En annorlunda GAS-produktion
FILMENDet har nu gått elva år sedan Galenskaparna After Shave senast gjorde en långfilm, och då - 2006 - hade det gått nio år sedan den närmast föregående. Resultatet blev en annorlunda film. Till att börja med gör de inte huvudrollerna själva (i alla fall inte alla), det finns inga "gubbar" med knepiga dialekter och konstiga kläder (det närmaste vi kommer detta är att Per Fritzell lagt sig till med Pehr Gyllenhammars röst till sin karaktär), och det är inga sånger i filmen (okej, några är det).
Hur som helst är formen på filmen annorlunda, men attityden i den är klassisk GAS-tematik: den lille mannens kamp mot den store, vilket illustreras duktigt på omslaget. Det här är ett tema som återkommer i princip i alla deras produktioner, men som ändå aldrig blir tjatigt.
I den här filmen återspeglas Scandiaaffären, en ekonomisk härva runt millennieskiftet, då direktörerna på försäkringsbolaget Oden tjänat storkovan genom tveksamma metoder, men det är inget de erkänner. De flesta av dem är dock mycket nervösa för följderna, men vd:n Stig Roxby (Örjan Ramberg) har inga planer på att betala tillbaka pengarna och göra rätt för sig, som är det alternativ som läggs fram.
Bröderna Claes och Anders Eriksson spelar bröder även i filmen. Båda är lärare - Olle (Claes) undervisar i etik med fantasifulla metoder och Morgan (Anders) är passionerad musiklärare. Båda dras in i Oden-härvan genom deras gemensamma elev Viveka (Sofia Pekkari), som är dotter till kvinnan Morgan dejtar som i sin tur är ex-fru till Stig.
Morgan iklär sig då rollen som "Den enskilde medborgaren" och rör om ytterligare i Oden-grytan utan att egentligen göra speciellt mycket, men Stig och de andra blir allt mer nervösa och rådvilla. Vem är "Den enskilde medborgaren" egentligen? En tidning? En terroristorganisation?
Som sagt - det är en annorlunda GAS-film, speciellt som de flesta medlemmarna i ensemblen knappt är med i filmen, men det är fortfarande bra, smart och underhållande - precis som det brukar vara. "Den enskilde medborgaren" har dock en liten mellankolisk klang, både i bild och musik, vilket lägger ett sorts välbehövt allvar över filmen. Skämten är ganska nedtonade och tar inte några billiga genvägar till de snabba skratten. Känns kanske konstigt att säga, men det är en lite mer "mogen" film än vad man fått tidigare från GAS-ensemblen.
Hur som helst är formen på filmen annorlunda, men attityden i den är klassisk GAS-tematik: den lille mannens kamp mot den store, vilket illustreras duktigt på omslaget. Det här är ett tema som återkommer i princip i alla deras produktioner, men som ändå aldrig blir tjatigt.
I den här filmen återspeglas Scandiaaffären, en ekonomisk härva runt millennieskiftet, då direktörerna på försäkringsbolaget Oden tjänat storkovan genom tveksamma metoder, men det är inget de erkänner. De flesta av dem är dock mycket nervösa för följderna, men vd:n Stig Roxby (Örjan Ramberg) har inga planer på att betala tillbaka pengarna och göra rätt för sig, som är det alternativ som läggs fram.
Bröderna Claes och Anders Eriksson spelar bröder även i filmen. Båda är lärare - Olle (Claes) undervisar i etik med fantasifulla metoder och Morgan (Anders) är passionerad musiklärare. Båda dras in i Oden-härvan genom deras gemensamma elev Viveka (Sofia Pekkari), som är dotter till kvinnan Morgan dejtar som i sin tur är ex-fru till Stig.
Morgan iklär sig då rollen som "Den enskilde medborgaren" och rör om ytterligare i Oden-grytan utan att egentligen göra speciellt mycket, men Stig och de andra blir allt mer nervösa och rådvilla. Vem är "Den enskilde medborgaren" egentligen? En tidning? En terroristorganisation?
Som sagt - det är en annorlunda GAS-film, speciellt som de flesta medlemmarna i ensemblen knappt är med i filmen, men det är fortfarande bra, smart och underhållande - precis som det brukar vara. "Den enskilde medborgaren" har dock en liten mellankolisk klang, både i bild och musik, vilket lägger ett sorts välbehövt allvar över filmen. Skämten är ganska nedtonade och tar inte några billiga genvägar till de snabba skratten. Känns kanske konstigt att säga, men det är en lite mer "mogen" film än vad man fått tidigare från GAS-ensemblen.
EXTRAMATERIALET
Den finns en riktigt frikostig bakomfilm som extramaterial, där vi verkligen får kliva in bakom kulisserna, till och med i kulisserna. Under nästan en timme får vi en lite småskakig inblick i "Den enskilde medborgaren" likt en fluga på väggen.
En väsentlig skillnad mot andra bakomfilmer är att det inte är det vanliga "åh, det är så roligt att jobba med han och hon" utan att även filmandets baksidor skildras. Den eviga väntan, diskussioner med en bestämd regissör, hår på linsen och så vidare. Mycket fokus läggs på Claes regi och det är intressant att se hur det verkligen går till innan kameran rullar.
En välgjord dokumentär signerad Stina Eriksson. Eventuellt släktskap med Eriksson-bröderna är okänt.
I övrigt kan man njuta av låten "Hundra Ollar för en stig" med Sofia Pekkari.
En väsentlig skillnad mot andra bakomfilmer är att det inte är det vanliga "åh, det är så roligt att jobba med han och hon" utan att även filmandets baksidor skildras. Den eviga väntan, diskussioner med en bestämd regissör, hår på linsen och så vidare. Mycket fokus läggs på Claes regi och det är intressant att se hur det verkligen går till innan kameran rullar.
En välgjord dokumentär signerad Stina Eriksson. Eventuellt släktskap med Eriksson-bröderna är okänt.
I övrigt kan man njuta av låten "Hundra Ollar för en stig" med Sofia Pekkari.
TRE SAKER
1. GAS gör en liten "cover" i filmen då Anders karaktär jobbar på att bli analfabet för att slippa ta in information, typ löpsedlarnas "Stjärt-Ludde utmobbad ur 'Lägret'". Detta skämt var med i "En himla många program" men då var det Claes som ville bli av med läskunskapen, men jag måste säga att Anders metod är lite mer extrem.
2. Har du alltid tyckt att det är lite krystat och påklistrat när alla ska hälsa på varandra vid middagar etc? Claes Eriksson har dragit det till sin spets i en rolig scen i filmen.
3. Namnet "Oden" är givetvis valt med omsorg, precis som ortsnamnet "Rotum" i "Leif". Ni som sett den filmen vet vad jag menar.
2. Har du alltid tyckt att det är lite krystat och påklistrat när alla ska hälsa på varandra vid middagar etc? Claes Eriksson har dragit det till sin spets i en rolig scen i filmen.
3. Namnet "Oden" är givetvis valt med omsorg, precis som ortsnamnet "Rotum" i "Leif". Ni som sett den filmen vet vad jag menar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Ingvar Hirdwall (45)
Ingvar Hirdwall (45)
