Ensemblens svagaste föreställning hittills
FILMEN"Spargrisarna kan rädda världen" är enligt omslaget en "väldigt ny revy" från veteranerna Galenskaparna After Shave. Precis som den förra revyn "Hagmans konditori" är det blott fyra av de ursprungliga sju ensemblemedlemmarna som står på scenen. Per Fritzell tog ett sabbatsår från scenen, men fanns med som inhoppande reserv för Knut Agnred som emellanåt behövde vila upp sig på grund av ett krånglade hjärta. Alltså är det Knut, Claes Eriksson, Anders Eriksson och Jan Rippe som syns i denna tvådelade revy i tre akter.
Omslaget gör även gällande att det inte finns något specifikt tema i revyn utan att det är en klassisk nummerrevy rakt upp och ned. Det är kanske en liten brist då jag nog utan tvekan vill kalla detta för deras sämsta revy hittills. Hur hårt det än låter så är det inte samma sak som att revyn är usel, men den är i jämförelse med gängets absolut starkaste stunder tämligen svag. Dock tycker jag att det finns ett visst återkommande tema om konsumtionssamhällets slit och släng och jakt efter det senaste. Den första akten utspelar sig på en återvinningsstation och akt två inleds med en rolig sketch med överklassgubbar som på bästa Monty Python-vis försöker överträffa varandra med grejer de köpt.
Men sedan tar det egentligen slut på återkommande teman. Två sketcher avhandlar YouTubers och Hipsters men ingen av dem träffar speciellt rätt utan känns mer som en äldre generation gör sig roliga över moderna företeelser utan någon riktig poäng med det hela. Då är det roligare när GAS gör det de alltid gjort bäst. Till exempel när Claes i en monolog får vrida och vända på ord och dessutom smyga in en liten politisk kommentar. Eller när bröderna Eriksson rastar var sin märklig hund i en sketch som lika gärna kunde ha varit med i någon av de allra tidigaste revyerna (och det är ett positivt betyg!) eller varför inte när Claes som psykolog får bota Jan som är rädd för nutiden, vilket åter igen är ett exempel på ord-vrid-och-vändandet.
En av de roligaste sketcherna innehåller även den enda kvinnokaraktären i föreställningen, där Knut gestaltar en riktigt sur dam under en husvisning. I princip har hon/han bara en replik men det blir riktigt roligt. Så det finns ändå en del skoj i föreställningen men i ett större perspektiv är det en axelryckning som inte hör till de produktioner från gruppen som jag kommer att plocka ut ur hyllan och se om i framtiden.
Omslaget gör även gällande att det inte finns något specifikt tema i revyn utan att det är en klassisk nummerrevy rakt upp och ned. Det är kanske en liten brist då jag nog utan tvekan vill kalla detta för deras sämsta revy hittills. Hur hårt det än låter så är det inte samma sak som att revyn är usel, men den är i jämförelse med gängets absolut starkaste stunder tämligen svag. Dock tycker jag att det finns ett visst återkommande tema om konsumtionssamhällets slit och släng och jakt efter det senaste. Den första akten utspelar sig på en återvinningsstation och akt två inleds med en rolig sketch med överklassgubbar som på bästa Monty Python-vis försöker överträffa varandra med grejer de köpt.
Men sedan tar det egentligen slut på återkommande teman. Två sketcher avhandlar YouTubers och Hipsters men ingen av dem träffar speciellt rätt utan känns mer som en äldre generation gör sig roliga över moderna företeelser utan någon riktig poäng med det hela. Då är det roligare när GAS gör det de alltid gjort bäst. Till exempel när Claes i en monolog får vrida och vända på ord och dessutom smyga in en liten politisk kommentar. Eller när bröderna Eriksson rastar var sin märklig hund i en sketch som lika gärna kunde ha varit med i någon av de allra tidigaste revyerna (och det är ett positivt betyg!) eller varför inte när Claes som psykolog får bota Jan som är rädd för nutiden, vilket åter igen är ett exempel på ord-vrid-och-vändandet.
En av de roligaste sketcherna innehåller även den enda kvinnokaraktären i föreställningen, där Knut gestaltar en riktigt sur dam under en husvisning. I princip har hon/han bara en replik men det blir riktigt roligt. Så det finns ändå en del skoj i föreställningen men i ett större perspektiv är det en axelryckning som inte hör till de produktioner från gruppen som jag kommer att plocka ut ur hyllan och se om i framtiden.
EXTRAMATERIALET
Det finns inget extramaterial på utgåvan, vilket är mycket trist. Tidigare utgåvor har uteslutande haft någonting, och i och med att Galenskaparna After Shave spelar in varenda föreställning för eget bruk hade det varit enkelt för dem att klippa ihop något block med lite udda händelser, eller varför inte något av Per Fritzells inhopp.
TRE SAKER
1. Jag var faktiskt och såg en av de sista föreställningarna av "Spargrisarna kan rädda världen" live på Lorensbergsteatern i Göteborg 2016. Det var första gången sedan jag såg "Cyklar" i Stockholm i mitten av 80-talet som jag såg en sådan här typ av föreställning med ensemblen. Det var en rolig upplevelse. I numret med Spindelmännen slutade Knuts mikrofon att fungera så han fick skrika högt eller stå extremt när de andra för att höras. En underhållande "blooper" live.
2. I den första akten återser vi en kär gammal bekant från förr, Anders Erikssons sköna karaktär Spanar'n.
3. Givetvis innehåller föreställningen en massa musik där den irriterande men trallvänliga "Melloland" är den som sjunger i skallen långt efter man sett klart skivan.
2. I den första akten återser vi en kär gammal bekant från förr, Anders Erikssons sköna karaktär Spanar'n.
3. Givetvis innehåller föreställningen en massa musik där den irriterande men trallvänliga "Melloland" är den som sjunger i skallen långt efter man sett klart skivan.
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Anders Eriksson (3)
Anders Eriksson (3)
