Klassiskt lustspel ur Svenska ords arkiv
FILMENDen 14:e september 1984 visades Hasse & Tages lustspel "Fröken Fleggmans mustasch" på svensk tv. Jag kan inte minnas exakt om jag såg den "live" när den visades, men jag vet att jag såg den åtskilliga gånger på video därefter, så där så att den etsades fast i minnet. Nu när jag ser den på DVD kanske 20-25 år sedan jag såg den sist är det snudd på läskigt hur allting kommer tillbaka. Till och med detaljer som betoningar av vissa ord dyker upp som om det var igår jag såg den senast.
Vad jag inte insåg då, i övergången mellan barn och ungdom, är att lustspelet är baserat kring de fyra temperamenten enligt de gamla grekerna:
• Det sangviniska temperamentet - livligt, växlande, sorglöst.
• Det koleriska temperamentet - hetsigt, hetlevrat.
• Det melankoliska temperamentet - mycket känsligt, med långsam och djup reaktion.
• Det flegmatiska temperamentet - trögt, lugnt och sävligt, senfärdigt och föga stark i sina känslorörelser, likgiltigt.
Detta återspeglas både i karaktärenas namn och attityder: den glade greve Niklas von Sanguin (Hans Alfredson), den arge Kurt S Wresig (Gösta Ekman), den melankoliske Alvar Dysterkvist (Tage Danielsson) och den trötta Frida Fleggman (Lena Nyman).
Bankir Wresig anländer till grevens hus tillsammans med sin piga Frida. Samtidigt anländer även Dysterkvist som innan han hinner lägga fram sitt ärende får ett slag i huvudet och tappar minnet. Wresig ska i alla fall göra affärer med den uppfinnesrika greven, men det visar sig att greven har stora skulder och vips är Wresig ägare till det stora huset. "Det kunde vara värre", säger den sangviniska greven (en återkommande fras) och nöjer sig med att få bo kvar i huset - han har ju fått ett gott öga till den ärtiga pigan.
Strax därpå anländer kommisarie Kolerik (Ekman igen) i "förebyggande syfte" ifall ett brott skulle ske. Det gör det. Bankir Wresig dör på ett sanneligen brutalt sätt och kommisarien avslöjar att hans fullständiga namn är Kolerik Wresig och alltså son och arvtagare till både hus och pengar.
Därefter fortsätter lustspelet med att skildra Sverige mellan 1928 och 1982 på ett snabbt sätt, liknande det Galenskaparna After Shave sysslade med i "Alla ska bada". Fler karaktärer ansluter, alla spelade av de fyra skådespelarna. Vid sidan av sitter pianisten Gunnar Svensson och då och då bryts dialogen av av sånger med rätt finurliga texter.
Även om den här typen av föreställningar och dess humor hör till en annan tid så gillar jag det mycket. Visserligen kan det vara nostalgiska band som spelar in, men jag har alltid haft ett gott öga till Hasse & Tage. Att se Gösta Ekman på en scen är som alltid en fröjd. Han är än idag helt oslagbar i Sverige när det gäller fysisk komik. Jag har alltid sett Robert Gustafsson som den naturlige arvtagaren, men det är ganska tydligt att Ekman fortfarande är långt före.
Väldigt roligt att återse den här klassikern och DVD-släppet var mycket välkommet.
Vad jag inte insåg då, i övergången mellan barn och ungdom, är att lustspelet är baserat kring de fyra temperamenten enligt de gamla grekerna:
• Det sangviniska temperamentet - livligt, växlande, sorglöst.
• Det koleriska temperamentet - hetsigt, hetlevrat.
• Det melankoliska temperamentet - mycket känsligt, med långsam och djup reaktion.
• Det flegmatiska temperamentet - trögt, lugnt och sävligt, senfärdigt och föga stark i sina känslorörelser, likgiltigt.
Detta återspeglas både i karaktärenas namn och attityder: den glade greve Niklas von Sanguin (Hans Alfredson), den arge Kurt S Wresig (Gösta Ekman), den melankoliske Alvar Dysterkvist (Tage Danielsson) och den trötta Frida Fleggman (Lena Nyman).
Bankir Wresig anländer till grevens hus tillsammans med sin piga Frida. Samtidigt anländer även Dysterkvist som innan han hinner lägga fram sitt ärende får ett slag i huvudet och tappar minnet. Wresig ska i alla fall göra affärer med den uppfinnesrika greven, men det visar sig att greven har stora skulder och vips är Wresig ägare till det stora huset. "Det kunde vara värre", säger den sangviniska greven (en återkommande fras) och nöjer sig med att få bo kvar i huset - han har ju fått ett gott öga till den ärtiga pigan.
Strax därpå anländer kommisarie Kolerik (Ekman igen) i "förebyggande syfte" ifall ett brott skulle ske. Det gör det. Bankir Wresig dör på ett sanneligen brutalt sätt och kommisarien avslöjar att hans fullständiga namn är Kolerik Wresig och alltså son och arvtagare till både hus och pengar.
Därefter fortsätter lustspelet med att skildra Sverige mellan 1928 och 1982 på ett snabbt sätt, liknande det Galenskaparna After Shave sysslade med i "Alla ska bada". Fler karaktärer ansluter, alla spelade av de fyra skådespelarna. Vid sidan av sitter pianisten Gunnar Svensson och då och då bryts dialogen av av sånger med rätt finurliga texter.
Även om den här typen av föreställningar och dess humor hör till en annan tid så gillar jag det mycket. Visserligen kan det vara nostalgiska band som spelar in, men jag har alltid haft ett gott öga till Hasse & Tage. Att se Gösta Ekman på en scen är som alltid en fröjd. Han är än idag helt oslagbar i Sverige när det gäller fysisk komik. Jag har alltid sett Robert Gustafsson som den naturlige arvtagaren, men det är ganska tydligt att Ekman fortfarande är långt före.
Väldigt roligt att återse den här klassikern och DVD-släppet var mycket välkommet.
EXTRAMATERIALET
Ingenting, men det finns en liten text signerad "Hasse A" på baksidan av fodralet.
TRE SAKER
1. Som regissör till lustspelet anges Tage-Lena Ekfredson. Ett grupparbete med andra ord.
2. 1999 sattes lustspelet upp på Lisebergsteatern i Göteborg 1999 med Lena B Nilsson, Lasse Brandeby, Ulf Dohlsten och Puck Ahlsell i rollerna.
3. Detta var Hasse & Tages sista gemensamma scenproduktion.
2. 1999 sattes lustspelet upp på Lisebergsteatern i Göteborg 1999 med Lena B Nilsson, Lasse Brandeby, Ulf Dohlsten och Puck Ahlsell i rollerna.
3. Detta var Hasse & Tages sista gemensamma scenproduktion.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Gösta Ekman (6)
Gösta Ekman (6)
