Punktering och motorstopp
FILMENMed facit i handen kan jag tycka att Claes Eriksson inte skulle gjort den här filmen. TV-serien "Macken" blev något av Galenskaparna After Shaves stora publika genombrott och fungerade så bra för att den utspelade sig i en sluten värld, en servicestation och bensinmack, där återkommande och unika kunder gick in och ut genom dörrarna samtidigt som de två mekande bröderna försökte mota undan planer på ett motorvägsbygge som skulle tvinga fram en rivning av macken.
Storyn har nu i modern tid, 30 år senare, gjort braksuccé då ensemblen möblerat om de sex avsnitten till en scenföreställning i två akter som kammat hem skrattsalvor och jubel från en nöjd publik. Det finns i och för sig ett inslag från filmen med i föreställningen och det är låten "Gôtt å leva" som i ett historiskt sammanhang är det enda av värde som filmen lämnat till eftervärlden. Låten är en klassiker för ensemblen, filmen är det inte.
Filmen inleds med en text om att det är "Del 7" vilket placerar oss tidsmässigt ganska tätt inpå händelserna i tv-serien, och inledningsvis är det förhållandevis likt med undantag för att vi är mer ute än inne. Men filmen ska snabbt ta oss långt bort från det skitiga verkstadsgolvet och dess myller av verktyg, plåt och besvärliga kunder. När Roy (Anders Eriksson) och Roger (Jan Rippe) tar semester hamnar de i ett roadtripäventyr där de ska lokalisera sin försvunna, och mer eller mindre okända far, Edvard, som är skyldig dem pengar i uteblivet underhåll som kan rädda bröderna från att gå i konkurs.
Resan tar dem först till Stockholm och sedan till Köpenhamn och det är hur mycket man än vrider och vänder på det inte "Macken". Det spretar och drar alldeles för långt bort från det som tv-serien bjöd på och det är faktiskt inte speciellt roligt eller bra.
Det är i mångt och mycket Anders Eriksson och Jan Rippes film. De andra ensemblemedlemmarna gör (med undantag för Kerstin) var sin roll och känns underutnyttjade. Claes Eriksson gör sin beiga Rolf som lyckas göra bort sig i vanlig ordning, Per Fritzell är husvagnsmannen Milton redo att ge iväg på semester, Per Ragnmar spelar mannen som letar efter sin vita Opel och Knut Agnred gör en i sammanhanget ny figur som är en mumlande man från Vägverket. Samtliga lämnas kvar vid bensinmacken och i stället är det skådespelare som Sven Melander, Laila Westersund, Magnus Härenstam, Charlotte Strandberg, Hans Alfredson och Gösta Krantz som vi ser och det känns också väldigt märkligt.
Nä, tyvärr är filmen "Macken" ett rostigt bottennapp i ensemblens digra utbud. Den har dessvärre heller inte åldrats med speciellt mycket värdighet sedan 1990, vilket gör den extra plågsam med moderna ögon.
Storyn har nu i modern tid, 30 år senare, gjort braksuccé då ensemblen möblerat om de sex avsnitten till en scenföreställning i två akter som kammat hem skrattsalvor och jubel från en nöjd publik. Det finns i och för sig ett inslag från filmen med i föreställningen och det är låten "Gôtt å leva" som i ett historiskt sammanhang är det enda av värde som filmen lämnat till eftervärlden. Låten är en klassiker för ensemblen, filmen är det inte.
Filmen inleds med en text om att det är "Del 7" vilket placerar oss tidsmässigt ganska tätt inpå händelserna i tv-serien, och inledningsvis är det förhållandevis likt med undantag för att vi är mer ute än inne. Men filmen ska snabbt ta oss långt bort från det skitiga verkstadsgolvet och dess myller av verktyg, plåt och besvärliga kunder. När Roy (Anders Eriksson) och Roger (Jan Rippe) tar semester hamnar de i ett roadtripäventyr där de ska lokalisera sin försvunna, och mer eller mindre okända far, Edvard, som är skyldig dem pengar i uteblivet underhåll som kan rädda bröderna från att gå i konkurs.
Resan tar dem först till Stockholm och sedan till Köpenhamn och det är hur mycket man än vrider och vänder på det inte "Macken". Det spretar och drar alldeles för långt bort från det som tv-serien bjöd på och det är faktiskt inte speciellt roligt eller bra.
Det är i mångt och mycket Anders Eriksson och Jan Rippes film. De andra ensemblemedlemmarna gör (med undantag för Kerstin) var sin roll och känns underutnyttjade. Claes Eriksson gör sin beiga Rolf som lyckas göra bort sig i vanlig ordning, Per Fritzell är husvagnsmannen Milton redo att ge iväg på semester, Per Ragnmar spelar mannen som letar efter sin vita Opel och Knut Agnred gör en i sammanhanget ny figur som är en mumlande man från Vägverket. Samtliga lämnas kvar vid bensinmacken och i stället är det skådespelare som Sven Melander, Laila Westersund, Magnus Härenstam, Charlotte Strandberg, Hans Alfredson och Gösta Krantz som vi ser och det känns också väldigt märkligt.
Nä, tyvärr är filmen "Macken" ett rostigt bottennapp i ensemblens digra utbud. Den har dessvärre heller inte åldrats med speciellt mycket värdighet sedan 1990, vilket gör den extra plågsam med moderna ögon.
EXTRAMATERIALET
En nästan timslång intervjufilm med alla i dag levande medlemmar i ensemblen, i regi av Ronny Svensson ligger med som extramaterial. Det är samma film som kompletterade boxen "Fem första filmerna" för tio år sedan.
Filmen ger lättare kommentarer till just de fem första filmerna, men ger även in liten historisk tillbakablick på ensemblen i stort och vad som definierar deras humor och humanism.
Värt att notera är att "Macken"-filmen inte omnämns i några överdrivet positiva ordalag.
Filmen ger lättare kommentarer till just de fem första filmerna, men ger även in liten historisk tillbakablick på ensemblen i stort och vad som definierar deras humor och humanism.
Värt att notera är att "Macken"-filmen inte omnämns i några överdrivet positiva ordalag.
TRE SAKER
1. Det exteriöra bilden av Roy's & Roger's Bilservice (ja, de amerikanska ägande-s:en ska vara där) känns väldigt mycket mer "på landet" än vad man fick intrycket av i själva tv-serien.
2. Flera av folket runt ensemblen, musiker och andra produktionsmedlemmar, kan förstås ses i mindre biroller. Mest notbar är gängets scenograf och grafiska guru Rolf Allan som spelar biltjuv med uppenbar trovärdighet.
3. Rent musikaliskt är filmen ganska skral på minnesvärda låtar. Utöver "Gôtt å leva" finns numret "Kärlek är större än bilar" och några låtar som mest ligger i bakgrunden.
2. Flera av folket runt ensemblen, musiker och andra produktionsmedlemmar, kan förstås ses i mindre biroller. Mest notbar är gängets scenograf och grafiska guru Rolf Allan som spelar biltjuv med uppenbar trovärdighet.
3. Rent musikaliskt är filmen ganska skral på minnesvärda låtar. Utöver "Gôtt å leva" finns numret "Kärlek är större än bilar" och några låtar som mest ligger i bakgrunden.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA