Klassiska Fame får nytt liv

FILMEN

När "Fame" nu släpps på dvd får vi 15 minuter mer än vad vi fick när den gick på bio. Det kanske är läge att berätta att undertecknad inte sett originalversionen trots att det är en klassiker som kom 1980, året innan jag föddes. Däremot finns det kunnande om vad "Fame" handlar om tack vare andra upplevelser så som musikalen med Karl Dyall och Petra Nielsen. Nog om detta och åter till den nya versionen av den internationella succén som fick två Oscarsstatyetter.

Filmen handlar om eleverna vid New York School of Performing Arts. Den handlar om deras drömmar, ambitioner och om kampen för att finna sig själva och vägen till berömmelse.

Ska man se "Fame" så ska man göra det för att man vill se bra dans, musikaliska tonåringar och massa vånda och svett. Filmen har det klassiska upplägget där alla stereotyper finns representerade bland eleverna. Du har tjejen som går in för sin sak till hundra procent, killen som inte riktigt räcker till, tjejen som har pressen på sig hemifrån, den rika bruden vars föräldrar gör allt för att hon ska lyckas, killen från ghettot som bara är väldigt arg. Karaktärernas namn är ganska oväsentliga och när filmen är slut kan jag inte återge ett enda. Däremot vet jag vad de var bra på och vad de hade för funktion på skolan och i filmen. Det viktiga är mer att vi får ta del av personernas liv och deras hårda arbete.

Alla eleverna har någon form av problem på hemmafronten. Oftast är det föräldrar som vill för mycket för sina barn eller inte vill att de alls ska satsa på det de är bra på. Som sagt, vi har sett det förut, till exempel i "En värsting till syster". I "Fame" får vi följa eleverna från den dagen de söker till skolan tills att de tar sin examen. Filmen är uppdelad efter läsår och på grund av detta går det ganska fort och helt plötsligt går de sitt sista år. Ändå känns filmen seg men det är förmodligen för att det inte händer så mycket konkret. Filmen är mer av en transportsträcka fram till målet guidad av hårda men rättvisa lärare. "Fame" är ganska intetsägande, lam och väldigt seg. Man väntar bara på att något ska hända. Att den sedan är väldigt pretto i sitt upplägg gör inte berättelsen mer spännande. Det är för mycket yta och för lite dans.

Musiken är bra. Dansarna är grymma och just den biten finns inget att klaga på, mer än att man vill ha mer av de ingredienserna. Slutscenen blir därför det bästa i filmen. Det är dags för elevernas examen och den slutgiltiga föreställningen. Den är precis så där cheesy och svulstig som slutnummer ska vara.


EXTRAMATERIALET

Det är väldigt många bortklippta scener, och faktiskt har flera bra scener klippts bort som jag gärna hade haft med i slutversionen. Bland annat två scener med en av tjejernas föräldrar som man faktiskt undrade lite över i filmen.

"Character profiles" lär oss mer om filmens karaktärer och om skådespelarna bakom dem. Riktigt roligt eftersom det är många nya ansikten i filmen.

En tolkning av originalsången som här görs av Naturi Naughton och Collins Pennie som båda har viktiga roller i filmen, finns med som filmens officiella musikvideo. En riktigt skön låt med helt andra toner än den som gjordes av Irene Cara.


TRE SAKER

1. I sluttexterna får vi ett litet extranummer till den klassiska "Famelåten". Den låten väntade man ju på hela filmen.

2. "Fame" är regisserad av dansaren, koreografen Kevin Tancharoen som bland annat koreograferat The Pussycat Dolls och Britney Spears.

3. Dansscenen till Sam Sparros "Black and gold" är något att hålla utkik efter.


MARIA EREMO (2010-02-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (3/10):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN JUNLI/AUGUSTI
12 SENASTE
ROMANTISKA KOMEDIERNA