert hört, och vad jag skulle vilja kalla för Sveriges första raplåt - "Jag diggar dig". Likt "Sommarentusiasterna" finns det delar i föreställningen som känns lite gamla, men även här finns det mycket bra och föreställningen flyter på på ett oerhört smidigt sätt. Välskrivet med andra ord.
Jag rekommenderar dock att slå på den svenska textningen på båda föreställningarna för ljudet är lite si så där, vilket mest har att göra med de begränsade uppmickningsmöjligheterna på den här tiden. Jag undrar hur mycket besökarna faktiskt hörde. Stort plus för att textningen finns med, även om den inte riktigt hinner med alla rader.
EXTRAMATERIALET
På den första skivan finns 22 pärlor från Povels gedigna arkiv och det är just pärlor. Det mesta har man förmodligen sett eller hört på ett eller annat vis tidigare, men det är svenska klassiker alltihop. Speciellt här får man ta del av Povel Ramels storhet både som kompositör och textförfattare. Knäppa låtar som "Lingonben" och "Karl Nilsson" där en gammal man berättar om sitt minst sagt tråkiga liv, blandas med monologer och sketcher som Martin Ljungs paradnummer om den svaga Viking. Även om det är centrerat kring 60- och 70-talet får man ta del av Povels bredd.
På den andra skivan finns helt annat extramaterial. Inledningsvis ett ganska långt intervjublock med Johan Ulveson, Anders Edenroth, Maria Lundqvist, Charlott Strandberg, Grynet Molvig, Gunwer Bergkvist och Claes Eriksson som ger sin sida av Povel, utifrån samarbeten och inspiration. Det är sakligt presenterat och väldigt fint. Samma sak gäller nästa intervjublock som är med familjen - fru Susanna, och barnen Mikael och Lotta. Här kommer möjligtvis lite mer om den privata Povel Ramel fram. Sedan finns det ytterligare intervjuer från förr, det vill säga när nyhetsprogrammen uppmärksammade att en ny produktion var på gång. Det är förstås som att kliva in i en helt annan värld eftersom tv gjordes på ett helt annat sätt då. Avslutningsvis finns några privata filmer ur Povels arkiv.
Dessutom ingår det ett välskrivet häfte i boxen signerat Stefan Wermelin och Staffan Schöier. Här får vi bakgrundsinformation till de två huvudinslagen. Läsvärt och ett mycket bra komplement till alltihop.
På den andra skivan finns helt annat extramaterial. Inledningsvis ett ganska långt intervjublock med Johan Ulveson, Anders Edenroth, Maria Lundqvist, Charlott Strandberg, Grynet Molvig, Gunwer Bergkvist och Claes Eriksson som ger sin sida av Povel, utifrån samarbeten och inspiration. Det är sakligt presenterat och väldigt fint. Samma sak gäller nästa intervjublock som är med familjen - fru Susanna, och barnen Mikael och Lotta. Här kommer möjligtvis lite mer om den privata Povel Ramel fram. Sedan finns det ytterligare intervjuer från förr, det vill säga när nyhetsprogrammen uppmärksammade att en ny produktion var på gång. Det är förstås som att kliva in i en helt annan värld eftersom tv gjordes på ett helt annat sätt då. Avslutningsvis finns några privata filmer ur Povels arkiv.
Dessutom ingår det ett välskrivet häfte i boxen signerat Stefan Wermelin och Staffan Schöier. Här får vi bakgrundsinformation till de två huvudinslagen. Läsvärt och ett mycket bra komplement till alltihop.
TRE SAKER
1. I den första akten av "Sommarentusiasterna" sjunger Birgitta Andersson en liten visa där hon trallar delar av texten men de ord hon faktiskt sjunger bildar tillsammans en otroligt morbid historia. Finurligt och otroligt kul.
2. Bland pärlorna finns det ett litet inslag från en "Skavlan"-liknande tv-program med Lasse Holmqvist där Ingmar Bergman uttrycker sin stora kärlek för Povel Ramel och framför allt för "Gräsänklingblues" som Ramel sedan framför på ett exemplariskt vis.
3. I arkivet finns Povel Ramel-filmerna "I dur och skur" och "Hoppsan!" recenserade sedan tidigare.
2. Bland pärlorna finns det ett litet inslag från en "Skavlan"-liknande tv-program med Lasse Holmqvist där Ingmar Bergman uttrycker sin stora kärlek för Povel Ramel och framför allt för "Gräsänklingblues" som Ramel sedan framför på ett exemplariskt vis.
3. I arkivet finns Povel Ramel-filmerna "I dur och skur" och "Hoppsan!" recenserade sedan tidigare.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
